Aftonbladet – 4 juni 1849, sida 3

uinnes meddeladt. Svea hofrätt har, på sätt äfven förut blifvit berättadt, förändrat rådhusrättens dom; men då imedlertid berättelsen om rättegången vid underrätten, samt denna rätts utslag hos mången kan lemna rum för tron på en större brottslighet hos de i målet inblandade personer, än hvad som varit förhållandet, har redaktionen ansett sig böra ordagrannt införa hofrättens utslag, samt, på hr Löhrs begäran, tillika ett transsumt ur den hbesvärsskrift han till hofrät-, ten afgifvit. Vi införe först berörde besvärsskrift, så lydande: Till Höglofl. Kongl. Svea Hofrätt! Fullföljande mina hos Kongl. Hofrätten reservationsvis anförda besvär emot Sigtuna rådhusrätts d. 30 sistl. Januari afsagde utslag i målet emellan teaterdirektören hr Fredrik Deland å ena sidan, samt dess fru Emilia Deiand jemte mig, samt hushållerskan Bothilda Nilsson, å den andra, anhäller jag vördsammast att få framställa de skäl, som jag tror skola leda till ändring af samma utslag uti den del, som mig vidkommer. Vid genomläsningen af de vidlyftiga protokollerna finner mån till en början stora, vidtutseende anklagelser för förment försök att förgifva käranden, för föregifven hustjufnad, sjelfmordsförsök m. m.; men vid närmare forskning finner man, att det mesta bestått i blindt allarm och att det enda som tillförlitligt blifvit utredt, är att kärandens fru brutit sin äktenskapliga tro, och att jag åt henne delat med mig af några oskadliga men rtogifvande droppar, hvaraf hvarken frun eller jag fått minsta olägenhet, med undantag af det ansvar som rådhusrätten, för denna, i afsigt att väcka medlidande uppförda sjelfmordsfarce, funnit godt att ådöma oss. Käranden har återkallat angifvelsen rörande det inbillade förgiftningsförsöket mot honom sjelf. Ett illamående efter en resa i kallaste årstiden kan lätt förklaras utan förgift, helst då opassligheten, utan läkemedel, hastigt öfvergår och tillåter patienten att genast efteråt visa sig frisk och munter. — Am få pd Me — Jm Je pAlt jag varit delaktig i fru Delands otrohetsbrott har jag öppet erkänt. MHandlingarne visa att jag. snart ångrande hvad som skett, af hr Deland sökt tillstånd att lemna hans hus, men att sådant vägrads — — — — — — — — — — Men destomera skäl har jag att söka befrielse från hvad rådstufvurätten mig ålagt för påbördadt sjelfmordsförsök och tjufnadsbrott. Att jag hyst önskan eller afsigt att afhända mig lifvet är icke på ringaste sätt bevist. Icke heller är upplyst hvarken att jag förskaffat mig eller intagit något gift. En provisor Dahlström, i målet hörd, har förklarat att jag hos honom blott begärt s. k. rogifvande droppar. Jag har medgifvit att, efter flera intagningar af ökade doses, jag funnit dessa droppar så svaga, att de icke ens verkat sömn; och då slutligen det förmenta sjelfförgöringsförsöket skulle egt rum yppades icke det alldraminsta vådliga symtom. Intet motgift behöfdes, utan jag och fru Deland förblefvo lika friska efteråt som; förut. Ingen läkare-undersökning egde -rum, emedan ingen anledning dertill fanns; och likväl inbillar man sig, att vi gjort försök mot våra lif, och tager denna inbillning för full bevisning. Hr provincialmedicus Elisson har väl undersökt en af hr Deland uti ett skafferi på egendomen Aludden af honom funnen flaska, som en hel dag förblef i den sednares förvar, innan den till försegling aflemnades. Om denna flaska varit densamma, af hvars innehåll jag hade intagit en del, hvilket är outredt, så har dock icke