Aftonbladet – 8 juni 1849, sida 3

— I dag har hr Foronis utnämnande till chef för Kongl. hofkapellet definitivt blifvit Yfgjordt. Kontraktet lyder på 3me år och skall anses förlängdt, så vidt ej uppsägning sker. — Hr F. J. Haglund annonserar till i morson en ster musikalisk afskedssoire i Skeppsholmskyrkan. Hr H. ämnar i sommar företaga en utrikes resa för att vinna förkofran i sin konst, och då denna soir på en gång innebär ett afsked till publiken och skall bilraga till att göra hans förehafvande verkställbart, så är att hoppas, det han ej skall sakna uppmärksamhet från allmänhetens sida. Annonsen utlofvar godt biträde och innehåller ett sanska vackert program. — På kongl. teatern gafs i förgår Don Juan, varvid mille Michal debuterade i Donna Elviras roll. Valet af detta parti vittnar om inne för gedigen musik, äfvensom om en berömvärd försigtighet, emedan man hos oss tyvärr alltid varit van vid klena Elviror, och öljaktligen ej medför några öfverdrifna anspråk på en innehafvariznna af denna roll. Icke lessmindre erfordrar den en utmärkt artist, såvidt man skall vinna ett värdigt begrepp om lenna i så fina och ändå så stora drag individualiserade karakter, samt dess förhållande ill de båda andra qvinliga personerna i operan. Detta kan man billigtvis ej ännu fordra if en ung debutant; emedlertid fann man en stark och böjlig sopranstämma med vacker imbre och godt omfång, och ett föredrag, som ;ycktes röja goda musika!iska anlag. Båda dearne äro dock ännu ej utbildade, samt fordra sorgfälliga och trägna studier, för att hinna till någon konstnärlig punkt. M:lle Michals aktion aknar ej vana, men väl polityr och artistisk vållning, samt behöfver likaledes en ordenthg kola. Vi hoppas desto mera, att m:lle Michal ör framtiden ej skall sakna en sådan, som rennes , oaktadt alla oblida omständigheter, förminskade nit för sin konst säkert skall lifva en borgen för goda framsteg. Publiken ippmuntrade den unga sångerskan genom många ecken till sin belåtenhet. För öfrigt gick operan nu vida bättre än istlidne vinter, om man ej vill räkna ett och nnat inträffadt smärre missöde. Hr Walin saf hufvudrollen med lif och energi, och om ans scen med Leporello i 1:sta akten samt den ned Zerlina i slutet af samma akt kunnat vara vågot ädlare hållne, så bör detta tillskrifvas len absurda dialogen, som verkligen förekomner som en parodi på den herrliga musiken. Det är onekligen hög tid att upptaga recitativerna jemte besörjandet af en god öfversätting. M:ll Berwald vann såsom donna Anna mycket bifall, och lyckades i synnerhet uti sin ria i sista akten; hvad som ännu felas (hvariland ock ett och annat i aktionen), skall väl