Aftonbladet – 5 juni 1849, sida 2

hemska fiender, — fastän hon icke sökt åstadkomma: en rättvis skattefördelning, fastän hon icke sökt göra ; något för upphjelpandet af de lägre klassernas betryckta ställning, — fastän hon icke gjort något för en lättare och rättare lagskipning med af folket fritt valda edsvurna domare och :mundtlig procedur, —l fastän hon icke gjort något för religionsfriheten, — fastän hon icke gjort något för det — eller det —J eller det, som allt varit så högst maktpåliggande för landet, så skall dock hennes ära till sednaste ti-. der stråla i ofördunklad glans, uppburen af c. c. c. ) För att ej vara partiske mot Folkbladet, måste vi tillstå att rätt många godbitar, äfven i munter stil, der påträffas; och anföra som ett litet prof följande anekdot ur bladet den 27 Maj.! Det heter under Lördagen: En skräddare var bortrest i affärer, och som han såg att han icke kunde hinna hem till den tid, då hans nyfödda barn skulle döpas, så skref han till hustrun om hvad namn han ville att pojken skulle få i dopet. Hustrun tappade brefvet, och då presten ville veta hvad namn barnet skulle få, svarade hon Manchester. Presten undrade härpi, men frun blef vid hvad hon sagt, mannen hade så befallt. I dag kom skräddaren hem. Han hade knarpast fått en kyss af sina söta hälft, innan hon frågad:: Nå, du vill väl se din Manchester! — ,Min Manchester. — Ja, din Manchester, som jag skaffat dig medan du varit borta! — År du galen qvinna, icke har jag beställt någon Manchester! — Kors, du skref ju att pojken skulle kristnas till Manchester! — Nej, min vän, jag ville han skulle heta Casimir. — Ja, något på byxtyg vet jag det var. Nu heter han emedlertid Manchester. — Skräddaren blef rätt misslynt på lördagsaftonen. — Tidens professor söker förgäfves qväfva förtrytelsen öfver sin fortfarande otur att hvarje gång han doppar sin höglärda penna, för att vidröra händelserna i Ungern, stöta på diverse strategiska hinder (för att låna de österrikiska bulletinernas smidiga språk), som tydligt förråda att terrängen är honom fremmande, och att han derföre på måfå trefvar sig fram, utan att så noga hafva reda på rätta kursen. Vi hafva flera gånger sökt hjelpa den store strategikussen till rätta, men erfarenheten har lärt att han befinner sig nära stadiet af ohjelplighet; i annat fall skulle han säkert sjelf inse huru han presenterar sig till skott-tafla för allmänna åtlöjet, då han oupphörligt återkommer med mer än lofligt enfaldiga kannstöperier rörande händelserna i Ungern, oaktadt det ännu är i friskt minne hvilken kolossal vaxnäsa han påsatte sig, då han gjorde sig till de Windisch-Grätzska bulletinernas riddare. Eller tror väl professor Palmblad, att publiken så snart skulle hafva glömt hans otidiga kältande öfver Aftonbladets referater om insurgenternas tillvexande krafter, medan han sjelf, inlullad i en menlös tro på sannfärdigheten af de österrikiska generalernas löjliga skryt, samt förbiseende den strategiska vigten, af deras uppsåtligt falska uppgifter, trodde sig med pekpinne på kartan kunna utprickarevolutionens nära förestående qväfning? Huru slog sig väl denna tvärsäkra spådom ut? Har ej ett förloradt fälttåg, förgäfves bortkastade millioner, oerhörda militäriska förluster, den största förvirring inom armön samt slutligen rysk hjelps anropande kunnat lära Tidens strategikus att han var obeskrifligt duperad, då han ända in i sista stunden sågs okunnig om allt, och att källorna för hans uppgifter voro de uslaste man kunnat anlita? Oaktadt således Tiden i denna fråga gjort ett fiasco, som skulle varit mer än tillräckligt att tillstoppa munnen på hvilken storskräflande kannstöpare som helst, generar den sig likväl icke att ånyo försöka sig på detta fält. I lördags insinueras att Aftonbladets underrättelser från Ungern den 29 Mars skulle vara 5 dagar äldre än de af andra blad meddelade, och blott gå till den 46 Maj, då andra gå till den 24; detta enstaka faktum är premissen till en följande eftersats af innehåll att i allmänhet äro detta blads underrättelser från ungerska krigsteatern flera dagar efter,. Det är knappt möjligt att ljuga oförsyntare. Den som vill göra sig mödan att kontrollera Tidens oriktiga uppgift finner uti det ifrågavarande Aftonbladet, JV l 122 för den 29 Maj i ingressen till posten, att underrättelserna från Wien gå till den 21 Maj, samt på 3 sidan, andra spalten en korrespon-! dens från Wien af den 20 Maj; för öfrigt äro en mängd notiser meddelade utan utsättandel af datum. Samma dags Aftonpost meddelarl allsintet från Österrike och Posttidningen har notiser från Wien till och med den 21 Maj. Deremot har Aftonbladet direkta underrättelser från Pressburg till den 18, som saknas i P. T. — Huru Tiden hafsar åstad utan all besinning, inses dock bäst deraf, att dess professor i samma andetag han beskyller A. B. för att meddela sena underrättelser från Ungern, förundrar sig öfver ett i samma Aftonblad (för den 29 Maj) intaget manifest, undertecknadt af Kossuth, Bathiany och Kaminski, hvaruti berättas om insurgenternas segrar öfver ryssarne ), som professorn ej kan begripa hvar— ) Detta manifest, meddeladt af Constitutionelle Zeitung, lyder som följer: Pesth, 13 Mai. Hier ist an den Strassenecken folgendes Plakat angeheftet: . Oesterreichische Zeitungen wagen es, das lägenhafte Gerächt zu verbreiten, als sei in unseren Heeren, sowie unter der edlen Ungarischen Nation, der Geist der Zwietracht ausgebrochen. Tapfere Kriegsgenossen, edles Volk! Ihr wisst, was Ihr davon zu halten habt. Unser Kampf nach Freiheit hat die Augen von Europa auf uns gelenkt, eilt in unser Hauptquartier und Ihr findet da nicht nur Abgesandte unserer nächsten Nachbarländer, sondern auch aus Frankreich, dem hochherzigen England, selbst aus Staaten jenseits des grossen Oceans. Zittert nicht vor der Nähe der Russen, zittert nicht vor ihren Kanonen. Dem RR RA EE VR SOS TLL.