Aftonbladet – 9 juni 1849, sida 3

hundrade år. Biograferna anmärka, att hon aldrig druckit kaffe eller likörer och aldrig ätit ragout. — Raton lät, utan att morra eller göra sin medicinska auktoritet gällande, soppa, grönt, stek passera; men om hans herrskarinna rörde en ragout, morrade han och såg stort på henne och sträckte varnande sin lilla tass i höjden; efter denna varning gick också den farliga rätten alltid förbi Ninon. Andra rätter kunde hon lugnt förtära; först när kaffet kom blef Raton åter uppmärksam och gjorde de allvarligaste föreställningar. — Han lefde sjelf serdeles måttligt; under tafflen låg han stilla i sin korg och först när de galonerade lakejerna kringburo deserten, sprang ban upp, sprang rundt omkring på bordet och matades af damerna. Hade han länge och ifrigt kämpat med sin herrskarinna, när hon gjorde min af att dricka en kopp kaffe eller ett litet glas anisette, kunde han endast lugnas dermed att hon drack ett stort glas vatten. . Det var ett tecken till försoning ; då karesserade han henne och lade sig stolt öfver hennes lydnad lugn ner igen. — En gång gjorde Ninon en resa, som aflägsnade henne en hel vecka från hufvudstaden, och tog icke hunden med. Raton sökte henne öfverallt med ljudeligt jemrande. Derpå lade han sig framför en stol, hvarest hon brukade sitta och dog der efter att hafva väntat på henne i tre dagar. — Han blef uppstoppad och kan ännu beses i det parisiska naturalie-kabinettet. (C. V.) KR