Aftonbladet – 18 juni 1849, sida 3

RÄTTEGÅNNSocH POLISSAKER. I natt kl. 3 gafs tillkänna genom brandsignaler att elden var lös i staden. Skorstenseld hade nemligen utbrutit i huset A? 42 vid Baggensgatan, tillhörigt perukmakaren Berg, hos skräddaremästaren Fällgren; men släcktes lyckligtvis utan att någon vidare skada förorsakades, än att en del af taket i köket uppbrändes. Vid förhöret i dag upplystes, att skorstenen, som blifvit sotad den 44:te dennes, lärer hafva en spricka, uti hvilken troligen sot samlat sig och blifvit antändt. Besigtning skulle emedlertid ofördröjligt anställas. — Vinskänken Rundbergs mål förevar äfven i dag, dervid den tillkallade patrullen, som varit Rundberg följaktig till polisvaktkontoret, vittnade att Rundberg uppfört sig vå!dsamt och oregerligt, samt oqvädat polisbetjeningen. Den provisor, som till vittne åberopades af drängen Pettersson, berättade äfven att han, som är anställd på Kungsholms apotek, sett då Rundberg utanför apoteket smugit sig ifrån Pettersson, samt att Pettersson, som trott honom hafva ingått på apoteket, efter att på gatan bafva väntat på R:s återkomst nära en half timma, derefter inkommit på apoteket och frågat efter R. Rundberg vidblef i alla fall sin förra uppgift. Målet remitterades. — Fahlun. Karps Per Ersson från Håfyen, Ohre s:n, hvilken vid ransakning inför häradsrätten i orten erkänt sig hafva i Mars månad förl. år med förgift afdagatagit sin svärfader Carl Carlsson Karp och till följe häraf blifvit af Svea Hofrätt dömd till döden, men öfver detta utslag anfört underdånige besvär, har af Kongl. Maj:t, som afslagit besvären, d. 45 näst. Maj blifvit dömd att umgälla sitt brott med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kykoplikt samt allmänt arbete under sin återstående lifstid; kommande Per Ersson att tills vidare undergå fängelsestraffet i cell å den ort, som Fångstyrelsen eger bestämman. — Borås d. 42 Juni. Förliden gårdag middagstiden skulle drängen Johannes Magnusson hos handlanden Jacobsson köra efter vatten vid Westerbro; men dervid inträffade att hästen ryggade för lång! ut i ån, så att vattenkärran sjönk ned i ett deryarande bråddjup, och till en del drog hästen med sig Drängen, som ville rädda honom, hoppade upp pi hans rygg och Jyckades på det sättet spänna honom från kärran. Men bästen hade förmodligen blifvi yr af vattnet; ty då han kände sig fri, började bar blifva ostadig, slå ikring sig, samt i stället att springa upp på land, begaf sig ut på djupet, hvarvid der olyckan inträffade att både häst och dräng drunknade.