Aftonbladet – 20 juni 1849, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. 8 Det har varit intressant att iakttaga det sätt!h varpå Posttidningen och Aftonposten rustatir sig att med hånets och föraktets vapen -göralg en spärridt emot de talrika reformens vänner, som genom sin verksamhet föranledt reformmötet i Örebro, kring hvars fana reformens alla vänner snart torde komma att ansluta sig r ill en fast och kompakt majoritet, uttalande andets opinion i nationens förnämsta lifsfråga. Denna taktik förråder genast den oro som inagit de politiska partier, som representeras af ämnde organer inom pressen, vid intrycket if det stora steg framåt, som reformens sak vunnit genom Örebrosällskapets verksamhet och beslut. Förgäfves söker man dölja denna oro bakom braskande fraser, som äro ämnade att neddraga Orebromötets politiska mening till en obetydlig, ja en löjlig kraftåtgärd af en nd full radikaler,. Så väl partiet, som dess ner, inse allt väl tll hvilket groft misstag man skuile g ig skyldig, om man, 1ill den tanke att Örebromötet vore en politisk nullitet, lemnade det utan allt afseende, och äte saken ostördt hafva sin gång; de inse att i detta möte ligger fröet till ny politisk lifsutveckling hos nationen, som mom kort skall slå rot och skjuta vext, samt förr eller sednarel! bära välgörande frukt; men just derföre att de inse detta, måste Orebromännen, som bära ll kulden till denna folkets politiska pånyttfö-! hånas och deras verksamhet, om möj, sådan dager, att den del af folket, som e ingredierar 1 reformvännernas sällskaper, skall sö afledasj! från tanken att sluta sig till det förkättrade ällskapet, samt gör lande i förtroendet till dess pc i skola icke unt S en mera 1 detalj gående vidräkning med de kollegerna. För denna gången är t blott att med ett, par exempel visa lc vingen Posttidningen åd C tistik,, 1 amställas i en nnu ic hvilket förakt för san galägger i sin så kallade Ö hvaruti uppgift g sändt fullmäktige till m de väljandes antal i ref varit högst 50; sanna för vika reformsäl!skaps ombud, hr fullmakter underskrifne af öfver ner: detta ombud ensamt representerade således vida mer än dubbelt af det antal formvänner, som enligt P. T. skulle teras af ombuden från 15 uppgifna re antalet af dem som l4 a ligt P. T. har !! et i Arvika! , att Årn, hade ll ? 00 perso I skaper. Detta enda exe att visa, huru pass tillförl uppgifter härulinnan äro, och det skulle vara itt att anföra flera exempel af samma hb å fenhet, hvilket wvi likväl för närvarande anse öfverflödigt. Beträffande åter Posttidningens förnärmande insinuation om hvad det egentlige arit för slags folk, som utfärdat fullmakter-l4 na, är densamma af alltför låg art att behöfval! upptagas till någon faktisk vederläggning, då j enhvar, som intresserar sig för saken, lätt kan vinna öfvertygelse, att ett stort antal af de orterna mest ansedde personer äro medlemmar ormsällskaperna och deltagit i beslutet) nda deputerade till Örebro. I — Till svar på Dagligt Allehandas i dag I ! 6 liga den officielles !: gjorda anförande mot en artikel i Aftonbladet för sistl. måndag, med öfverskrift: Frågan om landets votum icke behöfva mer följande enkla och kategoriska spörsmål, hvilka ock redan finnas inne tade i måndagsarli eln, men dem D. A. visligen med fullkomlig tyst nad förbigått. Månne, fråga vi, det kan antagas, att de begge politiska partier i landet, anse vi oss för närvarandel än till vännen framställa q j som vi, för att beteckna dem med kända namn j: (dem de dessutom sjelfve ofta gifva sig, och! således ej böra vara emot att dermed benän nas af andre), vilja fortfara att kalla det grån och det hvitav — månne det är antagligt, säga vi, att dessa partier jeke skulle haf velat hafva några ombud eller representanter för sitt politiska tänkesätt vid Örel ro möte? Skulle de icke, om mötets beslut fallit till deras fördel, hafva med uppräckta händer accepterat det såsom ett ganska godt handtag, och då! både hyllat och berömt Örebro möte såsom en mycket betydande evenement? Men, om d fal är lika gilfvet, som att dessa partier omöjligen kunna anses hafva velat låta en för dem så vig -) tig angelägenhet till partiets stärkande gå sig ur bänderna; huru kan då den omständigheten förklaras, att de vid Örebro ej haft mer än tvennen som försvarat dem och voterat för deras annorlunda än så, att de icke vid omg i landsorterna förmått så mycke riteterna der, att de varit i stå tillräckligt af grå och hvita on möte? Dessa frågor måste befinnas ofö svipliga och fö den, som närmare betrakta ligen icke mer än tvenne gen måste de grå och de enfaldige, att de ej ins sett hela landet utb heten af att in ter och sin ohöfligt att ofvan sadey för omhbi om deti än det (utfal