blifvit utrönt att den innehållit gift; ty den svaga lukt och smak af opium, som läkaren omtalat, finnes hos flera kompositioner af stillande och rogifvande medikamenter, hvilka icke derföre få räknas bland gifter. I hvad proportion opium ingått uti det undersökta fluidum har icke blifvit uppdagadt. Så många olika medel finnas att afhända sig lifyet, att, om jag haft en sådan afsigt, aldrig något apotek behöft anlitas. En skarpladdad bössa, som fanns i mitt rum, hade lättast kunnat leda till målet. Ingen enda af de omständigheter, som bilda begreppet om ett försök till sjelfmord, har blifvit ådagalagd, hvarken uppsåtet, tillvaron och förtärandet af något dödande gift, eler symptomer af förgifning; och vid detta förhållande vågar jag vördsammast yrka och hoppas befrielse från det stränga straff, hvartill, för förment försök af sådan art, jag blifvit förklarad saker. Jag kommer sist till den för mig vigtigaste delen af öfverklagade utslaget, nemligen hvad som angår anklagelsen för hustjufnadMed skäl uppbragt på sin brottsliga maka, som kanske rönt för mycket öfverseende, vände hr Deland, missledd af falska ursäkter och dårad af den förställningskonst, som är nödvändig för hvarje sedeslös qvinna, slutligen hela sin harm och hämd emot mig. Han fann sig icke tillfredsställd med det mildare ansvar, som lagen stadgar för den ogifta deltagaren i en hustrus otrohet; derföre skulle en tjufnadshistoria uppgöras, för att gifva dödsstöten åt min heder och framtid, och åt min olyckliga moder, som ej kunde träffas af ett hårdare slag, än sin sons vanära. Vid rådhusrätten vann br Deland allt hvad han önskade. Jag behandlades ej blott med hårdhet, utan med grymhet. Jag inkastades i Sigtuna beryktade stadshäkte, der allt är gjordt för att utestänga dagens ljus, men icke något för att afhålla kölden. Man tog mina räkenskaper i deras ofullbordade, oafslutade skick, för att derefter bedöma fordringsförhållanderne emellan mig och hr Deland. — Jag var aldrig städslad af hr Deland, utan hade åtagit mig att, på obestämd tid, hafva tillsyn öfver hans ångbränneri och jordbruk, i hvilka yrken jag, genom resor i andra länder, sökt förvärfva mig erfarenhet och insigt. Jag var således egentligen att betrakta som en vanlig redogörare. Jag har icke, såsom man i rådhusrättens utslag antagit, uppsålligen förfarilt något af herr Delands egendom, jag har icke tillegnat mig något af hans tillhörighet; och, om än en förseelse eller till och med vårdslöshet i räkenskapen kunnat upptäckas, och äfven någon skada deraf skulle yppats, hvilket ej är fallet, så lärer dock, så länge brottsligt uppsåt icke blifvit ådagalagdt, eller ens kan skäligen misstänkas, ansvaret böra stadna vid de i tjenste: hjonsstadgans 44 och 53 SS bestämda påföljder — så vida denna stadga skall, då ingen städsel egt rum, varda i saken tillämpad. Hvad i denna del af målet man tillvitat mig, är följande: 4:0 Att jag underlåtit i kassaboken anteckna värdet af försålde 5 I prässjäst, 3 rdr 20 sk. rgs. Jag har vidgått detta fel, som härrört ej af uppsåt, utan, hvad 4 skålpund beträffar, af glömska, och, beträffande det öfriga, deraf att penningar ej genast erlades, utan sedan lemnades till mamsell Nilsson, hvilken derom underrättade mig vid ett tillfälle, då boken ej var till hands, i följd hvaraf anteckningen kom att uppskjutas några dagar, tills slutligen de händelser, hvarom den nu ifrågavarande ransakningen blifvit förd, mellankommo och i så många afseenden ledde till. oreda. 8-0 IA oo 3