Aftonbladet – 5 juni 1849, sida 2

en liten lönnlåda och framtog ett litet ljus-rödt Papper; sammanviket som ett pulfver, vägde det i sekund, gick fram till sitt natt-duksord, slog vatten 1 ett glas, skakade noggrannt det lilla snöhvita pulfyret deri och drack ur det i ett enda andetag, stod qvar ett ögonblick med handen tryckt mot Pannan, och kastade si derefter, öfverväldigad af våldsambeten i si : känslor, ofvanpå den bäddade sängens ljusröda sidentäcke. : Aa Det bref, som oläst och obemärkt af Clementine satt instucket mellan ramen af hennes spegel, var af följande innehåll: Clementine! kan du förlåta mig den smärta och de qval jag denna natt beredt dig? Alltoa är blott ett tillstäldt skämt. Denna anar som väcker din svartsjuka, är endast i förriddega kusin Alfred, och Carl, som natt, kläd då ad in till stan, har hela denna son. så Tikt at RK läder; föreställt min per: att äfven du blifvit villad deraf, under det jag. sjelf på afstå tekst sta 4 : Zz Aa afstånd följt dig och Adele på ert nattliga spioneri, för att vid mi sta fara eller äfventyr skynda till ert försv Rv nAck Clementine, många gånger då jag SB harm och smärta, var jag frestad att bringa fram cch förklara dig allt, isynnerhet då CM och Alfred i sitt lättsinne drefvo skämtet allt för långt; men tanken på dina så ofta upprepade tanklösa och sårande yttranden stadgade mitt mod, att för en enda natt låta dig erfara det nöje du så ofta barnsligt och oförståndigt önskat dig, att ega en rumlare, en vildhjerna till man, och känna svartsjukan uppelda din näston