Aftonbladet – 31 maj 1849, sida 2

NYA TIDSBEKYMMER. Egentligen hafva dessa bekymmer sin tillvaro i Tidsredaktörns inbillning; eller rättare: professor Palmblad lemnar sin inbillning fri fart att skapa sådana bekymmer i de bäfvande hjernorna hos hans parti. Hans onsdagsnummer för förra veckan aflossade två larmskott åt det hållet; anledningen till det ena fann han i den för alla andra än hr Palmblad obefintliga kommunismen i Sverigen, hvarom han håller på att skrifva en lång afhandling, som redan genomgått flera Tidsnumror. Tillvaron af kommunismens vidunder här i landet ådagalägges först, och på ett sätt, som bär den fullständiga pregeln af Palmbladisk originalitet. En beskrifning om kommunismen har utkommit i svensk öfversättning; hvad är tydligare då, menar hr Palmblad, än att det som i denna öfversättning beskrifves, kommunismen sjelf, har flyttat in i Sverige, jemte öfversältningen? Man måste medgifva, att professorns logik är lika slående denna gången som alltid. Man skulle till och med kunna begagna den genast för en motsvarande bevisning. För många år sedan utkom t. ex. en svensk öfversättning om Rinaldo Rinaldini; hvad är tydligare, efter samma logik, än alt den ryktbara röfvarens band bosatte sig i Sverige, jemte sistnämnda öfversättning? Sedan kommunismens tillvaro härstädes såunda blifvit lyckligen ådagalagd, kommer tillämpningen. Prof.ger härvid sin diktkonst lösa yglar på vanligt sätt, med elt ,det berättas. Det berättas) — säger han — att man stoppar 20 å 30 exemplar af denna bok i fickan på vissa gesäller, som begifva sig åt landsorten, sedan man förut i hufvudstadens semimarium förklarat det nya evangelium för de vandrande missionärernan. — Hvilken fasa nåste icke åsynen af en vandrande gesäll hälanefter väcka hos knapadelns gamla tanter i flägsna landsorter, och hos sådana välärevörligheter, som sätta Tiden omedelbärt bredvid Schmalkaldiska artiklarne; i synnerhet om gesällen har en ficka, stor nog att inrymma 30 vöcker ! Dock, assistenter af dylikt slag, som anterna och välärevördigheterna, behöfvas för tt styrka och sammanhålla den fraktion, som var så nyttig i konservatismens tjenst vid sista iksdag, och påräknas så angeläget för den intundande. Hr Palmblads andra larmskott hade en minIre ur luften gripen laddning; dess mera reella vatur tycks till och med hafva skrämt proessorn sjelf vid affyrningen. Detta skrämskott var i Tiden fått titeln Nytt uppslag i reformrågan, och härrör från ett förslag till refornens förstärkning, hvilket förekom för någon! id sedan i Götheborgs Handelsoch Sjöfartsidning, och sedan omnämndes i Aftonbladet V 112. Hr Palmblad låter förstå alt detta örslag redan länge sväfvat framför hans poliiska siareblick; och, för att skaffa bekräftelse å sin profetiska förmåga, ger han en fintlig! ink om huru förslaget skulle kunna undertödjas genom de kommunistiska missionärer, an nyss förut haft omsorg att utnämna. Tiden — säger han — förutsade redan vid iksdagens slut, att uppviglarne icke skulle försum