Ar om Fear OA om AR uppl. af Kähners). Första häftet slutar med uppräknande af Läseoch Läroböcker, tjenliga till begagnande vid folkundervisningen?) af —i—, samt Underrättelser angående läroverken. Andra häftet börjar med en af hr Svedbom författad uppsats om de hvilande Reformförslagen, hvarmed menas förslager till skolverkets reform. Afhandlingen är i detta häfte ej afslutad; men vi anhålla att i alla fall få fästa allmänhetens uppmärksamhet derpå, dels för sakens stora vigt i sig sjelf, dels för den förtjenstfulla utredning af ämnet hr S. här börjat. Aftonbladet har flera gånger påpekat angelägenheten af att publiken i det hela tar en närmare notis om undervisningsväsendets ställning inom fäderneslandet: och vi skola snart för egen del meddela en på akter stödd framställning af åtskilligt i denna fråga, efter riksdagen, för så vidt den rör Nya Elementarskolan i Stockholm. Hr Svedbom kan, isin egenskap af skolman, anses som utgången ur nya elementarskolan och hennes system; han förtjenar således allt afseende för den närmare kännedom om detta system, läsaren hos honom med skäl har att vänta, utom de förtjenster hr S. eger som litteratör i öfrigt. Hans närvarande uppsats är indelad i vissa rubriker. De särskilda (skol-)reformförslagen sammanställas under trenne hufvudtitlar: 1) läroverkets allmänna författning, 2) lärarnes ställning, och 3) läroverkens styrelse; hvarjemte under hvarje titel, för att lätta jemförelsen mellan det som ännu existerar med det som föreslås, till redogörelsen af förslagen bifogas korta påminnelser om det närvarande. En hufvudsaklig anmärkning, eller hvad vi ville kalla generell påminnelse, vid hela det system, propositionen till ständerna vid sista riksdagen kan anses innefatta, läses sid. 66, och göres af hr S. sedan han kastat en blick i allmänhet på läroverkets blifvande författning, och hvarvid han beklagar det dubiösa i vissa föreskrifter. Han säger: Detta är ungefär det väsentligaste af hvad de hvilande förslagen innehålla rörande läroverkets blifvande författning. Huru mycket häraf bör anses redan vara af Kongl. Maj:t faststäldt, och huru mycket må anses ännu vara förändring underkastadt eller på ytterligare pröfning beroende, är icke fullt tydligt, då det statsrådsprotokoll (af d. 9 Nov. 1847), som innehåller dåvarande statsrådet Silfverstolpes framställning af dessa förslag och regeringens beslut i anledning deraf, så vidt det blifvit genom meddelande till ständerna effentliggjordt, derom endast förmäler: att Konyl. Maj:t behagade i nåder godkänna hufvudgrunderna för det nu framställda förslaget, så vidt de afse lärdomsoch apvologistskolornas sammanslående och förening med gymnasium, rättigheten till valfrihet i vissa läroämnen ,... men fann beslut rörande lärometoderna och öfriga detaljer för närvarande icke böra meddelas. Huru mycket af det föreslagna skall man anse här vara inbegripet under uttrycken skolornas sammanslående och förening med gymnasium samt rättigheten till valfrihet i vissa läroämnen? Månne hela den egentliga organisationsplanen bör anses vara härunder innefattad? Eller huru skall man i annat fall förstå, att Kongl. Maj:t, såsom man af samma protokoll inhemtar (och hvarom mera nedanför), äfven vid samma tillfälle i nåder godkänt de uppgjorda aflöningsstaterna, hvilka dock helt och hållet hvila på antagandet af nämnde organisationsplan och endast under ett sådant antagande kunna få någon tillämpning? Dessutom, huru skall uttrycket lärometoderna,, hvarom beslut icke nu borde meddelas, här förstås, enär ibland ålla de offentliggjorda förslagen ingenting förekommer, som egentligen kan hänföras under denna rubrik? Eller skall man antaga, att den vulgära och såsom sådan visserligen alltför vanliga förvexlingen af begreppen metod och organisation äfven här blifvit begången? Och i sådant fall, hvad betyder uttrycket, att K. M:t fann beslut derom )för närvarande icke böra meddelas? Vill det säga, att beslut icke heller ännu blifvit fattadt, eller skall det tilläfventyrs så förstås, att beslut verkligen blifvit fattadt, ehuru K. M:t ansåg, att det icke ännu borde i allo meddelas,, d. ä. kungöras ? — Allt detta är frågor, som naturligen framställa sig, men som vi icke tilltro oss kunna besvara och derföre måste tills vidare lemna derhän. Sedan uppsatsen i ett kommande häfte afslutats, ämna vi, om saken då synes oss erfordra det, göra några erinringar vid hr S:s framställning, hvari vi finna åtskilliga luckor, men som i det blifvande torde fyllas af förf. sjelf, och således icke nu af oss böra eller behöfva vidröras. Är tiden inne; all ål nalurvetenskaperna anvisa deras rätta plats inom skolan? är öfverskriften på en af hr A. T. Bergius meddelad afhandling, på föga mer än 4 blad, men diger på beaktningsvärdt innehåll. Hr B. är en lugn, men stark förespråkare af naturvetenskapernas införande, till större utrymme än hittills, i skolorna. Vi låta honom tala sjelf: Oaktadt den stora fulländning, hvartill naturvetenskaperna redan hunnit, oaktadt de stora sanningar, som naturens studium framkallat i ljuset, och de i sanning förvånande resultater, hvarigenom det utvidgat och ännu dagligen utvidgar det menskliga yvetandets område, tvekar man likväl att göra det uppyexande slägtet deraf delaktigt. Man vill nästan ) Denna förteckning utgör ej blott en lista på boktitlar, utan har derjemte förtjensten af en kortligen affattad kritik öfver hvarje arbete. Hr —i— tyckes dock ej alltid med fullkomlig vårdsamhet hafva gått till väga i denna kritik; såsom då han t. ex., i frågan om en viss Rättstafningslära, klandrar, att förf. bespisat sina små rättskrifvare med vinkråmmet af åtta aborrar, fråssandet på kovåm, drickandet ur stånkor 0. s. V.; hvarvid hr —i— ej observerat, att, då dessa ord (inkråm, åtta, fråssa ec.) måste, enligt bokens sjelfva system för undantagsfallen, i en skriföfning upptagas och bibringas, såsom tillhörande exceptionerna (der kort å-ljud tecknas med å, och icke med o), så stod det icke i förf:s skön att utesluta dem. Att för öfrigt hr —ij— oaktadt all sin välmening, måste hafva haft en smula brådtom vid sjelfva redigerandet af sin kritik i tidskriften, kan man varsna af slutet (häft. II), der det vid omtalandet af hr Nyblei Gymnaslikreglemente heter: Vi vilje väl ingen krigisk )nation, men det år, som Nyss gall till ända, har för en god tid beröfvat Oss höppet om upphörandet af allt krig med storm och blodig klädnad till och med allra kristligaste folk emellan. vara barn behöfva icke blott kärlek till fosterjorden,