Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 2

SE —N—— — — mantiskt drag går genom smiländska folket, och afspeglas i dess sägner, i dess natur och historia. Kalmar stad, trakterna kring Vettern, Jönköping, Grenna, Visingsö, ÖOstnabo, ha alla sett tider och händelser, mera romantiska än lem några romaner berätta. Smålands magra jord har varit bördig på stora män. I Småland föddes Linn, blomsterkonungen, som, när krigarens spira fallit ur Carl den Tolftes hand, uppstod att ge ny glans åt Sverges namn, och föra dess ära öfver jorden, men med en blomsterspira. Här målade bonden Ilörberg — emellan det han bergade sitt hö och sådde sin åker — altartaflor, som ännu skattas. Ling, den nye Göten, den svenska gymnastikens fader, de gamla mythiska sagofnas upplifvare och tydare, fäktmästaren och skalden, föddes bär i det gamla Göta-land. Så äfven Ödman, skrifttolkaren, Lehnberg, vältalaren, Botin, historieskrifvaren och Håkan Sjögren, som, fattig bondeson, genom ansträngd flit och omtanka arbetade sig upp till hög rang inom läroverket, utgaf läroböcker, hvilka ännu skattas högt, och som genom noggrann sparsamhet förvärfvade en förmögenhet, hvaraf han gjorde det ädlaste bruk; som, gammal och grå, liknande en mossig stenbild, dock behöll hjertat fullt af lif och värme, och med penningeskrinet under sina fötter samlade omkring sig en skara af lofvande, men fattiga ynglingar, dem han understödde med dess innehåll — sjelf en trogen representant af den småländska folkkarakteren, en lefvande lära om det stora, som kan uppnås genom den trogna vården af det lilla i tid, i arbete, i penningar, i allt!... Qvinnorna ha, i Småland, sin egen saga, och denna sin egen lefvande minnesvård. :Wärends härad och Wärends häradsrätt bevara den i lagen, hvilken sedan uråldriga tider gett qvin norna rätt att ärfva lika med männerna, atl