Aftonbladet – 7 maj 1849, sida 2

för den 2 Maj läses under rubriken: Kabinettspolitikens makt och vanmakt en insänd artikel, hvaraf vi taga oss fr:heten meddela följande utdrag, som utan tvifvel förtjenar behjertande: Med kabinettspolitik förstås kabinetternas politiska underhandlingar med hvarandra inom eller utom ett visst statsförbund, sådant t. ex., som den Europeiska meningen med denna politik skulle-vara, att på det gemensamma och allmänna förnuftets väg afgöra stridiga förhållanden och underhandla i fredliga företag. Till denna politik hörer bland annat, alt regenterna, såsom mycket brukats i sednare tider, emottagit och aflagt besök hos hvarandra. Denna politik har under det sistförflutna decenniet anlitats lika mycket, om ej mera, än de nästföregående; den makt till nat:onernas inbördes trygghet och försvar, som denna politik kan åstadkomma, har pröfvats. Men hurudan är hon befunnen? Som idel vanmakt. Efter aflagda besök i Berlin och Köpenhamn, efter mångfaldiga skriftvexlingar mellan preussiska, danska och svenska kabinetterna stå Sveriges båda vänner, Preussen och Danmark, i derna stund i öppen härnad mot hvarandra. Mellan ryska, svenska och preussiska hofven hafva äfven mångfaldiga gästoch vänskapsbetygelser ägt rum. Allt detta oaktadt störtas skaror af krigare i gapen på kanonerna och mot bajonetterna; hetsas fredliga nationer upp emot hvarandra; spärras hamnar; hämmas handeln; öppnas bördiga fruktbärande fält till krigstheatrar. Och under det nationerna blöda, lefva regenterne, som förut, i öfverflöd, förblindade af illuminationer, tjusade af fåniga hurrarop. Och likväl är det visst och obestridligt, att, om blott en åttondel af de summor, som förra årets krig redan kostat de stridande nationerna, användts till sammanträde någorstädes mellan engelska, danska, tyska, ryska, österrikiska, svenska och franska deputerade, för att i godo och på förnuftets väg bilägga tvisten, bade i denna stund intet krig lågat i Slesvig. Eller skulle icke nationerna, här Danmark och Tyskland, hysa lika stort förtroende till förnuftets, som till stålets vapen? Skulle de ej lika gerna lyssna till den på förnufts-grunder stödda billighetens röst, som till kanonernas dunder? Men saken är den: kabinetterna göra inga ansträngningar i samräd med och såsom uttryck hvart och ett af sill folks tänkesätt; utan kabinettspolitiken skall vara hemlighetsfull och dold, skiljd från den allmänna folkviljans röst och makt; och derföre blir dess makt i sjelfva verket vanmakt, en vacker bubbla, hvilken i det afgörande ögonblicket upplöses i en lätt sky, som utan spår försvinner i rymden. Men hvad som står qvar, det är skaror af folk, som, missförstående hvarandra och sin egen välfärd, hetsade af passioner och af de mest olika, dock mest dynastiska interessen, rusa emot hvarandra, som vilddjuren i skogen, för att med vapen afgöra de tvister, som på förnuftigt vis så lätt kunnat slitas.