beiunnits ogrundade, så snart man fatt tillfälle att undersöka förhållandet; det största stycke, som någonsin blifvit upptäckt, tillhörde en m:r Medus; det vägde 6 uns. Lika ogrundade voro sagorna om dagsförtjenster på 450 dollars. De guldvaskare som lyckats bäst, hade på sin höjd förtjent 3000 dollars under hela den årstid, som guldvaskningen kunnat fortsättas. Kapten Phelps bade genom handel förvärfvat största delen af hvad han hemförde. Hela det Kaliforniska guldförråd, som den 94 Februari blifvit inlemnadt till myntning i Philadelphia, uppgick blott till 58522 dollars värde. Guldet utmyntas till dubbla, heta, halfva och fjerdedels Eagles (örnar — en dubbelörn håller 847 delar guld och 83 delar koppar, väger 47,48 grammer, och svarar mot 9 rdr 22 sk. 4,8 rst. i silfver). Prägeln på de från Kalifornien härstammande mynten förses med bokstäfverna CAL. ofvanför örnen. Ofver Utvandrinrgar till Kalifornien träffas i ett franskt blad en fullständig anvisning, grundad på lokalkännedom, och som derföre kan vara nyttig att rådfråga äfven för våra svenska guldsökare. Vi meddela här ett sammandrag deraf. Resan. Man har 3 särskilda vägar till Kalifornien. På den som leder omedelbart dit från Eurcpas hamnar användas seglande fartyg, och kosan går jomkring Cap Horn, Amerikas södra udde. Denna väg är både den minst kostsamma, och i det afseendet den beqvämaste, att man kan medföra hela sin utrustning jemte de varor, som man tror sig kunna afsätta vid framkomsten. Men den är tillika iden långvarigaste; under 3 månader, aldraminst, kan Iman icke göra denna färd. — Den andra vägen går öfver Chagres och Panamanäset. Man färdas ganska beqvämt med engelska ångfartyg till näset och med nordamerikanska ångfartyg derifrån till San Fransisco. Till vägen öfver näset fordras två dagsresor i båt och två till häst. Men det är ganska dyrt att taga denna väg; reskostnaden kan icke beräknas till mindre än 43500 rdr bko för hvar peron. — Slutligen har man en tredje väg, till hälften edes, till hälften öfver land. Man seglar öfver hafvet till New-Orleans, far derifrån på ångbåt uppåt Missisippifloden till S:t Louis; derifrån på ångbåt och roddbåt uppåt Röda Floden, till Santa Fe; derifrån till häst eller till fots, genom ödemarker, till Kalifornien. Denna väg är nästan lika långvarig som den förstnämnda, och föga mindre kostsam än den andra i ordningen, de många besvärligheterna och äfventyren oberäknade. Den är icke att tiilstyrka för europeer; men invånäre i de vestliga bland Förenta Staterna hafva knappt någon annan att välja, hvarföre de i stora karavaner färdas den. Tiden för ankomsten. Frågan härom är afyttersta vigt. Åsyftar man företrädesvis att afsätta vVaror, så bör resan ställas så, att man kan hamna i San Francisco eller Monterey under Kaliforniens vinter, d. v. s. mellan Oktober och Februari. Ingen vistas denna årstid på landet, der knappt några byggnader och inga broar ännu finnas, men det oupphörliga regnet icke blott gör alla floder och bäckar oöfyerstigliga, utan höljer marken så med vattensamlingar, att äfven jagten hindras. Städerna äro deremot nu öfverfyllda med menniskor, som behöfva föda, kläder och andra nödvändigbetsvaror, och till hvilka dylika saker kunna försäljas. För att vid denna årstid landa i Kalifornien bör man afresa från Europa i April eller Maj. Arnar man åter sjelf vaska guld, och icke har några varor att afläta, så skulle det vara en olycka att anlända i Oktober, med utsigt på 4 månaders tvunget dröjsmål i städerna, utan tillfälle till förtjenst. Man måste således resa från Europa i Sept. eller Okt., om man far som guldsökare; man kommer