Aftonbladet – 26 maj 1849, sida 3

EET let gamla Svea land; folklanden, det egentliga Manhem, der, enligt de äldsta sägner, Svearnes stam bodde, liksom i det sydliga Sverge, Göternas. Nerike ligger i hjertat af Sverge, ett litet sodt land, minst af Sverges provinser, men rikt på allt, som till lifvets gagn och bergning hörer. Man ser det på Örebro torg, dit, i den ;refliga staden, det trefsamma, arbetsamma landtfolket förer till torgs sina varor från skogen, från åkern och ängen och berget, och af mån gahanda slöjder. Man ser det också på de täcka, välvårdade boningar, som : betäcka det väl odlade landet. Här synes godt att vara för de stilla och milda i Jandena, godt att bygga och bo, tänka och skrifva också. För olika yrken fordras olika omgifningar; för vikingens värf det stormande hafvet, för den stilla tänkaren den fredliga bygden. Nerikes grönskande, stilla bygder fostrade åt moderlandet bröderna Olaus och Laurentius Petri, som skrefvo krönikan och öfversatte bibeln, under Gustaf Wasas mäktiga skydd. Men i det goda landet ser jag dock en blodig fläck, som allt vattnet i Hjelmare sjö ej kan aftvå. I Hjelmaren ligger Engelbrektsholmen, der Sverges räddare. den modige, ädle Engelbrekt, sjuk och stödd på en krycka, lömskt mördades af en svensk adelsman. Gräset — säger folket — vill sedan icke rvexa på den fläck, der den ädles blod flöt för banemannens hand. Natt och Dag) var hans: namn, men dagen försvann sedan ur hans själ, ur hans vapen, ty nattlig var hans gerning, utförd i natten, och nattligt blef sedan hans lif. På Göksholms slott, beläget på Hjelmarens strand, gent emot Engelbrektsholmen, hörde man lång