vermed torde GOocCcK 1CKEe Cllerspelet vara stujadt för hr Svan, som i egenskap af styrelsemedlem i Nyköpingsbolaget deltog i skuldsättningen, och såsom direktör i bruksegarnes hypothekskassa medverkade till lånens beviljande. VID DANSKA FRÅGAN. En författare, som undertecknar sig , har . måndagens Aftonpost uppträdt med hvad han behagat kalla Aftonbladets Paralleler, ehuru det, för att döma efter de kostliga, i texten inryckta sneda och vinda linierna, måste utgöra förf:s egna paralleler. Om hela detta besynnerliga opus hafva vi blott den hjertliga önskan att auktorn sjelf, så vidt möjligt, måtte begripa hvad han dermed mener; men alt många fler deraf kunna bilda sig en klar föreställning, frukta vi blir intet af. Ett enda är likväl tydligt: förf. jouerar af det innerligaste begär att få nagga på Aftonbladet, hvartill danska frågan nu skall begagnas till medel, likasom han säkert skulle gr ipa till svafvelsyra och oleinsåpa, om han såge någon görlighet för sig att dermed uträtta något ondt i och för A. B., mot hvilket vissa personer tyckas hafva fått ett till verklig idiosynkrasi gränsande raseri, som slutligen kan blifva vådligt till och med för deras fysiska belsa. Vi missunna för ingen del hr att söka sak med A.B. för ingenting, och derunder sjelfförnöjdt uppblåsa sig med den föreställningen att hvad han eller hans kotteri talar i danska frågan, det, och endast det utgör hela svenska folkets opinion. Alltför gerna för oss: Aftonbladet har aldrig utbasunat sin tanke i denna sak såsom fleres eller andras öfvertygelse än deras, som verkligen hysa den; det har sökt styrkan för hvad det yttrat iresonnemangets sanning, men ej i skrytet och illusionerna. Hvad svenska folket, till sin upplysta och kraftfulla majoritet, tänker i hela denna sak, kommer dessutom nog att visa sig, och under tiden gör man säkert klokast att. på ingendera sidan anticipera för mycket på nationalopinionen. Aftonbladet har för sin del alltid noga skilt emellan en fanatisk Skandinavism och en förnuflig; och för att endast citera fjolårets händelser, så vet hvar och en, att, oaktadt de mest frenetiska anlopp mot Aftonbladet från ett antal brushufvuden, som då lika litet som nu viste hvad de i grunden ville, och än mindre insågo hvart deras häftighet kunde leda, fick dock den sansade och förnuftiga Skandinavismen snart ett så afgjordt öfvertag i allmänna tänkesättet, att slutligen ingen höjde någon röst af vigt deremot. Ett vapenstillestånd gjorde också då, och åtminstone för tillfället, slut på ett af de mest orimliga krig Europa hört omtalas ; och en definitiv fred kunde hafva följt derpå, som säkert varit helsosammast för begge parterna. Hvilka händelser detta år kommer att medföra i och för danska frågan, är naturligtvis ännu obekant; lika Jitet vet man hittills något bestämdt om svenska regeringens uppträdande. Då emellertid flere pressens organer i landsorten, likasom i Stockholm, derom tagit till orda, finna vi ej olämpligt att äfven yttra ett par påminnelser från vår sida. Att icke Aftonbladet alltid hyst varma sympatier för Danmark, är en narraktig dikt, som, i fall det behöfdes, kunde vederläggas med talIrika utdrag ur fjolårets blad. Men hvar och en Tbegriper, att ett stort svalg befinner sig härJemellan och den blinda ifvern att rusa åstad Itill hvilken obetänksamhet som helst, blott Iderå kan sättas den ringaste glans af Skandinavisk fernissa. Det är väl icke för mycket begärdt, att i frågan om en så vidt utseende sak, som krig eller fred och dertill måhända ett helt rikes politiska bestånd, man gör skillnad emellan kloka, till målet ledande åtgärder, och sådana, som föra till intet, eller på sin höjd endast kunna kasta Sverige i ett bråddjup, utan att i grunden gagna anförvandten. Vi taga oss härvid friheten för bättre minnes skull anföra hvad Aftonbladet den 5 Juli förlidne år yttrade: Vi kunna aldrig frångå, att preussarne begått en orättvisa mot danskarne genom militär-infallet på Hl halfön: den politiska förvändheten af detta steg är I I sådan, att den vore oförklarlig, derest man icke reeldan ansåge sig ega den hemliga klaven dertill. Att -— ONA in ägenheter, dog han... Jag antog hans niljang