Aftonbladet – 13 juni 1849, sida 2

ER AA rn at — — — den; du är charmant, min kära Clisson! Det skulle vara stor skada att släppa till sitt skinn, så väl orneradt. Clisson vände sig hastigt, helsade talaren till hälften leende till hälften tvunget, och svarade med en, ehuru konstlad, glädtighet, för att ej förneka uttrycket af förnäm vårdslöshet i sätt att vara: vÄr det ej sannt, Enguerrand de Savoisy, att om jag dör så här, skall jag åtminstone ha gjort det med ädel värdighet? Som du ser har jag ansett passande att utveckla all min lyx, då jag går att klappa på paradisets portar. Och dessutom har jag på ett grandiost sätt velat kasta ut mitt sista guldstyckep... Hans sista guldstycke!l afbröt en gubbe med böjd rygg, runkande hufvud och afmergladt utseende. Har Jakob, den outtömmelige leverantören, så hastigt råkat till botten af sin säck ? Adjö Jakob! sade Clisson i det han vände sig mot denna nya person; derefter, i det han lutade sig åt högra sidan af sin häst, tillade han, så att ingen mer än juden kunde höra det: Om jag bar god tur, behöfver jag i morgon trehundrade Ccus i guld, ty min pung är tom. Han hade sagt detta utan att stanna och i det han alltjemt följde Areharsbaud, som red några steg förut. Trehundrade cus i guld! mumlade den gamla juden, det gör en förbaskad hop i slantar det; derpå tillade han högt: Godt, monseigneur Snart anlände de båda fienderna på tornerbanan. De böjde sig med artighet framför Carl VI och Isabella af Bayern; hvarefter de beredde sig till striden: Såsom banerföraren Enguerrand de. Savoisy hade anmärkt, var Clisson beväpnad med utomordentlig prakt. Fans rustning, inlagd med guld, mera lysande än stark, var af en böjlig