idlyftiga speciella undersökningar åt sättet att, för nöjligast minsta kostnad, införa gaslysningen, åtninstone i de mest besökta och bebodda trakterna staden. Enligt hr Danres kalkyl skulle gaslysning unna beredas på gatorna inom S:t Nicolai, Clara ch Jakobs församlingar med 900 lyktor, brinnande 0C0 timmar om året för ett pris af 56,700 francs omkring 28,6060 rdr bko), då gatulysningen med Argandska lyktor, hvilka icke lära gifva hälften så nycket ljus, skulle för endast 869 , timmar kosta 3,120 francs (eller omkring 3200 rdr mer). Den 1. v. kostnaden utgör för nyssnämnde tre församingar för 292 argandska lyktor, å 80 francs, 23,360 r. och för 497 af gamla slaget, hvilka icke framringa nästan nigot ljus, å 46 fr. 7952 francs. — tillsammans 531,342. Tillökningen skulle fördenkull blifva omkring 25,400 francs, eller något öfver 12.000 rdr bko årligen. — — KUNGLIGA TEATERN. Fru Gelhaars benefice sistlidne måndag gafs för ullt hus samt bivistades af D. M. Konungen och Drottningen samt större delen af den öfriga kongl. amilien. Efter ouvertyren till pJudinnan af Havy, gafs af recettagerskan och mille Berwald en en och duett ur samma opera, som icke saknar -fekter, men hvilka dock i anseende till någon osä kerhet i föredraget, ej visade sig nog verksamma. Fru Gelhaar mottogs vid sitt inträde med liflig 8pplåd. — Efter duetten följde en efter Prudhons berömda tafla (Marie himmelsfärd) af hr Woblfahrt utmärkt väl arrangerad tableau vivant, som vann stort bifall och efter de vanliga 3 förevisningarne ifven gafs den fjerde, till efterkommande af en allmänt yttrad önskan. — Slutligen gafs Fra DBiavolo, denna underhållande operett, hvari librettist och kompositör med lika talang täflat om de pikantaste: pointerna, om de qvickaste infallen. Utan tvifvel har man ock påräknat en lika täflan på tiljorna, så vida cpigrammerna skola behålla sin udd, det obscena — hvarpå icke heller sparts — ej blifva alltför anstötligt och bristen på poesi ersättas genom återspeglandet af det sprittande, sinnliga lif, som andas i det hela. Beträffande Fra Diavolo på vår scen, bör man visserligen af svenska artister icke i detta afseende fordra detsamma som af parisiska; men man bör ock ej förbise, att den svenska konsten icke i samma grad som den tyska, franska, italienska eger en sjelfständig nationell prägel, hvarföre ock svenska artister lättare än de af andra nationer böra kunna uppfatta och återgifva andan i utlandets konstprodukter. Det sätt, hvarpå Fra Biavolo fordom gafs här, lärer — ty ref. hörde den ej sjelf på den tiden — ock bevisat sanningen häraf. Det sätt hvarpå den gafs sistlidne måndag, skulle likaledes varit berömvärdt, förutan en viss anda af domning, som smög sig genom det hela och lade sin förlamande hand på de flesta yttringar af dramatiskt lif, som här och der ville uppspira. Hr Lundberg, hvilken gaf titelrollen, eger emedlertid en röst och figur jemte en viss liflighet, som säkert skola qvalificera honom till en ypperlig Fra Diavolo, när han såsom artist en gång vunnit något mera utbildning och isynnerhet en mera objektiv uppfattning af sina roller. Emedlertid hade han i sin aria åtskilliga lyckliga momenter, äfvensom han icke sjöng serenaden med det öfverdrifvet sentimentala uttryck, som man eljest ofta får höra. För dessa nummer vann han ock mycket bifall. Mindre lycklig var han i den vackra qvintetten i första akten, hvari i synnerhet bufvudmotivet ej rätt ville lyckas för någon af de sjungande. — Fru Gelhaar, hvars röst på sednare tiden fatigerats, kunde derföre i Zerlinas parti ej utveckla den friskhet man här önskar; imedlertid hördes hennes röst vid flera tillfällen tydligare än ett och annat af naturen bättre lottadt sångorgan. — Mill Fundin och hr Strandberg (Ladyn och Sergeanten tycktes denna afton vara vid ett lynne, som egent ligen aldrig på scenen och minst i denna opera bordt göra sig gällande: de ådagalade en stoicism, som möj ligen uti det gamla Rom skulle hafva ansetts för er åvgd, men svårligen i värdshuset i Terracina. — H H:ortsberg kunde såsom sångare visserligen ej i allt fylla sin plats; som skådespelare deremot gaf hat Lordens roll med konseqvens och hållning, om och något mera energi måhända ej skulle skadat. — Hrr Kinmanson och Wennbom gåfvo de båda röfrarn med raskhet och lif, samt befunnos aldrig utom sin roller. I balletten skördade isynnerhet m:ll Norber enhälligt bifall. : Recewuagerskan framropades efter representationen slut. —U— — Hr Arnold d. y, som förlidet år vann s mycket bifall härstädes för sin talang som vio loncellist, har i dessa dagar anländt till hull vudstaden, och kommer sannolikt snart att of fentligen låta höra sig. — Jönköpingsbladet innehåller följande biogra I åska notiser om generalmajoren Hindrik Stjern lgranat. Han föddes den 3 September 4770. Ut luämndes den 280 Augusti 47814 till stabskornett vi