residerade Napoleon, da han dikterade PFressburgska freden. Då hade kejsar Frans flyktat till de alltid trogna. ungrarnav.. NuJåter man kejsaren .spela rolien att uppelda till inbördeskrig, samt tillkalla den nordiska kolossens råa kraft, till egna undersåters tillintetgörelse. Domen öfver detta sista steg af ministeren är enhällig, trots ståndrätt och trots de köpta journalerna, uttalas öppet förbannelsen öfver ett system, som ödelägger länder och städer, bringar stammar och nationer till raseri, samt tillintetgör allas välstånd och frihet., Constitutionelle Zeitung meddelar följande under datum Wien den 7 Maj: Just nyss heter det att-de kejserliga trupperna. på nytt lidit ett betydande nederlag. Detaljerna låta så fabelaktiga att jag dröjer att meddela dem; blott så mycket må nämnas, att grenadiererna helt säkert hafva lidit en stor förlust vid Padendorff, helt nära gränsen. Utom Oedenburg är äfven ungerska Allenburg taget af ungrarna, och de kejserliga äro på reträtt. Jag anser denna underrättelse för högst vigtig, emedan positionen vid Presspburg derigenom är kringgången och ej längre kan bibehållas. — Gross-Kanika är taget af ungrarne, och österrikarne förjagade. Bem har slagit ryssarna i Siebenbärgen.n En Wienernotis af den 9 förmäler-att 25,000 man ryskt infanteri och 8000 man kavalleri skola hafva den 7 inryekt uti Ostrau i Mähren, hvarifrån de skulle på jernväg forslas till Ungern. Tvenne kolonner hade den:6 öfver Saissusch framryckt mot Jablunka. Österreichische Correspondent) för, den 9 meädelar, efter Pesther Zeitung af den 28 April, med visshet att den i alla Wienerblad reproducerade notisen om. återkallandet af ungerska thronaf-I sällningen är grundlös. Sistnämnde tidning af! den 26 innehåller en ledande artikel, hemtad. ur Közlöny rörande det af ungerska magnaterna och folkrepresentanterna den 14 Aprill fattade beslut, hvarigenom högtidligt och en-) hälligt förklaras att huset Österrike uti alla ,dess grenar för evigt är förlustigt hvarjelagligt anspråk på ungerska tronen och den he-! lige Stephans krona, och att det för everlde-) liga tider oåterkalleligt är bannlyst från den) ungerska jorden., — Den ungerska nationen, heter det, som genom denna högtidliga handling, emot en usurperad makt försvarat sin noförytterliga rätt, skall gå allvarligt och manligt tillväga, samt uppoffra den sista man och den sista skärfven för att omintetgöra alla ÖOsterrikes motståndsbemödanden., Magyarernasägas vara i besittning af hela Banatet. Bems hufvudarme skall stå i trakten af Orsowa och Mehadia, för att förbindra den Puchnerska härens framryckande till Banatet. Fältmarskalk Rukawina har föranstaltat en rekrytering uti de tyska kommunerna uti Banatet, men befolkningen sätter sig deremot och skickar istället sina rekryter till magyarerna, hvilka de öfverhufvud lemna allt möjligt bistånd. Uti Oriavila (i Banatet) hafva tyskarne; då de fingo underrättelsen om magyarernas segrar, sönderslitit den kejserliga fanan, uppsatt den ungerska trefärgade och burit den magyariska distriktsdomaren Beliczay i triumf på armarna genom distriktet. ITALIEN. Underrättelserna med denna dags post bekräfta fullkomligt de förut ankomna rörande franska expeditionskårens tillbakadrifvande från Rom. Dock ser man af den i Paris utgifna, officiella bultetinen, att blott en del af kåren deltagit i striden. Denna bulletin lyder så: Paris den 6 Maj, kl. 5 e. m. Enligt en regeringen tillhandakommen telegrafisk depesch hade general Oudinot satt sig i rörelse mot Rom, dit, enligt berättelser, befolkningens önskningar kallade honom. Det synes likväl som han skulle hafva stött på ett mera hårdnackadt motstånd från de i Rom boende fremlingarnes sida, än han väntat. Han har derföre intagit en position på något afstånd från staden, der han inväntar återstoden af sin expeditionsarmä.n Med de fremlingar bulletinen omtalar menas den mängd af republikanska frivillige från redan underkufvade delar af Italien, hvilka flytt till Rom, men icke der hafva medborsarerätt. Enligt en annan uppgift bestod deremot denjs styrka, som afslog Oudinots anfall, af 80014 fransmän och 200 polackar. Säkert är, att en mängd 1 Rom varande fransoser hade till ge-! neralen ingifvit en protest mot expeditionskå; rens intåg i staden och hotat att med väpnad hand motsätta sig ett sådant företag, hvarpå seneralen svarade, att han skulle ställa allalj, fransmän, som, efter att hafva stridt i roL merska bären, blefve tillfångatagna, för krigst Y l rätt såsom riksförrädare, Enligt National fanns på alla barrikader i Rom -en stock med följande inskrift ur franska konstitutionens 5:te artikel: Republiken vänder aldrig sina vapen mot något folks frihet, — General Oudinot sjelf har Jupit allvarsamma faror; hans ordonnansoflicer har blifvit tagen vid hans sida; en af hans adjutanter (kapten Favras) har blifvit j dödad; och generalen sjelf var nära att blifva I gjord till fånge: man hade redan fattat i hansis ena epålett, då några soldater kommo och be-l. friade honom. q Roms officiella tidning af den 1 Maj inne-! höll följande notiser om striden: Strid motl! Fransmännen den 30 April. Kl. 9 f. m. Garibaldis kår väntar fienden vid Fareseporten; i. kl. half till 12: Fransmännen storma Ca-l! valleggieri-porten; klockan ?Y, till 12: fiendtliga förtruppen drager sig tillbaka; . klockanl:i VY, till 1: franska artilleriet beskjuter ba-ic stionen; kl. VY till 1: Garibaldi anfaller på flera punkter; man slåss vid villa Pampbili; fransmännen löpa flera gånger till storms mot hufvudbastionen; kl. 1: fienden synes rikta sitt hufvudsakliga anfall mot bastionen vid Vatikanens yttersta ända; kl. 4: franska artilletiet drager sig tillbaka; kl. 10 på aftonen: en del af franska divisionen anfaller häftigt St. Pan-ls