J Apr. —X— — I Skellefteå Tidning läses följande berältelse: Af trovärdige personer, som Annandag Påsk öf-: vervarit Riströmska andaktsstunderne i Lund, sedan läsareåldermannen Gerhard bade aflägsnat sig, inhemtas, att en psalm afsjöngs för inträdet till andakten, och sedan förfors enligt gamla kyrkohandboken. Då nattvardsgången skulle börjas, frambars af And. Jonsson i Klutmark ett bräde eller längrel bänk, som rymde sex personer — troligen medgaf ej! utrymmet någon längre, i anseende till den samlade folkmängden — hvarefter Riström placerade sig framför bordet, läste utur gamla handboken såsom vanligt till nattvardsgäster, och förkunnade dem Herrans frid. Anders Jonsson, såsom en slags kyrkvärd, frambar en tallrik med oblater och en stopsflaska, såsom det syntes ifylld med vin, hvarefter sex personer framträdde, föllo på knän och anammade brödet och vinet, som Riström utdelade med vanliga väsignelser, såsom vid allmänna Gudstjensten. Fyra duklag, sex i hvartdera, infunno sig på beskrifne sätt, och den 23:te personen, som stannade efter, men ej. hade rum vid sista duklaget, blef lika delaktig såsom de föregående. Under tiden afsjöngos psalmer utur gamla psalmboken och någon utgångsvers, hvarmed andakten slutades för den gången. Sistl. söndag hölls sådan samling i Klutmarks by, der ett stort antal infunnit sig; men hvarom närmare förloppet ännu är obekant — I Jemtlands Tidning omtalas följande olyckliga utgång af en björnjagt: I Hede kyrkoby i Herjeådalen timade den 48 April följande olyckshändelse. Nämnde dag utgingo på skidor fem unge män för att uppsöka och fälla en varsnad björn. Sedan, efter öfverenskommelse, den äldste och i björnjagt erfarnaste ibland dem hade skiljt sig från de öfrige, upptäckte han efter några timmars förlopp odjuret samt träffade det med några skott, af hvilka han trodde att det ofelbart skulle förblöda, hvarefter han begaf sig hem. De öfrige fyra, som voro tillsammans på en motsatt trakt och hade hört det sista skottet, skyndade åt det håll, hvarifrån detta kom. Bland desse hastar, i sin ifver, en tjugutvåårig yngling, drängen Anders Pehrsson, främst, samt påträffar snart och oförmodadt i ett tjockt skogssnår den sårade björnen, som, ursinnig af de erhållna skotten hastigt reser sig på två ben och slår Anders Pehrsson baklänges under sig. Kamraterna ila vid nödropet till hans bistånd och gifva med ett par väl riktade skott samt ett kraftigt slag ef yxhammaren en skyndsam bane åt det uppretade och på sitt offer ännu liggande vilddjuret, som dock, innan första skottet lossades, redan hunnit afilå medlersta delen af den olyckliges panna ända intill hufvudskålen, bitit ett djupt bål i Venstra kinden och dervid krossat kindbencet,samt dessutom tillfogat honom med ramarne sår på flere ställen i hufvudet. Den olycklige hade haft nog styrka att söka med händerna befria sitt hufvud och ansigte från vidare angrepp, hvarvid äfven dessa sargades. Ännu efter första skottet förflyttade odjuret sina bett först till venstra armen och sist till venIstra låret, då det andra skottet, midt igenom hjerItat, ändtligen gaf bonom sin bane. På anmälan och reqvisition af herr kyrkoherden Julin beordrades al konungens befallningshafvande läkare från Östersund latt dit afresa, och befunnos de erhållna blessyrerna af förr uppgifne beskaffenhet; dock ansågs drängen i anseende till dess ungdom och starka fysik böra med lifvet genomgå den förr eller sednare inträdande starka suppurationsfebern. ) Ovilkorligen måste man beklaga, att kongl. sund hetskollegium, oaktadt itererade skrifvelser, ej gittat åt Herjeådalen förskaffa läkare, utan måste sådan, q Isåsom nu var händelsen, reqvireras från en femton mil aflägsen ort.,