Aftonbladet – 26 maj 1849, sida 2

ss mitt goda Öland, huru lycklig var jag ej pil! din strandl.... oo. Gottland, kallad Östersjöns öga, en bergs-l platå, resande sig upp ur hafvet, märkvärdig för sina stolta fornminnen, sina sköna ruiner, sina blomster och sina gammaldagsseder, är det äfven såsom piedestal åt Sveriges största mekaniska snille, Christoffer Polhem. Barnet, som växte här mellan böljorna och bergen, bröt sednare vägar genom hällebergen och lärde böljorna att gå fram der, för att bilda en väg emellan tvenne haf. Vi återvända till fasta landet. Norr om Småland vidtager Östergöthland, ett af Sveriges största och fruktbaraste landskap och jemte Westergöthland kärnan af det gamla Göthaland, der i fordna dagar småkonungar täflade och stridde. Djupa, mörka skogar möta oss här: Tiveden och Kolmården. I hedna tid, och äfven länge under den christna, befallte den resande, som skulle färdas genom dessa skogar, sin själ i Guds hand. Mordmunumenter af stenar och ris resa sig längs efter vägen. Och skogens ödslighet och tystnad. de långa afstånden emellan bebodda ställen, väcka dystra tankar. Men kommen upp på ;Kolmårdens höjd, öfverraskas man af den FIherrligaste utsigt öfver landets bördiga, af vatÅ tendrag. genomskurna marker. ) Östgöthen är stolt öfver sin bygd. Trygg, lärlig och gästfri, är han belåten med sitt land, -loch belåten med sig sjelf, och vill njuta sin rätt, dock utan att kränka andras. vÄr Öst. göthen .väl -mättn, säger om honom ordsprå!ket, soch man ställer honom i ledet, så viker