Aftonbladet – 1 maj 1849, sida 2

med den dagens post bekräftade, oaktadt sednaste underrättelsen från Wien bestämdt innehöll, att ingenting nytt afhörts från Ungern. Som man vet, hör det till den nobla kollegans små svagheter, att, med en viss aristokratisk ur, på serskild presenterbricka servera de henne på enskild vägp tillbandakomna underrättelser. Likasom gamla behagsjuka matronor förstå att med fraset af sin sidenklädning göra väsen af sig, för att åtminstone på detta sätt rädda sig från missödet att blifva lemnade alldeles utan uppmärksamhet, så koketterar ock den goda statsfrun med sina konnäsanser, hvarigenom stundom tillskyndas henne förmånen, att berätta en nyhet i första hand. Förliden tisdag bade lyckans stjerna gynnat kollegan; den dagen var för henne en verklig fettisdag, ty hon hade det obeskrifliga nöjet att i sin gouterade fetstilsafdelning få meddela den oftanämnde notisen från Wien om Waitzens återeröfring af Österrikarne och ungerska armeens reträt! på hela linien. Vid sådana tillfällen har Posttidningen sin beau jour; hennes hållning är mer än vanligt imposant. Kom så ytterligare post — men, o ve! ingen segerbulletin från Österrikiska högqvarteret! Med hopp att vara lyckligare nästa gång vågade Posttidningen att slå udda och jemnt om sin reputation för tillförlitlighet; hon berättade, att hennes notis blifvit bekräftad, men söndagsposten vederlude fullkomligt de fabler, för hvilka hon gjort sig till colportrice. Effekten af detta fiasco visade sig i gårdagens nummer det heter nu att underrättelserna från Ungerr äro nedslående för österrikarner; efter vanlig logik skulle ett dylikt medgifvande af P. T. rättfärdiga de små interpeliationer vi i lördagsbladet tilläto oss göra P. T. — Så är likväl icke fallet med den officielle; ju gröfre bockar den begår, ju högre sätter den näsan i vädret. Uti en hel spalt utgjuter den sin harm öfver alt hafva haft orätt. Med åtskilliga noter och citationer söker P. T. advocera sig ifrån saken; men denna advokatur utföres så oskickligt, att densamma bättre än allt annat visar att P. T. uppsåtligen meddelat den origtiga notisen. Den har med samma post uti samma tidning funnit tvenne notiser, den ena af den 16, den andra af den 17 April. Notiser af den 16, som meddelar berättelsen om ungrarnas nederlag, tages af P. T. ad notam, mer den en dag sednare underrättelsen: Aus Ungarn hört man auch heute niehts Belangreiches) lemnas deremot utan afseende. Med P. T:s uppgift att båda dessa notiser äro från sam ma korrespondent, vinnes blott slutsatsen at! korrespondenten uti den sednare notisen med uttrycket äfven i dag skulle ignorera sir förra berättelse, hvilket borde varit ett skäl mera för P. T. att upptaga den sednaste.