Aftonbladet – 16 juni 1849, sida 2

Han är kanhända mer att beklaga än jag trodde, sade Jehanne, i det hon beledsagade denna tanka med en suck, vid Archambauds minne. VI. GOLDUSSARINA. Grefve Archambaud du Donjon klappade morgonen derpå emot kl. 6 på Jehanne VOisys port. Det gamla fruntimret sprang fram helt förskräckt. Hon var så upprörd att hon qvarstod och betraktade Archambaud, utan att kunna tala, knappast andas. Denne sednare gick förbi utan att märka hennes bestörtning. Monseigneur! ropade hon till honom, i det hon slutligen, återvinnande bruket af sin röst, stannade vid foten af trappan; monseigneuri, ;Hvad är det? frågade Archambaud, som af Marthas rörelse gissade att det angick någon sak af vigt. Monseigneur!, återtog Martha emellan två suckar, när ni hade gått i går afton, gick mamsell ut efter er, och sedan har hon ej återkommit.n Archambaud, bestört, förkrossad af denna nyhet, fattade benne i armen, och, i det han med styrka skakade henne, sade han endast dessa ord: Du ljuger !, Jag ljuger ej, monseigneur, svarade Mar-. tha, jag svär er vid Gud att jag tillbragt natten med att bedja och vänta. Utan att höra mera, släppte Archambaud duennan och sprang uppför trappan med fyra trappsteg i taget. Han genomletade serskildt och noggrannt