Aftonbladet – 18 maj 1849, sida 1

aro tells vidare Minskade med .:del. KORRESPONDENS-ARTIKEL. ) Paris den I Maj. Man kan svårligen beIsöka denna hufvudstad under en i politiskt lafseende intressantare tidpunkt än den närvarande. Om fyra dagar eller nästa söndag skola I valen öfver hela Frankrike förrättas för tillsättande af den nya lagstiftande församlingen, som skall efterträda den nuvarande nationalförsamlingen. Det är icke för mycket sagdt, Jatt utgången af detta val kommer att hafva en afgörande inflytelse ej blott på Frankrikes, utan äfven i betydande mån på hela Europas framtid; detta behöfver icke närmare förklaras, och det är äfven naturligt att den politiska rörelsen i sinnena samt agitationen genom pressen af denna anledning äro spända till det högsta, så mycket mera, som rättigheten att utropa tidningar på gatorna och att uppslå affischer med proklamationer, som angå valen, sedan några veckor varit frigifven och fortfar till dess valakten är slutad. Denna tillåtelse begagnas också i rikt mått. En stor mängd småtidningar och pamfletter till en sou bjudas er i hvarje gathörn, och de politiska passionerna uraktlåta icke att taga fransyska språkets rika tillgångar i reqvisition för att föra partiernas talan till torgs i rätt mustiga ordalag. En stor del af dessa flygskrifter tillhöra den så kallade socialistiska skolan eller la republique democratique et sociale, som den kallar sig, och hvilken nu har sina representanter i bergpartiet inom nationalförsamlingen. ÅA andra sidan göras äfven stora ansträngningar af regeringen och de så kallade moderata eller i sjelfva verket republikens motståndare, som hafva sin förening på rue Poitiers. De utgifva nu fem eller sex tidningar, hvilka äro af det största här i Paris brukliga format och likväl säljas för en sou. Det är förut bekant, att denna sednare förening antagit orden: ordning och försonlighet till sitt fältrop; men många omständigheter visa, att detta är blott en skylt, under hvilken endast hatet emot republiken döljer sig. Detta kan man redan sluta af tonen i deras tidningar, hvilka äro uppfyllda af de bittraste invektiver både emot hela den nuvarande nationalförsamlingen och serskilda ledamöter af det liberala partiet — jag menar härmed icke socialisterna. Denna ton tyckes förråda en viss svaghet och misströstan, emedan den är fullt ut så häftig, anfallande och reaktionär, som uti den gamla Drapeau blance, under restaurationen, eller som man skulle kunna läsa den uti Tidenn hemma hos oss. Hvad som dock måhända gjort detta parti mesta skadan är hr Guizots i medlet af förra månaden publicerade manifest, då han anmälde sig såsom valkandidat; den gamle ministern uppmanar i ordningens namn de tre reaktionära partierna att förena sig, utan att bry sig om framtidens frågor, och tillika säges deri, att republiken icke kan på allvar räknas till de statsskick, som anstå Frankrike. Det är med andra ord: låtom oss nu blott hålla ihop tillsammans för att störta republiken, så få vi sedermera se huru vi kunna inbördes slitas om rofvet. Detta nya uttryck af Guizots oböjliga stolthet och hårdnackenhet har funnits så stötande, att hans vänner på rue Poitiers icke ens våga fälla ett ord till hans förmån, utan nödgats utesluta honom från sin lista. — ÅA, andra sidan är det ej heller troligt att bergpartiet vinner seger, emedan det gått ända till den ytterligheten att uppsätta de mest visionära och redan af itlöjet antastade socialistiedarne på sin lista, såsom Proudhon, Cabet, Leroux, Lamennais, Theodor Bac, m. fl., hvilka vilja tillintetgöra sjelfva den allmänna omröstningen och införa en minoritets herravälde, ej mindre hotande för framtidslugnet, än ordningsmännens prosramm. ; Allt detta gäller valen för Paris. Hvad departementerna angår hör man ännu mycken ovisshet råda om utgången, eller hörde det itminstone änhu för några dagar sedan; men ryheterna från Italien och den debatt, soma i nledning deraf i förrgår uppstod i nationalörsamlingen, komma, om ej alla tecken belraga, i lagom tid för att gifva opinionen i andet en mera deciderad impuls. Denna hänlelse, om hvars detaljer tidningarna berätta illräckligt utförligt, har varit en svår stöt för egeringen. Det tal, som Jules Favre höll då an i förrgår interpellerade ministrarne angå-: nde dette ämne, i förening med det förlägna var konseljpresidenten Odilon Barrot gaf derå, har varit af en obeskriflig effekt, och man an efter de på stället närvarandes intyg knappt örestäla sig den smärta och nedslagenhbet varmed det stora flertalet af församlingers edamöter emottog underrättelser, alt Frankrir es soldater gått att tillintetgöra den romerslra epubliken och dervid blifvit tillbakaslagna. )et enhälligt fatfäde beslutet -att omedelbart emittera Favres motion tiff en kommitte; less qvarsfännande för att samma dag emotaga kommiltcens betänkande; dennas förslag, om uttryckte ett strängt tedel af regeringens ch den kommenderade generalens handlingsa TT all 1 1 oo AA