Aftonbladet – 9 juni 1849, sida 3

utspända vingar. Det var en bortdöd verld ai vidunder! I ett mörkt hörn voro jernburar placerade igenom hvilkas spjelar man såg ormar framskimra. Några ljusskygga ugglor drogo sig tillbaka i de mörkaste delarne af hålan och mar såg ej mer af dem än deras fosfortindrande ögon. Tid efter annan krälade de giftiga grodorna med sin skrynkliga och klibbiga hud tvärs öfver golfvet. Här var ock en verld af ännu lefvande vidunder. Med ett ord, man befann sig i Jacques Moulus laboratorium, hvilken gick och gällde i staden för att besitta stora magiska kunskaper; han innehade en besvärjares mörka yrke Jehanne snarare föll än satte sig i en karmstol, som besvärjaren hade skjutit fram åt henne. Han tog plats midt emot på en pall. Jag hör erl! sade han derpå, i det ban lade sina ben öfver hvarandra och armarne korsvis öfver bröstet. Jehanne började med en mild och darrande röst, som starkt kontrasterade mot Jacques Moulus torra bestämdhet: Mästare! Jag är kommen för att rådfråga er vettenskap angående en sak, som skall ega rum i morgon. Ni, som har makt att med ett ord lyfta framtidens slöja, ni skall säga mig hvad som kommer att hända, och ni skall frikostigt belönas.n Talal sade magern, hvars kropp förblef or örlig, men hvars ögon eldigt fästade på den unga qvinnan syntes upplifvas mer och mer. Mästare! fortfor Jehanne djerfvyare, såsom i ett tilltagande febertillstånd; i morgon, kl. I på eftermiddagen, slåss tvenne unga riddare på lif och död ...n i Grefve Ilugues de Clisson och grefve Archambaudp,, afbröt Jacques Moulu. Derpå reste han sig gravitetiskt och gick att oo ur en låda hemta ett hvitt pulver, hvilket han