HÖSTAFTONEN. Nordliga stormarne komma med fart, Löfyvet är gulnadt och trädet är bart, Regndigra skyarne sväfva med hot, Foglarna sitta så dufna i bot, Hjordarre sjelfmant gå till sina hus, Och ifrån furan hörs vindarnas sus. Skymningen kommer: nu samlas man kring Trefliga brasan förtroligt i ring; Allvar och glädtighet, söder och nord Blandas i samtalets hjertliga ord. Hvar och en kommer och går, utan krus — Hvar är min skärmstake? Hvar är mitt ljus? Högt från mitt soffhörn jag börjar lektyr, Ungdomen lyssnar, fastän den är Yr, Allt blir så stilla, intresset allt mer Lifvas, och ömsom från ögat man ser Tårarna falla på kindernas rund, msom ett löje från purprade mund. Sömnad och stickning så flitigt är spord; Korgen med äpplen står midt uppå bord, Ån ser man der hur en bländande hand Sträcker och väljer ett äpple ibland, Ån bjudas nötter, och strax får man se Granne till granne en nötknäppa ge.