Aftonbladet – 5 juni 1849, sida 2

denna dörr stängd och intet ljud derinom förrådde att Clementine hört honom. Skulle hon vara ond, tänkte Ludvig och tog i låset, men det gick upp, dörren var oläst, det var ett bevis att han var väntad. Hon sofver ännu efter sin äfventyrliga nattvandring), tänkte han vidare och gick sakta in. Gardinerna voro fördragna och en djup skymning herrskade i detta rum, hvars parfymerade och ljumma atmosfer berusade den unsa äkta mannen, och Ludvig gjorde sig ett barnsligt nöje af att låta sina blickar irra omkring på alla dessa tusen eleganta småsaker, som göra ett fruntimmers sängkammare så karakteristisk. Hos Ludvig — hvilken älskade sin unga vackra hustru, om icke med passion, åtminstone mycket mera än tre fjerdedelar af gifta män efter e!t års äktenskap bruka älska — väckte dessa små tofflor, dessa kläder, denna vissnade bukett, detta band söm hon begagnat ännu dagen förut, en ljuf rörelse; han fattade en liten handske, som låg kastad i soffan och förde den till sina läppar, men flat öfver sin egen barnslighet — han var ju gifta karlen — lade han den tillbaka och ämnade gå och väcka sin hustru med en kyss, då bans ögon föllo på spegeln och det ännu qvarsittande olästa brefvet. ; En obehaglig känsla intog Ludvig, han skyndade hastigt och oroligt fram till sin hustrus säng, och vok undan de hvita musslinsgardinerna deromkring. : . Clementine låg ännu halfklädd ofvanpå täcket, hennes ansigte var vändt åt väggen och skymdt af spetsburret kring hennes mössa,