då fram vid början af rätta arbetstiden Mars elier April, och passerar dessutom Cap Horn under denna trakts sommar, d. v. s. i December eller Januari. Utrustning. Det är angeläget att icke medföra andra bohagsting eller verktyg, än de oundgängligt nödvändiga, jemte några sådana varor, som kunna! påräkna snabb afsättning, till mer eller mindre betäckande af resekostnaden. Deremot bör man vara försedd med nödiga kläder. Till innankläder tjenar mindre linne än bomull och flanell, som bättre upp-; taga utdunstningen och skydda mot förkylning under den heta årstiden. Till utankläder nyttjas äfven bomullstyger och lätta ylletyger; men hufvudsakligen fordras en mantel eller s. k. Poncho; alldeles rund, af omkring 3 alnar i diameter med ett hål i midten, lagom stort att derigenom kunna träda ut hufvudet; denna mantel bör förfärdigas af tjockt vlletyg och vattentätadt, men icke med kautsju, utan på det sättet som icke instänger utdunstningen. Ponchon är öfverplagg på resor, och täcke om natten. rr Ke AA NL pe La te re -— rm Tillika bör man medföra en grå filthatt med bredt skygge och ett tält, äfven vattentäta, samt ett myggtjäll och en lätt sadel med betsel. HBelsovård. Frossor, rödsot och spetäska äro de sjukdomar, som förekomma i Kalifornien; gula febern vet man lyckligtvis icke om, och luftstrecket är i allmänhet sundt, för den som rättar sig efter detsamma. Dertill hör att icke nyttja starka drycker, åtminstone ej i ringaste öfverflöd: att icke heller öfverflöda med fruktätning, hvaraf man får rödsot: att akta sig för utdunstningarne från stillastående vatten, samt intorkning på kroppen af våta kläder, hvaraf man får frossa; och slutligen att afhålla sig från svinkött, som i detta land alstrar spetälska. Den sistnämnda sjukdomen kan sällan botas. Mot frossorna bör man medföra kräkmedel och kinasalt; mot rödsoten gummi arabicum, linolja och ättika; jemte nödiga anvisningar till medlens rätta begagnande. Tillika bör man ständigt bära på sig cen flaska ammoniak, som ofta kan anlitas emot bett af ormar, tusenfötter och giftiga spindlar, samt stygn af skorpioner och andra giftiga kräk, hvaraf landet öfverflödar. Med ammoniak, i ögonblicket drupet på såret, och ett par droppar af samma medel intagna i ett glas vatten, pläga dylika åkommor sällan medföra något äfventyr. Guldvaskningen. De tusentals utvandrarne till Kalifornien inbilla sig vanligen att man blott behöfver luta sig ned derstädes, för att på marken finna guldsand i öfverflöd. Ingenting är likväl origtigare än denna föreställning. Guldvaskningen fordrar mycken vana, om den skall löna sig. Författaren, som sjell är bergsman, och i denna egenskap besökt sydamerikanska guldvaskningstrakter, har der vaskat i flera veckor nästan fruktlöst, vid sidan af indianer, som hvar dag samlade ansenligt med guld ur samma sand. När guldet träffas i fina fjäll, hvilket är dess vanligaste sätt att förekomma, så kan den ovane icke med oväpnadt öga urskilja ett enda korn, i det af lera, gyttja och sand grumliga vattnet; och äfven för den skickligaste vaskare med skål eller tråg, spilles så mycket af det lättaste guldstoftet, att man genom amalgamation kan förmånligt behandla en guldsand, som blifvit till utseende tömd på guld genom tre särskilda urvaskningar. Man kan häraf sluta, att så snart kapitaler begynt användas i Kalifornien för zuldets tillgodogörande istort och konstmessigt, kommer guldvaskningen för hand och i smått att föga öna sig; och då man kan förutse denna förändring innan kort, så blifva de nu först afresande guldvaskarne, som ej förmår köpa aktier i de stora bolasen, icke annat än dessas arbetare.