Aftonbladet – 20 juni 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: KÄRLEKENS SOL-UPPGÅNG. Arla, när det vaknande ljusets blick Faller varm på rodnande silfverskyn, O hur mornar sig lifvets glädje, Stärkt af balsamiska nattens hvila! Berg och dalar le med en nyväckt fröjd; Lärkan jublar högt uti etherns sal; Hoppets rosor så friska dofta, Vindarna leka i popplars kronor. Hän mot den östra himmeln med trånadsblick Länge rosen väntat på solens kyss: Nyss en stråle sig sakta framsmög, Rörde den bäfvandes heta läppar. Djupt i blommans bäfvande blyga barm, Känslans fibrer darra af salig fröjd. Se! i skiftande, skära kalkar Glimmar en tår af oändlig sällhet. Hör du fåglars klingande glädjesång? Högt de tolka jublande hjertats fröjd. O de lycklige, frie äga Himlarnas skönaste gåfva: Kärlek. Kärlek ljuder högt genom stjernors rymd, Kärlek spelar sakta i vindens flägt, Kysser blommornas gömda sköte, Tårar din blick af himmelsk vällust. Hvarje väsen längtar att nå sin sol, Längtar gifva kyssarnas ljufva ed. O hvad vore väl detta lifvet, Om i dess inre ej kärlek lefde! Har, Aurora! hjertat ej sagt dig allt? Slår det ej af aningars dunkla glöd? Har din Sol icke än sig visat? Är det i drömmen du endast älskar? När du skådar lummiga holmars skär Spegla sig i sjöarnas blåa glas, Söka ej dina varma blickar Älsklingens brinnande, trogna, ömma? När i helgdagsaftonens tysta frid, Klockans ringning kallar till stilla bön, Flyr ej tanken till hjertats himmel, Ber sina varmaste kärleksböner? När kring nejden dimmorna lägra sig, Vinden syeper kyla kring skog och sjö, Blomstren vissna och strida skurar Härjande dra öfver fält och åkrar. När din bimmel mulnar, när ingen ton Till ditt öra bringar sin ljufva tröst, Bida! — snart skall det åter klarna: Älsklingen kommer, om än han dröjer, När på läppars glödande purpurbädd, Festligt firas själarnas vigningsstund, Då, Aurora! du skall förnimma Kärlekens makt i dess första tjusning. Då skall andas vaknande känslors Vår; Giädjens rosor brinna på bleknad kind; Ty, i kärlekens morgonskimmer Strålar ju löftet om evig sällhet. J. L. H—r.