not, hvari presidenten, långt ifrån att uttrycka samma tänkesätt som beslutet innehåller, snarare visar ett trots deremot och uppmuntrar honom att fortfara på samma sätt. Det ser också ut, som regeringen, i bestörtning öfver den sensation som denna sak väckt, hade till en viss grad förlorat koncepterna och komprometterar sig genom ett oklokt försvar. I dag söka nemligen ett par af de :ministeriella tidningarna att angifva såsom enda skälet, hvarföre general Oudinot ville intränga i Rom, att han hade underrättelse om att neapolitanska och österrikiska trupper voro på vägen dit och ville förekomma dem för att skydda den italienska friheten; men detta motif motsäges af flera omständigheter och åberopades icke heller af ministrarna vid deras försök till försvar. Det hufvudsakligaste argumentet som anföres till försvar för den franska armåens anfall emot Rom är, alt romerska befolkningen beherrskas af ett litet parti äfventyrare men att majoriteten deribland önskade fransmännens intågande. Detta motsäges likväl deraf alt nationalgardets bataljoner allmänt deltagit i försvaret, och på Sterbinis fråga enhälligt förklarat, att de ville till döden försvara sin frihet samt ropat lefve republiken; äfvenså deraf, att flere deputationer af Roms innevånare den 29 mött de fransyska trupperna för att öfvertyga generalen att ett fullkomligt lugn rådde i Rom. Upplysande i detta afseende är äfven en i franska tidningarna aftryckt artikel ur tidningen Conlemporaneo, hvaraf ett utdrag väl förtjenar anföras. Hvar är då, säger denna tidning, den majoritet, som vill hafva tillbaka Pius den IX:s herravälde? Har den gripit till vapen? åan ser den hvarken i umgängeskretsarna eller på allmänna platser. Fins den i Civita Vecchia? Hvad? den fransyska republikanen inbjuder denna förmodade majoritet att ställa sig under dess fanor, och ingen har ännu kommit! Han erinrar äfven derom att revyn med romerska nationalgardet före striden, bevistades af koastituerande församlingens alla ledamöter, klädda i sina trelärgade skärp såsom på en högtidsdag. En af de mera prononcerade franska oppositionstidningarna, la Reforme, apostroferar strängt presidentens instruktion till general Oudinot med följande ordalag: Det finnes icke mer någon möjlighet af illusion i afseende på meningen med denna intervention, som är att formligt våldförande af konstitutionen. Med hvad rätt skall Frankrike: hädanefterkunna klandra ryssarnas eller något annat folks intervention i hvilken främmande nations affärer som helst? Man skall i instruktionen ej finna annat, än några skrymtande föreskrifter i afseende på den råa styrkans användande. Louis Bonaparte sätter sig till doms öfver Roms regering. Med hvad rätt? Han talar om be folkningens önskningar. Hvar hafva de uppenbarat sig? Med hvad anspråk kan han blanda sig i ett fritt lands inre ärender och nyttja samma hycklande språk som männen på gatan Poitiers? Dessa instruktioner väcka endast sorgliga minnen af öfverenskommelserna i Pilnitz, der protokollerna emot Frankrike voro affattade ungefär i samma ordalag, samt af de allierades förklaringar åren 1814 och 1815. Äfven desse kommo, efter sin egna utsago, att befria Frankrike från kejsarens tyranni, och från förtrycket af de röfvarhorder af hvilka franska armån utgjordes. Afven de kommo i det hederliga folkets namn ) och dethederliga folket visade dem äfven vägen och utpekade modigt Bonapartes satelliter till offer för deras hämd. De talade samma språk och bekände samma moral som deras fäderneslands fiender. Nåväl, samma slags hedersmän, anförde af en Bonaparte, använda nu den heliga alliansens språk emot ett fritt folk och förråda än en gång Frankrikes och civilisationens sak. — Jag har citerat detta något utförligt, emedan läsaren lätt kan finna att sådana ord gå till hjertat hos den ridderliga, känslofulla och för ärans och frihetens grundsatser varma fransyska nationen. För ett par dagar sedan berättades här en nyhet, som utgör en kuriositet för svenska publiken, nemligen att tvänne advokater afrest!. härifrån, den ena till hertigen af Bordeaux, den andre till Stockholm, i anledning af den i tidningarna omtalade förmodade upptäckt, som skulle blifvit gjord i Fersiska huset, af ett skrin innehållande en rik samling af juveler. Denna historia har här blifvit tagen för kontant och man läste i söndags uti en tidningsföljetong (Le Siecle) en lång berättelse derom. (Den är meddelad under rubriken Blandade AÄmnen i N:o 111.) Under all, den värma som råder i rolitiken synes. lil.väl konsten icke heller tyna. På theatre francais eller numera theatre de lal republique är hvarannan dag fullt hus för att se mamsel Rachel, som nyligen uppträdt i en ny genre, den högre komedien, uti Scribes! Pjes Adrienne Lecouvreur. -På stora operan gifves Meyerbeers Profeten, och publiken har af nyfikenhet uppskrifvit sig till 14 representationer, men man tyckes i allmänhet finna den något långtrådig. Den har ännu ej varit uppförd i denna veckan, i anseende till sjukdomsförfall. Vår landsmaninna Mathilda Ebeling studerar med stort allvar hos Duprez, professor vid Conservatorium, sedan hon förut 6 månader sjungit för Garcia. Hon har gjort sådana framsteg att hon har de mest fördelaktiga anbud af direktören vid Queens theatre i London, m:r Lumley, om hon vill resa dit, men har haft den vackra sjelfbeherskningen, att motstå denna frestelse för att kunna få utbilda sin talang till mera fullkomlighet. Hon bor strax utom staden, vid Les Batignolles. je ÅA pa ae —) Detta har afseende på ett uttryck af det reaktionära partiet, att flous les honnetes gens allt hederligt folk skulle samlas under dess baner. UTRIKES.