som varade från kl. 8 f. m. till 4, 4 eft. m., tillbakaträngd till Höjen och Ammitzböl, hyarifrån kåren, sedan fiendens påträngande upp-jt hört, kl. 1, 5 uppbröt för att besätta Greisdalen. Förlusten var 4 döda och 25 sårade, ibland dessa sednare två lindrigt sårade officerare. t I Sundeved har ingenting förefallit. r Den 12 Maj var vid Fredricia och i Sundeved ingenting förefallet, och från general Rye ingen rapport ingången. Resande, som i måndags ankommo till Köpenhamn, berätta, att i söndags, den 13 den-lc nes, kl. I om natten ett utfall skedt från Fredricia och att en stark kanonad skakat husen i Middelfart. d Marinministeren har emottagit rapport, att den kanonad, som i lördags hade hörts på Alsen, endast härrört af roålskjutning från fregatten Freja samt att insurgenternas ångfartyg, ledsagadt af några kanonslupar, i lugnt väder afskjutit omkring 100 skott i mynningen af Kielerfjorden emot fregatten och ångfartyget Geiser, men utom skottvidd. Privatbref från Middelfart (på Fyen) af den 11 omtala, att i anledning af den förmodan att staden blifver bombarderad, hade invånarne sändt bort så mycket af sitt bohag som de kunnat, och att invånarne i Snoghöj (på fastlandet) hade allmänt begifvit sig derifrån, så att husen stå tomma. Danska batterierna i Kongebroskogen oroa fiendens kolonner, så snart de visa sig. Ifrån Fredricias vallar och Strids batterier söker man att demontera hans befästningsarbeten. Han har sjelf anlagt ett litet blockhus och tre öppna skansar som äro palisaderade i gorgen, men han synes icke ämna företaga några egentliga belägringsarbeten. Emot det på temligen betydligt afstånd från fästningen af danskarne: uppförde större blockhus rigtar han stundom en liflig, men ej ihållande, kanoneld. I Kolding respekterade fienden nu egendom och personlig säkerhet. De första berättelserna om hans framfart derstädes hafva varit något öfverdrifna. Inga skändligheter hade begålts, men väl hade exempel af brutalitet och råhet mot några enskilda personer egt rum. Det AM mm mA -mm AN MM RR -—j-— DD A-—DS mr AN Vv mt var egentligen den 23 som våldsamheter af honom föröfvades, då köpmännens bodar till I stor del plundrades och vinkällarne dels töm-!, des, dels ödelades. 0 I Neumänster (Holstein) har en folkförsamling begärt att personalunionen med Danmark d skulle upphöra, samt att alla landets strids-2 krafter måtte uppbådas. Itzehoer Wochenblatt och äfven andra holsteinska blad ifra för att Hertigen (Konungen af Danmark) skulle afsättas och unionen förklaras upphäfven. Många berättelser, till en del något otroliga, instämma deri, att de tyska, men synner-h ligast de preussiska, trupperna visa ett delta!Y gande och en aktning för danskarnes hängifi venhet till sitt land ochsin regering, hvilka C de icke synas egna åt Slesvig-Holsteinarne,, och att detta föranledt åtskilliga ganska egna uppträden med enskilda ifrare för insurrektionen. I Y r ö i r r r Om Två engelska och ett holländskt fartyg, som sökt att bryta blokaden vid Warnemände,!r hade blifvit uppbringade till Köpenhamn. Riksförsamlingen fortsätter sina öfverläggningar om grundlagen och troddes medhinna hela femte afdelningen i denna veckan. Grundtvig hade föreslagit ett tillägg till 8 46, innehållande, ,att ingen tysk eller annan utländning skulle få dansk infödingsrätt utan genom lag, men att svenskar och norrmän skulle, likasom isländare och Färröarnes inne-l; byggare, anses såsom infödde, då de voro bosatta i riket. Förslaget hänförde ett ögon-lr blick församlingen, så att det höll på att antagas; men Ploug erinrade om olämpligheten att i en grundlag omnämna nationella förhål-! landen, och ehuru han för ögonblicket rönte från många håll ogillanden, blef dock Grundt; vigs redaktionsförslag slutligen förkastadt L Utskottets tillstyrkan angående suspensivtl( veto blef afslaget och förslaget i 40 8 antogs oförändradt. FRANKRIKE. Ministeren har af nationalförsamlingen erhållit ett allvarsnmt tadelsvotum t afseende på den italienska frågan. Det är förut berättadt att den franska republikens trupper i Rom mött ett lifligt motstånd och, för, att tala med National, atti! liksom en gudomlig förbannelse följt dennals gudlösa expedition mot Italiens frihet och obe J roende — en expedition, hvilken samma tid-l: ning anser vara ett tecken, att republikens: regering ämnar införa Frankrike i den nyal! heliga allians, som blifvit sluten mellan Preus-! sen, Österrike och Ryssland; det är berättadt,s att Jules Favre den 7 Maj i anledning häraf! uppträdde i franska nationalförsamlingen medjc 1 S ( en skarp interpellation, och att i följd häraf ett serskildt utskott bildades för att taga denna angelägenbet om hand. Jules Favres ord uppväckte snart ett lifligt bifall från alla sidor; sällan, säger nyssnämnde tidning, har han varit mera vältalig och mera inspirerad. Jag har blifvit bedragen af ederp,l! yttrade han, vänd till Odilon Barrot; jag trodde hh! på edra ord, jag har haft orätt, och beder derI! före hela landet om förlåtelse. Jules Favre l hade nemligen den 17 April understött ministerens proposition angående truppers sändande: till Civita Veechia. Konseljpresidenten Odilon Barrots svar vari ganska. matt; han skyllde hufvudsakligen derpå, att Ledru-Rolltins förslag, (den 17 April) som gick ut på den rofnerska republikens understödjande, icke fått majoritet för sig; och slutade med en begäran, att man icke måtte fälla! domen, innan man undersökt och erhållit kunskap om förhållandet. General Lamoriciere påminte om de ord, som. konseljpresidenten yttrat den 48 April i Idet utskott, som serskildt bildades för den ita1 lienska frågans handläggning. Jag vill ej tro,!: titrada han nutt nen LTR RE RR