Aftonbladet – 15 juni 1849, sida 2

(ERS Or EE EAA SELENE EESK EAA SES ——A--L---Jacques Moulus öga tindrade. Innan Jehanne haft tid att uttala ett enda ord, närmade han sig dörren, på hvilken vi sett honom aftonen förut kasta en blick, och på hvars midt var ett med galler försedt fönster. Dörren gnisslade på sina hakar. Följ mig! sade Jacques Moulu i det han gjorde Jehanne ett tr cken att närma sig. Den unga qvinnan lydde passift. De befunno sig då i en hvälfd fyrkantig håla. Den likrade en urholkning gjord att emottaga en omätlig likkista. Möbleringen bestod af en liggstol och ett bord, prydnaderna af plågoredskap, upphängde såsom vapensamlingar på murarne. Jacques Morlu instängde sig der med Jehanne. Hans ansigte var förskräckande; hans raka och svarta skägg gaf honom en sådan karakter af vildhet, att Jehanne, som kände sig svigta, drog sig vacklande tillbaka samt stödde sig mot liggstolen för att ej falla. Hennes ögon, oupphörligt fästade på alchemisten, uttryckte förskräckelse; hennes till hälften nedfallna hår hängde långs rygg och axlar; hon försökte att tala, men orden dogo på hennes läppar. Emellertid sade hon, i det hon genom en slutlig själsansträngning sökte återhemta sin styrka, med en röst som rörelsen gjorde darrande: ,Jag har kommit för att få veta den andra spådomen, mästarep. Magern närmade sig henne med mera aktning än hon väntade af honom, och uttryckte sig i följande ordalag: Jag har känt en man, som genom födelse hvarken härstammade från frälse eller ofrälse: denne man, som var tvungen att inom sig qväfva sina vulkariska känslor, såg en morgon en ung flicka gå förbi, och sedan ban en gång sett henne, älskade han henne... Han kunde