SORAN CE AAA kastades i det rysligaste fängelse... Alin maka tillfrågades om hon ville söka tillflykt hos sina slägtingar... fon störtade i mina armar, och man hämnades på hennes rohet med för ärliga misshandlingar. Hon gaf dig lifvet, ych en lifegen skulle man lemnat många gånger mera omvårdnad, än ät din mor, som saknade allt, utom en usel och högst ringa föda... Fångvaktaren rördes omsider till medlidande af din qvidan; han lät sin hustru amma dig tillika med sitt eget barn. Detta räddade ditt lif. Vi hade redan tillbringat tio månader i fängelsets natt, di en trogen tjenare banade sig väg till oss... Han hade allt i beredskap till flykt, men den natt, som var bestämt dertill, blef din mors dödsnatt... O...! detta förfärlig: ögonblick! ... Patkull, din mors halfbror, led ej mer un: der hjulets slag, än jag under ödets. ;Patkull? Store Gud! var han min mors halfbror? Jaln Oh! nu kan jag förklara min fasa, då jag hörde cm talas hans grufliga straff. Det var blodets röst... For far min far! Då jag återkom till mig sjelf, befann jag mig på fri fältet... Man hade slitit mig sanslös från min maka lik... Jag kunde hafva förlåtit mina bödlar allt annat men denna englalika qvinnas långsamma dödspina... Ja ville tillbaka i mitt fängelse, jag ville dö vid min maka sida . ee Då lade man dig i mina armar, och jag återvani mina sinnens bruk... Jag hade oförrätter att hämnas jag hade att åt dig förbereda dina fäders glans och ära.. Lycklig var jag dock i min olycka, så länge jag ägde dig men jag måste än en gång upplefva hvad jag kände vi din mors dödsbädd. Mina räddare och jag stodo vid grän sen... Näådigste herre, frågade min trogne Petter, hvar ämnar vi er?... Till Sweitz! svarade jag. Der fanns e utsatt samlingsplats för alla missnöjda, och jag var öfvertyga om att finna min svåger der. Tur skall ni kunna för ett, ännu ej årsgammalt barn med er? Jag genomträngd Ihans tankar, och darrade.-.: Pillåt mig... fortfor hu latt bringa detta barn i säkerhet... jag svär, vid Gud en säkerhet, som i hans fäders slott!... Hvart vill d föra honom?... Till hans slägtingar 1 Sverige... Je Jutstötte ett skri... Skulle jag låta söka tillflykt för mi Ison i ett land, som jag hatade ända till namnet. Mc hvad ville jag göra? Slafven slet sin herres son ur fader famnen. Då utfor jag för första gången i de eder oc förbannelser, hvilkas framgång utgöra mitt lifs mål, 4 invigde jag mig åt hämnden., I Här gjorde han ett uppehåll och betraktade sin ( ?