Aftonbladet – 12 maj 1849, sida 2

till 4 år, från och med det innevarande, .men att under tiden ett sjukrum i nämnde byggnad upplåtes för garnisonen; dock bör lasarettsdirektionen erhålla ersättning för gjorda reparationskostnader å kasernen, deri lasarettet är inrättadt. — Wilhelmina Lindeberg, som i anseende till försvagad helsa icke vidare förmår upprätihålla en för 8 är sedan i Wrigsta socken af Jöaköpings län anlagd inrättning för tillverkning af fina drällsoch damastväfnader, hyartill hon under 3 års tid fått uppbära ett årligt anslag af 200 rdr bko af allmänna medel, har af K. M. fått sig beviljadt trenne i ytterligare anslog af 200 rdr bko om året, dock endast för en gång, att från och med innevarande år oafkortadt utgå af de till manufakturernas befrämjande anslagna medel. (ÅA. P.) RDS — Byggmästarne, murmästarne och kakelugnsmakerae i bufvudstaden hafva undandragit sig att biträda vid brandsyner; men polili-, embetsoch byggningskollegium, har genom utslag d. 9 Maj sist! år utlåtit sig, att enligt stadgandet i 2 8 af öfverståthållareembetets kungörelse af d. I Maj 1796, de äro dertili förpiigtade och all hvar, som till brandsyn biefve kallad, bör till biträde vid förrättningen sig infinna, vid åfventyr att, utom den plikt af I rdr 32 sk. bko, bvitken åberopade kungörelse bestämde, jemväl vära underkastad ersättning för den skada och förlust, som genom uteblifvandet från förrättningen kunde uppstå. Ofverståthållareembetet stadfästade detta beslut och vid föredragning d. 20 sistl. April har K. M. detsamma gillat och fastställt. Hvad vidkonmer politi-, embetsoch byggnings kollegii i sammanhang härmed gjorda hem stälian om beredande af arfvode åt så väl byggoch murmästare som kakelugnsmakare, för biträde vid brandsyner, bar K. M. förklarat det ankomma på serskiidt afgörande, i vederbörlig ordning, hvad vedergillning dem för detta biträde badanefter skäligen bör bestås. FEERRRSA — I Örebro Tidning, för den 5 Maj läses i en insänd artikel åtskilliga och till stor del välgrundade anmärkningar emot den af poststyrelsen vidtagna förändring, att adressanternas namn skola från och ined den 4 April uteslutas utur inrikes brefprotokollerna, och brefven der endast upptagas till stycketal och lodvigt, men specifikt — med utsättande a! namnen å bref-emottagarne — uppföras på postkarworna, samt med utrikes brefvexlingen deremot följt ett motsatt system, så att namnen å dem, till hyvilka brefyen äro adresserade, i protokollerna för utrikes brefvexlingen skola upptagas specifikt, men deremot uteslutas på postkartorna, der brefvyen upp tagas blott till styckeral och vigt. Insändaren tror, att detia nu vidtagna systemet hominer att medföra stora olågenketer, så väl för inrikes som för utrikes brefvexlingen och bevisa, att detsamma ej är användbart eller förenligt med reda och säkerhet. Vid inrikes brefvexling skall ofta olägenhet uppstå derigenom att, då brefven ej äre specifikt upptagne uti protokollerna, en postmästare udrig kan, sedan posten afeått, lemna korrespondenrna vid sit kontor någou upplysning om afgående orekommenderade bref, emedan kartan, som utgör den enda specifika handling, medföjer brefven och sedan ej är tillgänglig vid det kontor, der brefvon blifvit til fortskoffoing inlemnade. — Skulle nu en post blifva röfvad, så går denna enda specifika bundting äfven förlorad jemte brefven, och postmästaren an oj sedan lemna nögen upplysning om de bref som voro posten följaktige, utan endast att antalet utgjorde så och så många, till stycketal och vigt; men till hvem brefven yoro addresserade, dertil finnes, efter nya systemet, ingen enda upplysande handling vid postkontoret, sedan kartan gått förlorad. — Angäende utrikes bref, så är kartan en redovisande handling för det kontor, till hvilket hon år utfärdad, och då det är nödvändigt för postm staren att, till räuelse vid debitering och uppbärning af breflösen, innan brefven utlemnas, äga en specifik förteckning öfver alla de bref kartan medförde, så nödgas deua kontor, innan brefven kunna utlemnas, deröfver uppsätta en specifik namnjourna ch den tid som, genom den summariska karteringen, vinnes vid det kontor, derifrån brefven afgi, jörloras deremot vid det kontoret dit de ankomrme, enom den nödigblifna specifika journaliseringen Således hade namnens utsättande på utrikes brefkartorna varit att önska. Insändaren anser dertöre den nu vidtagna reformen cj medföra den nytta och säkerhet, som dermed åsyftas, utan tror, att mera skulle vunnit om poststyrelsen i stället anordnat t. ex. följande: Vid hvarje postkontor skall föras ett (inneligganv) protokoll, som alltid qvarstannar vid kontoret h deruti ala, till afsändning inlemnade bref, specifikt införas; men uti det redovisarde protekollet. som skall insändas till postkaramarkontoret, likasom på brefkartorna, upptages endast brefantalet och lodvigten summariskt för hvarje postkontor. Postkamfmörkontoret behöfver ej mer uti det redovisande protokollet, än att brefvens vigt är deruti utförd och porto derefter beräknadt: och kartorna åeremot, som vo i full öfverensstämmelse med der redovisavde protokollet. äro att anse såsom kontrolterande handlingar, på samma gäng som det postkontor, till hvilket kartan är stäld, deruti öger den handling, som istaren huru många bref rätteligen böra ja och sätter bonom i tillfälle att granska, om pssa brefs vigt öfverensstämmer med hyadå kartan ir utsatt. Man torde insända, att namnens utsättande på kartorne nödvändig för korrespondenterna, til ledning af utbekommande af brefven. Men hurn mången uttager sina bref efter kartorna ,? Och di poststyrelsen kan anberalia postkontoren, att genon brefbärare tillsända hvarje känd korrespondent sins ef, och utlemna bretven till alla ge på efter är nedfölj d holm är det för en mängd resapde ganske vanligt att uttaga bref efter kartorna, och der ät minstone torde de specifika brefkartorna knappas kunna indragas. Atmirstone skulie den tid, son en dylik jndracnine kunde vinn vit tens np notor, med dirg ränta få ersätta: arv post männen vid Stockholms kontor. Os: tyckes det, som skulle vinsten i tid genom någor knapphandigare utskrifring af brefkartan, alltic blifva så YUerst ringa, att Något deles afseende a deuna vinst ej behöfde fästas. Örebro Tidn:s anm.