Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 2

—-——-—-—isi—— 22 X ? 6mnmsmesx——ig. oroligt på soffan, och suekade djupt, i hopp utt åter få samtalet i gång, och kunna ge luft it sin ledsnad och den barnsliga förtret, som syntes plåga henne. -. Ändtligen veknade -Adeles hjerta. Hon ställde bort sybågen, steg upp och gick till sin syster, hvilken nu, med ansigtet nedborradt i kuddarne, låtsade vara för myeket upprörd och försjunken i sin smärta, för att märka någonting. Hör på, Clementine, började Adeöle och sökte upplyfta hennes hufvud, xhvad är det nu som så bekymrar dig ... du har ju varit vid ett fasligt lynne hela morgonen ... haf förtroende till mig, som är flera år äldre och har mera erfarenhet ..-. det är väl någon liten tvist med din man -.-.eller hur ? fortfor hon och satte sig på soffkanten. Tvist med min man ! utropade Clementine häftigt och torkade sina rödgråtna ögon; nack, min Gud, det låter som om du aldrig hade sett Ludvig... Hur skulle man bära sig åt, för att komma i tvist med denna tränatur, hvarpå ingenting verkar... Ack! kunde jag blott komma i tvist med honom... jag skulle icke då vara olycklig. Men, Clementine, hur kan du tala på detta sätt ? . . Ack, Adele, jag är olycklig .. djupt olycklig, fortfor Clementine, snyftande, och sjönk med ett förkrossadt utseende tillbaka på soffan. Derför att din man icke vill gräla med dig? Hör mig blott. Nåvälp . 1 Ser du, jag älskade Ludvig med hela mir -Isjäls häftighet... jag älskade honom så, som jag sjelf vill bli älskad... med eld, med hän .förelse och passion... Jag trodde mig älskac -Itillbaka på detta sätt... Och jag gifte mig .. -lAck! jag var endast förblindad af min eger känsla . M