Aftonbladet – 6 juni 1849, sida 2

Jungström, betjenten Magnus Larsson, smedsarbetaren Johan Andersson, skräddaregesällen Pålsson, tobaksarbetaren Kihlgren, bageriarbetaren Bladin, skomakarelärlingen Johan Fredr. Andersson, förre källarmästaren Rundberg och skomakaregesällen Norsten; så cnär, emot desse tilltalades nekande, bevisning icke blifvit förebragt derom, att de uti de åtalade uppträdena deltagit, varda de från ansvar derutinnan befriade; men emedan Rundberg och Norsten frivilligt vidgåt, att de måndagen den 20 Mars nästlidne år å allmän gata här i staden varit af starka drycker öfverlastade, dömas, jemlikt Kgl. förordningen den 46 November 4841, Rundberg och Norsten att hvar för sig böta 3 rdr 16 sk. bko eller, i brist af tillgång till böterne, i stillet straffas med 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Vidkommande dernäst öfversten Bruce, skomakaren Långberg, byggmästaren Broman och förgyllargesällen Åberg, så ehuru under ransakninze förekommit. emot öfversten Bruce 2 enligt hvad bemälde öfverste medgifvit samt ett vittne icmväl intygat, öfversten lördagen den 48 Mars om aftoner uti Sto:kyrkobrinken, bland den derstädes befintliga folkmassan fällt ett yttrande i föraktlig syftning angående riddarhuset; hvarförutan hörde vittnen i öfrigt berättat: uppsyningsmannen Gust. Eob. Spångberg, att då nyssnämnde afton fångarne blifvit utur rådstufvuhäktet frigifne, öfversten ibland folkhopen utanför rådhuset högljudt framställt uppmaning att medfölja till Storkyrkobrinken, samt dereficr i spetsen för folkmassan begifvit sig uppåt nämnde brink; polisuppsyningsmannen Gustaf Muhr, att efter det fångarne blifvit lösgifne, öfversten bland folkhopenutanför rådhuset talat högt och kort deruppå uppstämt ett hurrarop samt bortgått, efterföl!l af hopen; sistbemälda vittne jemte förre handelsbetjenten Ramå, att öfversten kl. 42 på natten, då han å väg mot norr på Norrbro mött vittnena, till dem yttrat, såsom orden fallit: God morgon medborgare, kom och gå med tlll norr,; samt hr majoren och riddaren af K. M:s Svärdsorden Echard af Kiercker, att påföljde dagen öfversten, som händelsevis med vittnet sammanträffat, dervid i upprörd sinnesstämning utlåtit sig, att han icke kommit hem förr än kl. 4, att han anfört eller ledt folket och att aftenen derefter polisgevaldigern Jäderin och ännu en annam person, hvars namn vittnet icke erinrade sig, skulle hängas; emot skomakaren Långberg: att polisuppstningsmannen Mathias Julin edligen intygat, hurusom Långberg lördagen den 48 Mars aftonen klockan half till 40 utanför rådhuset i synbart uppretad sinnesstämning högt ropat samt dervid haft ett yttrande, som innefattade dels ogillande deraf, att flere personer skulle blifvit häktade och misshandlade; dels ett omdöme, att de borde tagas ur häktet äfvensom polisuppsyningsmännen Muhr, Spångberg och C. G. Baalack inför öfverståthä!lareembetet för polisärender förmält, de två förstnämnde, att Långberg vid fångarnes frigifvande utur rådstufvuhäktet talat högljudt till folket samt dervid utlåtit sig, att det vore hårdt, att folk så der skulle blifva arresterade och Baalack, att vi tillfälle Långberg bland det församlade ? ropat: ut med arrestanterne, lefve fri byggmästaren Broman, hvilken blifvit m hafva söndagen den 49 Mars om aftonen, då Breoman, på sätt upplyst blifvit, uppehållit siz uti deaf linnesömmerskan Sofia Sköldman 4 trappor upp i huset MM 47 vid Stadssmedjegatan bebodde rum med utsigt åt Storkyrkobrinken, derifrån nedkastat stenar emot den till ordningens återställande tillkallade militären, att, rörande stenkastning ifrägavsrande afton ifrån förenämnde hus, i målet hörde vittnen berättat: Furiren Carl August Mode, att då en afdelning af konungens andra lifgarde mnedtägat utför brinken, ett fönster i tredje eller fjerde våningen af huset hastigt öppnats och åter tillslutits samt att dervid en stor sten nedkommit och fallit i marken tätt invid husets vägg; gardisten Olaus Nilsson, att vittnet sett en sten nedfalla från tredje våningen af huset; korporalen Anders Fredz qvist, att från det i fjerde våningen n st Stadssmedjegatan belägne fönster minst två större stenar vid serskilda tillfällen blifvit nedkastade samt att vid det sednare af desse tillfällen vittnet seit en hvit arm sticka ut genom fönstret, likasom cm en person i blotta skjortärmarna verkställt stenkastningen; gardisterne Olof Thomas Hallin och Gustaf Oisson sammanstämmande, att jemväl de förmärk:, hurusom genom det närmast Stadssmedjegatan i öfversta wvåningen belägna fönster, hvilket hastigt öppnats, en hvit arm, som stuckit ut genom fönstret, redkastat en större sten, hvarefter fönstret åter drazits igen; gardisten Johan Wicksten, att klockan ornkring 7, då hr kommendanten och öfversten Devel, ridande utför brinken, kommit utanför det ifrågavarande huset, en karl med mörk väst, men för öfrigt i blotta skjortärmarna, genom ett fyra trappor upp i huset beläget fönster, hvilket stått öppet med gda hakar, kastat en sten, som efter hvad Wicksten tydligen iakttagit, träffat hr öfversten i hufvudet och att genom nämnde fenster sedermera utaf samma person åtminstone två gånger kastats stenar, som det synts, emot den högre uppibrinken befintliga kanonbetäckningen; samt kaptenen Carl Otto Munk, att efter det hr öfyversten Devel, som ifrån högvakten ridit ner i Storkyrkobrinken, der stadnat strax mnedanom Helvetiigränden och efter några ögonblick vändt om hästen, för att rida tillbaka, hr öfversten, i detsamma han hunpit förbi ingången till nämnde gränd, å hufvudet träffats af en sten, hvilken fallit uppifrån, såsom om den varit kastad från mnågot af husen i granskapet; hvartill ytterligare kommer, att i de ifrågavarande af linnesömmerskan Sköldman bebodde rummen, af hvilka det enas fönster är det i fjerde våningen af huset närmast Stadssmedjegatan belägna och i hvilket fönster innanrutorne samma dag på förmiddagen blifvit urtagne, icke, efter hvad Broman vidgått, någon annan karl, än Broman, vid tillfället sig uppehållit; samt emot förgyllaregesällen Åberg, att natten till måndagen den 20 Mars Åberg, vid gående öfver Mynttorget, befunnits innehafva stenar, samt då Åberg, af dem anledning, att en sten nedfallit och sålunda åstadkommit buller, blifvit anhållen och tillfrågad om sitt namn, till en början nekat att detsamma uppgifva; likväl och som, i afseende å Broman, linnesömmerskorne Sköldman och Emma Liljedahl på vittnesed förklarat, att de, hvilka under söndagsaftonen. vistats i Bromans sällskap, voro så mycket mera öfvertygade derom, att stenar då icke blifvit af Broman å gatan nedkastade, som har icke någon gång under loppet af aftonen varit ensam inne i det rum, der dubbelfönsterne blifvit urtagne samt icke eller nå sätt flere vittnen berättat om den per