Aftonbladet – 19 maj 1849, sida 2

samma afseende, som han närmare ville skrift ligen utveckla. Ordföranden tillkännagaf, att hvad först hr Sjöbergs motion angick, som motionären uppmanades att skriftligen aflemna, så ansåg han sig böra fråga sällskapet, om det önskade att få emottaga bestyrelsens utlåtande sednast i nästa vecka; hvilken fråga (sedan hr Hedlund yrkat att motionen, såsom trängande, borde genast af sällskapet afgöras, men ordföranden förklarat, att sådant icke kunde medgifvas, då det dels vore stridande mot stadgarne, dels skulle, då ämnet icke kunnat i annonsen om sällskapets sammanträde omnämnas såsom föremål för öfverläggning, blifva en öfverraskning för det vida större antal frånvarande än närvarande af sällskapets ledamöter) blef af sällskapet besvarad med ja. , I sammanhang härmed föreslogs af ordföranden, att bestyrelsen äfven skulle anmodas på samma gång yttra sig öfver hrr Stenbergs och Torslows motioner, hvilket bifölls. Genom sådan utlottning, som intill den äldre bestyrelsepersonalens afgång eger rum, för afgåendet af en tredjedel af bestyrelsens ledamöter hvar tredje månad, hade blifvit inom bestyrelsen till utgång anmälde kapten Westfeldt, grefve Jac. Spens, hr Gustaf Hjerta och bankofullmäktigen Matts Pehrsson. Dessutom hade premierlöjtnant. Wallenberg anmält, att han afrest till Danmark, och handlanden Brinck afsagt sig. Sällskapets qvarvarande några och 30 ledamöter (största delen hade efter målens afgörande aflägsnat sig) företogo derefter val af 6 ledamöter, då de flesta rösterna tillföllo: öfverstelöjtnant G. Hjerta 31, magister Hedlund 27, kapten Westfeldt 22, hr Brinck 21, hr Frans Sjöberg 21 och revisor Stenberg 18. — Bestyrelsens ledamöter äro således, efter den ordning hvari de blifvit dels in-, dels återvalda, följande herrar: boktryckaren Lars Hjerta, f. d. riksdagsfullmäktigen Zetterberg, friherre Silfversköld, handlanden Winquist, häradshöfdingen Söllseher, kapten Cronstrand, öfverstelöjtnant G. Hjerta, magister Hedlund, kapten Westfeldt, notarien Fr. Sjöberg och revisor Stenberg. Hr Brinck vidhöll att undanbedja sig uppdraget, hvarföre nytt val efter honom i nästa sammankomst kommer alt företagas. . ——aE— LL — Posttidningen upptog för några dagar sedan den i Bore meddelade Frankfurtska korrespondensartikeln, som stått i Times, rörande ett och annat om svenska regeringens mnärvarande ställning till Danmark (äfven inryckt i Aftonbl. för i måndags); och då Bore, beledsagat artikeln med åtskilliga skarpa anmärkningar för egen räkning, liknande.en art interpellation till regeringen, besvarar Posttidningen detta på ett sätt, som, vid besinnande af Posttidningens egenskap af halfofficiell eller till och med i vissa fall af officiell organ, icke synes vara alldeles utan betydelse. Vi reproducera P. T:s ord, öfverlemnande åt läsaren att draga hvad slutsatser han kan derur. Efter att hafva refererat Frankfurterartikeln yttrar P. T.: Gr Bore uppmanar regeringen att afgifva n offentig förklaring i detta ämne. Sådant synes :0oss nog stridande mot det, äfven i konstitutionella stater anlagna hand:ingssätt, i hvad angår ännu pågående diplomatiska förhandlingar. Långt ifrån att hvarje en främmande tidning intagen. korrespondensartikel rån ett tredje land föranleder till offentliga förklaringar från regeringarnes sida, se vi ofta huru i England och Frankrike ministrarne, uppå interpelationer från nationalrepresentanter, lemna det svar, att dylika handlingar icke för närvarande kunna ofentliggöras. Och annorlunda än genom den åsyflade handlingens meddelande kunde dock icke ryklet om deså innehåll vederläggas. Det är kändt att Ryssland, England och Frankrike, lika väl som de Förenade Rikenaå, under loppet af detta och det förflutna året till preussiska regeringen och till tyska centralmakten rigtat flera meddelanden angående den danska frågan. Intet af dessa meddelanden har dock, så vidt vi veta, blifvit lemnadt åt offentligheten, och hade troligen : ej kunnat allmängöras utan att möjligen hafva ett ogynnsamt inflytande på den sak, som dess regeringar gemensamt förfäkta. Vi tro alltså att vår regering handlar ganska klokt och riktigt deruti, att den icke, i sådant fall, följer ett annat handiingssätt än de öfriga makter, som deltagit uti detta ärendes behandling. Emedlertid anser redaktionen sig, till följd af från säker hand meddelad underrättelse, kunna upplysa, att de uti uti korrespondentartikeln i the Times anförda ordalag icke varit använde uti någon från vår Regerings sida till Preussen (— hos tyska centralmakten hafva vi, som kändt är, ingen representant,) afgifven förklaring. Vid närmare besinnande torde red. af Bore, hvars ädla nit för Danmarks rättvisa sak vi ingalunda misskänna, icke kunna undgå att finna, det ett så bestämdt tillkännagifvande till de tyska makterne, om hvad de förenade rikena ämnade i denna fråga företaga, icke låter tänka sig, — om ej af andra skäl, hvilka dock lätt kunnat hemtas från det varma intresse, vår regering städse ådagalagt för våra grannars och vänners väl, — likväl derföre, att den varit fullkomligen öfverflödig, då den var fullkomligen opåkallad. — Samma tidning, hvars konungska nerver starkt afficieras hvarje gång ordet republik når dess öra, har gripits af en panisk förskräckelse då Aftonbladet för några dagar sedan uti ingressen till referatet om Habsburg-Lothringska husets afsättning från ungerska tronen, efter berlinerbladet Nationalzeitung, anförde, att riksdagen i Debreczin proklamerat Ungern för en oafhängig republik, med ansvarig president. Den officielle förmenar, att detta skuile vara ett stort misstag, men bifogar ej det ringaste bevis för sin åsigt. Hittills hafva vi i de utländska bladen ej kunnat upptäcka annat än rykten, att man ämnade erbjuda en prins af Sachsen-Koburg-Cohary ungerska kronan, men EN TIlfa neon Bobpeftola hörnå hap biftille