Aftonbladet – 1 maj 1849, sida 3

alla bestämmer ersättning för naturaportion till 12 sk. bko. Ar nu meningen, antingen att i förevarande fall återupplifva 4832 års reglemente och dymedelst upphäfva hvad K. F. af den 6 Sept. 1842 i ämnet stadgar — ett förhållande, som likväl bordt bestämdt antydas — eller har föreskrift n i K. F. den 43 Febr. tillkommit genom förbiseende — ett i sådant fall nog stort förbiseende — af hvad 1842 års förordning innebåller ? Såväl det ena som andra af hvad i föregående blifvit anfördt torde icke vara ur vägen för vederböcande att taga i betraktande. RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. Till poliskammaren har i dag inkommit en rapport, att en anmälan skett på södra vVaktkontoret, det en mansperson hängt sig i ett lusthus i huset AM 5 vid Stora Skinnarviksgatan. Vid polisbetjeningens ankomst till stället upplystes, att den hängde i lifstiden varit arbetskarlen Carl Petter Broberg, som haft sin bostad i samma hus, och som på den sednare tiden varit gruhblande. Broberg affördes genast till bårhuset. Till Redaktionen af Aftonbladet. Bland polisakterna i ett af Aftonbladets JM för innevarande månad omnämdes en uti S:t Jacobs kyrka begängen fickstöld af ynglingen Fr. Nyholm, som under loppet af tvenne år varit till förbättring upptagen vid räddningsinstitutet i St. Råby. Af denna anledning finner jag mig föranlåten att lemna en och annan upplysning om ifrågavarande ynglings öfriga lefnadshändelser: För omkring 4 år scdian ankommo till Malmö fästning tvenne häktade gossar, den ene Fr. Nyholm född i Stockholm och con af en aktad militir, den andre J S. född i Dalarne. Ehuru endast omkring 16 eller 47 år hade båda undergått bestraffning för 3:dje resan stöld och sista gången derjemte blifvit dömda till 3:ne års fästningsarbete. Då fråga väcktes om dessa ynglingars mouagande vid räddningshuset, alldenstund de i annat fall ansågos för samhället med visshet förlorade, mötte denna fråga icke synnerligt motstånd. Birektionen hade sig nemligen bekant, att man vid andra räddningshus icke tvekade att emottaga enahanda Gvalificerade brottslingar som dessa, och att ett sådant steg icke sällan der lyckats, så att de mottagne ej blott gått förbättrade ur uppfostringsstiftelsen utan äfven sedermera skickat sig väl. Det enda hinder, som vid ifrågavarande fall uppstod, var de ännu vid Malmö slottshäkte ådömde 2:ne återstående fängelseåren. Men genom kongl. nåd skedde häri den förändring, att de båda fängslade fingo under tiden mottagas på försök i Råbystiftelsen, likväl under villkor, att, om ej deras uppförande motsvarade den åt dem egnade omsörg och förbättringsmöda de genast skulle till fängelset återsändas. Båda ynglingarne mottogos derefter vid Råby kostnadsfritt den 2 Dec. 1846. Fr. Nyholms uppförande å sistnämda ställe, churu stundom förenadt med någon anmärkning, var dock i det hela oklanderligt. Han inhämtade under tiden den skicklighet i trädgårdsskötsel, att han sistl. sommar på egen hand förestod institutets vidlyftigare trädgård. Och direktionen hade icke ogerna bibehållit honom vid denna befattning, i hopp att hans förbättring derigenom skulie vunnit fullkomlig stadga. Men han intogs, som han sjelf föregaf, af en stark hemsjuka. Och direktionen hade ingen myndighet att förhindra en af honom till fäderneorten beslutad återresa, hvilken han till sitt förderf verkställde i sistl. Okt. månad efter att på direktionens föranstaltande hafva blifvit försedd med nödiga kläder och medel till reseomkostnaders bestridande. . Hans lyckligare kamrat J. S. ådagalade under sitt vistande i Råby ett oafbrutet välförhållande. Efter den bestämda förbättringstidens slut anställdes han på en större egendom för att lära åkerbruket. Sedan han med goda vittsord lemnat denna öfningsskola, har han blifvit antagen i lagstadd tjenst på en annan större egendom, der han skickat sig ordentligt och till husbondens fulla belåtenhet. Beträffande de smärre effekter, hviika Nyholm uppgifvit sig hafva af mig erhåliv och som blifvit funna i hans gömmor, torde det böra nämnas, att hans uppgift i detta afseende är sanningsenlig och att han således icke på bedräglig väg kommit i besittning af Cesamma. Då jag för omkring 2:ne år sedan företog en längre resa åt södra Europa, begagnade jag ett i uppfostringsväg bepröfvadt medel att hos räddningshusets elever till deras bästa leda erinringen på deras närmaste vårdare. Med hemresande svenskar skickade jag stundom till hvardera barnen små gåfvor, bestående t. ex. i ett litet silfvermynt från de olika länder, i hvilka jag uppehållit mig. Och från Rom erhöllo de af min hand sig hvardera tillsänd en halsknapp med en deri anbragt förgätmigej, allt för att hos dem väcka hågkomsten af de förmaningar, råd och varningar jag vid min afresa från fäderneslandet lade på deras hjertan. Denna knapp hade Nyholm med min vettskap redan under sitt vistande i Råby låtit omgöra till en förgylld silfverring,S hvilken torde vara densamma, som han sedan fel-S aktigt uppgifvit såsom förärad af dess moder. Dens är tvärtom ett minne från räddningsasylen; och det hade varit en lycka för honom, om han aldrig för-8 gätit dess betydelse. Det är visserligen för räddningshuset och dessledare smärtsamt och påkostande att erfara, huru en!8 bland de ynglingar, med hvilka stiftelsen för kortS tid sedan icke saknade anledning till belåtenhet, nuS I Fr rn ra rn mera gäckat dess förhoppningar och blifvit genom eget förvållande föremål för åklagaremaktens beifran. Af de 39 gossar, som räddningshuset vårdat under lyppetäaf närmare 9 år, och hvaribland 23 redan innan mottagningen blifvit af lagliga myndigheter7 bestraffade för mer eller mindre svåra förbrytelser, bafya endast tvenne, efter genomgången hel förbättringskurs vid räddningsasylen, visat sorgliga exempel af bristande förmåga att fortfarande motstå frestelsen, när de blifvit lemnade på egen hand och t Ifällets förförelser satt dem på nya prof. Fägnande är det dock, att antalet af dessa beklagliga recidiver icke varit flera. Om det också blott skulle T lyckas att rädda och förbättra hälften af de vanarlade och vilseförda barn, som asylen mottager, så torde det åsyftade goda ändamålet icke böra anses förfeladt, och menskligheten åtminstone hafva vun-7 nit något genom välgörenhetsstiftelsen. Direktionen har för sin del från början beredt sig på obehag och bekymmer och aldrig förespeglat sig resultater, hvilkas uppnående ligger utom möjlighetens gränser. Lund, 24 April 4849. G. Gyllenkrok. LANDSORTS-NYHETRER. Jönköping den 28 April. Natten emellan itll lärdog och sändac nedhrarn den s k. ,Pums