Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 3

en hållen öfverläggning, utdelat de strångaste be-j! fallningar om ändamålsenliga åtgärder för afhjelpande. af omnämnde svåra olägenhet; men vederbörande begagnade för ögonblicket endast palliativa botemedel och sedan H. M:t lemnat provinsen, återföll allt i sitt fordna skick. Att bonden hade rätt fingo vi under samtalet noga erfara. Han yttrade derjemte sin önskan att H. M:ts besök i Skåne någon gång måtte inträffa under hösten eller våren, då han vore öfvertygad att H.. M. som så nitälskade för allt hvad som kunde. lända till landets förkofran, ej längre skulle tillåta att hans befallningar så oförsvarligt renrares . I Malmö kom jag att göra ressällskap med en utländning, som för första gången kommit till Sverige. Hans reflexioner bidrogo icke till att förbättra mitt nedstämda lynne, och jag blygdes öfver min oförmåga att anföra något, som kunde lända till ursäkt för autoriteterna. Väl sade han sig veta, att inga jernvägar funnos här och icke: heller några chaussfer; men att han deremot hört, att vägarne voro nära lika goda med cbaussger. — Han kunde icke förstå att Sverige, som vore kändt för ett civiliseradt land, kunde i motsats med Europas öfriga länder uthärda med sådana vägar, utan att vidtaga de kraftigaste åtgärder för att tillvägabringa deras förbättring. At Sverige i allmänhet vore glest befolkadt kände han; men visste derjemte att man serskildt om Skåne, såsom fullt jemförligt med de flesta landsträckor af samma rymd i det öfriga Europa, icke kunde säga detsamma. Jag har länge uppehållit mig vid detia ämne; men jag känner huru varmt du intresserar dig för allt hvad som i hvarje hänseende kan bidraga till vårt lands förkofran, -hvaribland lätta kommunikationer äro ett ibland de verksammaste målen. Jag vet ock, att du icke saknar utvägar att låta det af mig nu omtalade förhållande komma till EL. Majs kännedom, och om det för honom blir sanningsenligt framställdt, är jag förvissad att han icke längre tillåter, att efterlefnaden af hans befallningar får bero på godtycke. G. B. RATTEGAÅANGSoOcHK POLISSAKER. Martin-Artosins häkte. Då kämnersrättens utslag i Martinska målet i dag åtta dagar refererades i Aftonbladet hade genom förbiseende blifvit utelemnadt, att domstolen beslöt det Martin genast skulle till Smedjegårdshäktet afföras för att der i enskildt fängelse förvaras intill dess Svea hofrätt, hvilken utslaget underställdes, hunnit yttra sig i målet. Detta domstolens förordnande om Martins fängelse har likväl ännu icke blifvit åtlydt af vederbörande, som hafva befattning med fångars förvarande, utan Martin sitter qvar under rådhuset. Det är väl i första rummet fogaten, som har sig ålagdt att tillse efterkommandet af rättens föreskrifter, angående häktade personer; men skulle i detta fall en underlåtenhet egt rum, synes det äfven vara öfrige vederbörandes skyldighet, att ett sådant ofog beifra. — För någon tid sedan omtalades i tidningarae, alt en gosse tilnarrat sig en mängd buteljer med soda-, seltersoch bittervatten på ett apotek vid Drottninggatan. Han hade förstått att begagna sig af sin kännedom dercm att en grosshandlare hade kontrabok med apoteket, för att få ut några hundrade buteljer, innehållande desse varor. I dag förevar målet i kämnersrättens 4:sta afdelning, dervid en hel skara handelsbetjenter, som köpt de toma buteljerna, voro uppkallade. Gossen var ångerfull och bekände öppet sitt brott, och målsegarne hade medlidande med honom, så att de anhöllo, det han måtte ställas på fri fot, hvartill rätten också lemnade bifall. — I går middags omkring kl. 2 hoppade sotarlärlingen Johan Vogel i Norrström för att dränka sig, men blef lefvande uppdragen af en lykttändare. Polisförhör härom har ännu ej förevarit, men han har uppgifvit att det skett derför att han varit i saknad af kondition. — I går natt anmälte en Gvinna vid namn Annette Lundgren, på stadens polisvaktkontor, att hon nyss förut sett en gvinna hoppa i strömmen nedanför pumparne vid Norrbro. Några minuter hade hon flutit med strömmen och uppgifvit några rop tills dess hon försvann under etw af hvalfven. På barrieren hade hon Gvarlemnat en svart och rödrutig ylleshawl, hvilken Lundgren medhade. aw — En ung flicka, 46 å 47 år, hvars namn är Hulda Amalia Sofia Ludovica Englund eler Blom, har under ett antaget namn begått flera bedrägerier och stölder. Så har hon från en yngling stulit hans silfverklocka; från en handlande, i annans namn tillnarrat sig 400 rdr bko, hvilken summa denne dock återfått; från en enkefru stulit en guldring; af en mamsell tillnarrat sig 80 alnar sidentyg, som kostat 330 rdr, och hvaraf hon några dagar efteråt betalt hälften, o. s. vy. Hon har bekänt större delen af sina brott, hvadan hon blef i häkte inmanad. Ett rykte bar spridt sig inom polisen, att den beklagansvärda flickan har att tacka en högt uppsalt embetsman för det tillständ af förderf, hvaruti hen för närvarande befinner sig. —— ———