NYKÖPINGS-MÅ LET. Man erinrar sig, att för ett tiotal år sedan bildade sig af större affärsmän äfvensom köpmän här i staden ett bolag på aktier för anläggande af ett större faktori i Nyköping. För inköp af lägenheter, byggnader m. fl. kostnader för denna storartade anläggning, upptog bolaget eller dess styrelse lån dels af enskilda personer, dels af allmänna kassor till så betydliga belopp, att, efter realisation af bolagets samtliga tillgångar och afräkning af hvad derför influtit, återstående obetalda skulder med räntor lära uppgå till en million rdr. För fordringsegarne syntes det väl bårdt att förlora så betydliga summor, under det många af låntagarne lefde kräsliga på sin egen välbevarade förmögenhet. En den största fordringsegaren, bruksegarnes hypotekskassa, stämde derför såväl aktieegarne, som ledamöterna af bolagsstyrelsen till Stockholms kämnersrätt, med påstående att de måtte förpligtas en för alla och alla för en betala bemälde kassas återstående fordran. Så väl för beloppet af det yrkade betalningsansvaret, som för den principfråga rättegången angick, ådrog densamma sig en större uppmärksamhet. ÅA ena sidan syntes det vara en orimlighet, att den person, som insatt en summa pengar mot en aktie, skulle med sin förmögenhet ansvara för bolagets alla skulder, och å den andra var väl obilligt, att fordringsegarne, som förlitat sig på de personers försäkringar och namn, hvilka å bolagets vägnar upplagit lånen, icke skulle ega att af desse låntagare och så långt deras tillgångar räckte, utbekomma sina fordringar. Vår lag hade intill sistlidet år icke afvetat andra än solidariska bolag och man hade, der fråga varit On mindre summor, sett att åtminstone de, som upptagit lånen och derför utfärdat förbindelse