Aftonbladet – 2 juni 1849, sida 2

Hr LINDMANS FÖRKLARING. Hr Elof M. Lindman har, under dato Köpenhbamn den 15 Maj, sändt till Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning en skrift, som i nämnde blads JE 121 finnes införd, och utgör en förklaring rörande förhållandet med Dagl. Allehardas upphörande sistl. Februari. Då äfven Aftonbladet, vid den tid saken utgjorde ett allmänt talämne, yttrade sig derom efter de berättelser som allmänt gingo, anse vi Oss nu böra meddela denna hr L:s skrift, såsom från hans sida autentiskt upplysande flere punkter och förhållanden, hvaraf man förut hört åtskilliga andra, varierande versioner. Er I. skrifver som följer: Då åtskilliga af de Svenska tidningarne, med anledning af tidningen Dagligt Allehandas upphörande i sistlidne Februari månad, innehållit flere, min person och min karakter kränkande omdömen och uppgifter, vågar jag hos den vördade allmänheten anhälla om benägen uppmärksamhet för följande förklaring: Redan långt före detta skulle jag önskat att kunna offentliggöra densamma, men dels har det först varit mig nödvändigt att från Sverige förskaffa mig alla de kär ej tillgängliga blad, hvilka mer elter mindre sysselsatt sig med ifrågavarande ämne, dels har ett sjukdomstillfälte för någon tid förhindrat mig från hvad jag enser för en plig t emot mig sjelf, till bevarande af min heder, såsom men niska och medborgare. Det skulle blifva alltför vidlyftigt att, punkt för punkt, till besvarande och granskning upptaga allt, hvad man skrifvit för och emot i denna sak. Den henägne läsarens tålamod skulle härigenom tagas alltför mycket i anspråk, och svårigheter kunde till och med uppstå för att ens erhålla uppsatsen införd i de resp. tidpingarne. Jag ser mig således nödsakad att inskränka mig till besvarande af de hufvudsakligaste mot mig gjorda anmärkningar, hvilket jag hoppas skall vara tillräckligt, för att visa hvarje opartisk, att hvad som varit underkastadt så högst oblida omdt men, äfven kan från en annan, för mig gynnsammare synpunkt betraktas. Det var i Oktober månad år 4847, som jag af hr kongl. sekreteraren W. F. Dalman köpte egandeoch förlagsrätten till den af honom under många år utgifna och redigerade tidningen Dagligt Allehanda i Stockholm,. Tanken på dewua köp utgick icke från mig sjelf, utan från en annan person, för hyilken jag i förtroende yppade min tilltänkta plar, att uppsätta och utgifva ett nytt blad i liberal rigtning. På min begäran gjorde nämnde person hos hr Dalman en förfrågan, huruvida han vore hågad att till mig försälja sitt blad. Följden häraf blef, efter några dagars öfverläggning å ömse sidor, att genom fullkomligt fri öfverenskommelse, utan någon slags öfvertalning å någondera sidan, ett köpekontrakt upprättades, hvarigenom br Dalman till mig försälde eganderätten till tidningen för en köpesumma af 17.000 rdr bko, hvilka skulle på följande sätt imbetalas: Ett tusen rdr kontant den 4 Dec. 1847, ett tusen dito den 4 Februari påföljande året, 1848; 8000 rdr skulle hr D. erhålla af först inflytande prenumerationsmedel för sistnämnde år, och för återstående 7000 rdr skulle lemnas reverser med borgen af personer, hvilka af hr D. antogos som pilitliga. Att dessa vilkor blifvit af mig fullgjorda, kan jag med hr Daimans mig lemnade qvitto intyga. Vidare stipulerades äfven, att hr Dalman skulle, mot ett bestämdt årligt appointement, under tvenne ärs tid förblifya i redaktionen, såsom dess medarbetare i bladets politiska afdelning. Med hr kongl. sckrereraren J. P. Theorell träffade jag sedan serskild öfverenskommelse, på grund hvaraf han skulle lemna bidrag till tidningen mot arfvode, beräknadt efter spalt. Hvad nu först angår mitt förhållande till hrr D. och Th., har man derom från olika häll yttrat olika omdömen, af hvilka en del utfallit ogillande emot mig. Bemälde herrar hafva äfven i detta afseende framkommit med en förklaring, som gör det för mig nödvändigt att med några ord vidröra detta förhållande. Då jag fattade och verkställde beslutet, att såsom hufvudredaktör för en större tidning inträda på den publicistiska banan, hade jag ingalunda, såsom en tidning låtit påskina, den förmätna inbillning om min egen förmåga, att jag vågade tilltro mig ensam, utan biträde af äldre och erfarna personer, kunna tillfredsställande uppfylla ett så mektpåliggande värf. Jag visste mer än väl, att, ehuru jag väl gjort en del historiska och statsvetenskapliga studier, detta NNSEe NERE TON RR ETS ERNER TRE ONE SNR EEE SES