Aftonbladet – 12 maj 1849, sida 2

kunde ej ens förmås att höra Stjernehl: utan denne miste återvända med oförrättadt ärende... oo Nå utbrast Döker torrt, efter ban ej vill vara karl, så må ban vara en käring. Det gynnsamma: ögon. blicket är dessutom snart förflutet: oss fattas icke regen der komma de! tillade han, och pekade åt Torpum till Slagen af hästhofvarne hördes redan, och månskene! bildade de ankommandes skuggor mot den atfögsna sko gen... Det svar prinsen af Hessen och hans generaler. Dyster till sinnes red Döker emot honom, den gamic hjeltens panna lade sig i djupa fåror vid anblicken a denna furste, som så gerna ville se sorgsen ut, men hvars hemliga slädje genomskimrade hvartenda af hans anlets: drag... böäker förde honom och hans följe till stora halteriet .. Per låg ännu det kungliga liket på den bår, hvarpi det blifsit dithuret... Månens sken var för otillräcklig alt upplysa det bevmiska skådespelet... Tjugo man stodc i rund kring båren och beiyste den med stora furubloss. . och det var med yttersta möda dessa karlar förmådde betvinga sin smärta. och ej utbrista i höga klagorsp. Örustedt. blek som döden. red fram, för att ännu cr ång få skåda den man, hvilken i lifstiden för hans blie. 8 kur stol lik on al forutidens heroer. Han kastade sig af hästen och steg fram. Arfprinser af Hessen hade gjort detsamma. i Utom sig vekte Ornstedt duken. som betäckte der aflidues blodiga, sönderskjutna tinningar, och visade, stil latigande med handen derpå. Prinsen tog e ar steg tillbaka. och blef lika blel ot g ett par steg tt ! med Ornstedt. Mans hemliga glädje vek ett ögonblick för fasan af detta skådespel. Soldaterna snyftade högt. . . Fort! ropade prinsen med darrande stämma. Han majestäts lik skall genest bortflyttes till högqvarleret!, En hästbår, som genom Däkers försorg redan stod fär dig utom soldatkretsen, framfördes, och på den Iyftade liket af de närvarande generalerna. Tåget satte sig i gång, långsamt beledsagadt af de kri gare. som huro blossen.