Aftonbladet – 8 juni 1849, sida 2

vOch kände du igen den der karlen? ,Ja, monseigneur, svarade Bois-Bourbon, i det han skakade undan sina gyldne lockar. Hans namn? frågade Archambaud. Messire Francois Bourcy,, svarade pagen. J hören, mina herrar,, sade Archambaud i det han denna gång vände sig till sina gäster; vi skola fordra räkenskap för Messire Francois Bourcys oförskämdhet, ty vi hafva rättighet dertill.n Detta häftiga utfall syntes göra ett lifligt intryck på de upphetsade hjernorna hos Årchambauds gäster; de svuro att gå till rumormästaren för att erhålla rätt att statuera ett lysande exempel, som kunde vara gagneligt för ramtiden. Denna goda handräckning tycktes stilla Årchambauds retlighet. Han lugnade sig lika hastigt som han uppblossat. ? Det afbrutna samtalet blef återtaget. are ve a panaud, som åter stödde sina ågar på bordet och si i hög den, vände sig derpå till Clisson höga Ir utropade: vEftersom den tappre och mäktige Hugues icke vill rikta oss med en perla, fallen ur hans inbillnings rika skrin, anhålla vi att han åtminstone ville säga oss den tanke, som så lsysselsätter honom!, Clisson, hvilken ändtligen, vid detta nya epigrammatiska anfall, förlorade tålamodet, svarade med en röst, hvars naturliga ljufhet var märkbart störd af hans sinnesrörelse: Jag tänker förändra devisen på min sköld. Ika Söt saltet, återtog Archambaud hårdnae ij ? m vi känna den nuvarande, månne vi, utan att beskyll os ku å yllas för nyfi kulle kunna fråga efter din bitvandety nn ; Densamima som du utplånat frå i ; d Å an ditt hjert: vapem, sade Clisson. itt hjert