J HCHISKA LINUTARCISCI, UCH HYyllKka HU Hallstapa SILL HN med plågor af alla slag, åsamkade i postverkets tjenst oaktadt de flestas ålder endast är omkring 35 å 4( år. Till den ädle artikelförfattaren, som så utförlig och klart anför sanning ord från ord, hembäres der uppriktigaste tacksamhet. Må hans ädla motiver aldrig glömmas af de olycklige, som förlorat det käraste de ägt på jorden, samt af de familjer som ännu sväfva i fara att undergå ett dylikt öde! o RATTEGÅNGSOcH POLISSAKER. Vid det förhör som i går uti poliskammaren hölls med barnmorskan Löfvenmark, hördes denna gång m:ll Charlotta Weidenbeim, jungfru Wilhelmina Carlsson, sköterskan vid barnhuset Dahlberg, skräddaregesällshustrun Kading, hustru Rosengren från Sollentuna socken, samt inspektoren Gosselman. Hustru Rosengren hördes först och berättade, att hon någon dag före Pingst 4847, då hon infunnit sig på stora barnhuset för att efterhöra om hon kunde få emottaga något barn till vård, derstädes första gången sammanträffat med Löfvenmark, hvilken först tilltalat Rosengren och tillfrågat henne, om hennes ärende vore att få mottaga ett barn. Då Rosengren jakande besvarat denna fråga, hade Löfvenmark sagt att hon intresserade sig för ett af barnen och önskade att få öfverlemna det till Rosengren, hvarpå de tillsammans uppgått i en af salarne till en amma derstädes, som haft till vård ett flickebarn med namnet Hedvig Charlotta, hvilket skulle vara ett hittebarn. Detta barn hade också Rosengren hemtagit, enligt Löfvenmarks begäran, hvilken dervid lofvat Rosengren att erhålla diverse barnkläder; men dessa hade hon dock aldrig fått. Löfvenmark, tillfrågad af hvilken orsak bon så intresserat sig för nämnde hittebarn, svarade att orsaken dertill varit ingen annan, än att barnets amma varit från hennes födelsebygd, Hernösand, samt att hon ofta plägade skänka bort barnkläder. Derefter berättade Rosengren vidare, att hon i början af Januari månad 1848, då förutnämnde flickebarn redan var dödt, åter träffat Löfvenmark här i staden, som då tillsport henne om hon icke skulle vara hågad att ånyo emottaga ett flickebarn, hvarpå Rosengren svarat att hon väl kunde göra det, men endast fruktade för att ånyo erhålla ett barn, som dog snart, hvarigenom hon väl skulle få mycket besvär, men ingen förtjenst. Löfvenmark hade då omtalat att hon hade en jungfru vid namn Jansson boende hos sig, som hade tvenne barn, hvilka Jansson ämnade inköpa på barnhuset, men proponerat Rosengren att emottaga det ena för en öfverenskommen summa af 8 rår rgs i månaden, samt att låtsa för modren som om hon mottagit det på barnhuset, derföre Löfvenmark särskildt ville skänka kläder till barnet. Rosengren hade väl i början hyst betänkligheter deremot, men slutligen lofvat att ingå på L:s förslag. I anledning deraf hade Rosengren inkommit till staden den 24 i samma månad och begifvit sig till Löfvenmark vid middagstiden omkring kl. 42, men Löfvenmark hade då tillsagt henne att återkomma om ett par timmar, samt att framförallt icke låtsa om annat för modren, än att Rosengren skulle medfölja till barnhusdirektionen, för att af densamma emottaga Janssons ena barn. Kl. omkring 2 på eftermiddagen hade Rosengren derefter återkommit, då Löfvenmark, hennes piga Nystrand, samt modren till barnen klädt sig samt medtagit barnen, i uppgifvet ändamål af Löfvenmark att gå med dem till barnhuset. Komna ett stycke på väg. hade Löfvenmark sagt till Jansson, det Jansson icke borde medfölja fram till sjelfva barnhuset, emedan hon då blott skulle utsätta sig för ledsamheter af direktionen, och hade Jansson, som dittills sjelf burit sitt ena barn, då lemnat det ifrån sig till Löfvenmark (det andra hade burits af pigan Nystrand), samt gått inåt en annan gata och skiljt sig ifrån de andra. Under tiden kade Rosengren gått förut till bondqvarteret i huset MM 6 vid Holländaregatan, der Rosengren plägade taga in, och dit Löfvenmark och Nystrand straxt derefter anländt, hafvande de båda barnen. Rosengren hade der emottagit flickebarnet, jemte den öfverenskomna betalningen af 8 rdr rgs för en månad, hvarpå Rosengren begifvit sig till landet, men Löfvenmark och Nystrand återvändt med gossen. Sedermera hade Rosengren icke sett Löfvenmark förr än en månad derefter, då Jansson och Löfvenmark gjort henne ett besök; och då Rosengren dervid i Janssons närvaro påmint Löfvenmark om betalning för den ingående månaden, hade Löfvenmark svarat undvikande samt påskyndat affärden. Då de åter varit färdiga att afresa samt redan suttit i åkdonet, hade Löfvenmark ensam kommit hastigt inspringande samt tillhviskat Rosengren, att hon nu glömt att taga penningarne med sig, men bedt Rosengren inkomma till staden och sjelf afhemta dem, hvarpå hon återgått till åkdonet och de afrest. Då Rosengren åtskilliga gånger derefter besökt Löfvyenmark, för att erhålla liqvid, hade hon alltid fått gå förgäfves, hvadan hon slutligen tröttnade att vidare fordra henre, utan vore Löfvenmark ännu skyldig henne nägra riksdaler. Emedlertid och i anledning deraf hade Rosengren i början af Mars månad återlemnat barnet till Löfvenmark, hvilket dött hos den sistnämnda den 30 Mars. Afven berättade Rosengren, att såväl Löfvenmark som pigan alltid vid Rosengrens besök hindrat henne ifrån att samtala med modren, utan under hela hennes vistande derstädes förstått att åvägabringa samtal om likgiltiga ämnen, till dess Rosengren åter måst aflägsna sig. Slutligen. erinrade sig Rosengren äfven, att både Jansson och Löfvenmark, vid deras besök i Sollentuna socken, omtalat, det Janssons andra barn dött för 44 dagar sedan på barnhuset. (Forts.)