Aftonbladet – 2 maj 1849, sida 2

ir hr Sätherbergs lustspel Bellman cch bans såne ser), som till en stor del ganska mycke iken. Utom Bellman sjelf såg man i II och Armfelt uppträda. Hr Nygr: nungen, var så väl maskerad, att p son sjelfva lefvat under Gustavianska t:den och således häst kunde bedöma saken, vitsordade N:s goda uppfattning af sin roll och likheten I et frejdade originalet. Hr Hedin. såsom Lidner. inte icke obetydligt om vår Upsalapoet Nybom; och att han derjemte liknade den han skulle, nermlicen Spastaras skald, intygades äfven af en och annan, som personigen sett Lidner i veriden. Hr Lundberg var en ganska respe! och hr Uddman sjelf, hvars figur cj de med Bellman, föredrog emeller:i:! fe originats visor till publikens nöje. I kades han i Ulla! min Ulla säg får jag som uppkallade flere applåder. Drick ur t togs måhända i nog långsamt tempo. Af stor effekt är den scen, der konung Gustaf, efter att en stund osedd hafva afhört Bellman, plötsligt öfverraskar den anspråkslöse skalden en rik föräring. Vi känna ej, om förf., hr berg, ämnat detta lustspel för theatern; men ie fragmenter vi sett, anse vi oss hemta anledning till den tron, att, om det hela i utarbetning ngar dessa scener, och framför allt om Belim ns karakter framställes något mindre sentimentalt, skall stycket göra lycka genom anspelningar på de för svenskar kära minnen, det vidrör. En kompositör skulle också här kunna hafva ett rikt fält för talangen att upptaga och sammanfläta Bellmansk elodier till ett artistiskt helt af rik nationell fårg En ballett vore ej oskäligt att tillägga, hvari inga komiska bellmanska maskerna kunde visa sig och till en del sjelfve fördelaktigt uppträda. Efter det dramatiska i hr U:s soirce, lyrik. Fröken Boye, hvilken man nå r förut med bifall hört på en egen soiree, ånyo här ett par vackra romanser, Amor och Flickan samt Otålighet af Dannström. Hvad som denna afton väckte mesta munterhet var hr Stje ims förekom åter drag af Blanches monolog Den gar risen. HF S. föreställer Minchen Strömberg och bar sällan som karl skördat ett mera högljudt än som detta fruntimmer. Den Dupuyska trion, Agander Winberg och Pagander, ett mästerstycke i sitt slag, slutade soirten.