Aftonbladet – 26 april 1849, sida 3

om bemälda fruntimmer -bortgått, och slutligen till sitt rum återkommit, der Betty Borgström då innevarit, och hon utgått; att genom den tid som derförutan åtgått för Arosin att i öfra lådan nedlägga sina kläder, hvilket skett efter det barnet ladesi den andra lådan tillika med de 3 minuter som Johansson väntade utanför dörren, innan Arosin den öppnade, en sammanlagd tidrymd af omkring tre qvarts timma uppkommer som, efter hvad Arosin frivilligt erkänt, barnet August Mauritz, liggat uti den mnära tillslutna byrålådan lindadt och omsvept med en tjock ylleråck, så att det naturligen i ett så trångt rum skulle svetta och i förening med den sudd som barnet haft i munnen, qväfvas på långt mindre tid, hvilket Arosin allt för vål bort förutse; hvilket tillgörande utmärker hans bestämda afsigt att gväfva barnet; att efter hvad Betty Borgström bestämdt tagit på sin vittnesed, någon qvinna icke varit uppe hos Arosin om aftonen den 2 sistlidne Januari, och att då Arosin, efter Johanssons andra besök, förfogat sig ut i staden och först emot kl. 9 återko: mit, Arosin utgått i mörkret; att Arosin erkänt och gifvit anvisning hvarest han lagt de trenne klädesplagg, han aftagit barnet, äfvensom öfrige i knyte serskilda inlagde barnet tillhörande persedlar, hvilka alla omsorgsfullt funnits af honom undangömde på en vind, bland torf och mossa, å hans landtegendom Lyngsta; alltså och enär Anders August Martin-Årosin enständigt nekat hvad såmedelst honom till last ligger, och icke kunnat förmås att erkänna hvarest han lagt barnets lik, så att detsamma ännu icke kunnat återfinnas och skådas, hvilket återfinnande, om liket blifsit kastadt i sjö, likväl är an förmoda, så snart kölden upphör och isarne försvinna, finner jag af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, att Arosin med mera än half bevisning är öfvertygad derom, att hafva, med vilja och stadgadt råd, afhändt gossebarnet August Mauritz lifvet, hvarföre och med stöd af 47 kap. 32 och 37 SS Rättegångsbalken och Kgl. Förordningen den 20 Januari 4779, jag yrkar, att saken måtte lemnas till framtiden, då den kan uppenbar varda; dock att Anders August Martin-Arosin emedlertid måtte blifva afsänd till någon af rikets fästningar, för att der, i enslighet förvarad, blifva undervisad i salighetsläran och tillhållas att sannfärdigt bekänna sitt begångna rysliga brott, samt ditintills derstädes förblifva. Stockholm af Stadsfiskalskontoret den 26 April 1849. Fr. Axel de Berg. Det syntes som detta lugna och-från all öfverdrift fria yrkande gjorde en nedslående verkan på den tilltalade. Han hade kanske väntat att få höra hr de Berg, såsom allmänna åklagare ofta förut brukat, göra de mest fiendtliga påståenden, men fann, liksom allmänheten, att denne såsom sakförare satt sig på en opartisk ståndpunkt, pröfvat målets beskaffenhet och icke framställt öfverdrifter, hvilka domaren måste underkänna, och blott försätta allmänna äklagarens vigtiga embete i en mindre aktningsbjudande ställning. Martin fick tårarne i ögonen och gaf icke ett ord ifrån sig på en lång stund. Ordföranden yttrade åter några ord till honom, hvari han uppmanade honom att nu, — sedan han hört alt aktor yrkat hans inspärrande för lifstiden eller intill dess han gjorde sanningsenligt reda för sig, hvilket också skulle bli följden af ett fortsatt nekande — innan det blefve för sent göra de ändringar och rättelser i sin berättelse, som han borde finna vore nödvändiga för att möjligen mildra sitt öde; det kunde nemligen vara en möjlighet, ehuru ordföranden icke ville säga att det bestämdt skulle ske, att sanning kunde lända honom till fördel; men Martin hade intet att tillägga eller ändra. Då ordföranden derefter underrättade honom att hvarje anklagad hade rätt att få anföra tillsilt försvar hvad han kunde hafva att andraga och tillfrågade honom om hvad han sade om aktors påståenden, svarade han i nedslagen ton, att han bade intet att derå genmäla och att ban öfverlemnade målet till rättens bepröfvande, hvarföre domstolen ville, efter tagen kännedom om handlingarne, meddela sitt utslag nästa rättegångsdag. — Sedan Kongl. Maj:t genom utslag den 43 sist. Januari, med afslag å und. nådansökning, dömt kronoarbetskarlen Carl Wilhelm Östberg, för det han med vilja och utan lifsnöd, med en yxa tillfogat smeden Sven Ström minst ett hugg i hufvudet samt derefter störtat honom utför en brant klippa, hvarvid Ströms hufvud ytterligare blifvit sönderslaget, och af hvilka skador, enligt hvad vederbörande läkare intygat, Ström genast ljutit döden, att mista lifvet genom halshuggning, och det blifvit anmäldt att Östberg vore till döden beredd, så lärer dödsdomens verkställighet vara utsatt att försiggå nästkommande fredag den 27 innevarande månad klockan 40 förmiddagen invid Waxholms stad. Östberg afsändes i dag på morgonen ifrån Smedjegårdshäktet till Waxholm. — Förliden tisdag den 24 dennes klockan 14 förmiddagen påträffades af drängen Johansson vid Jerfva en okänd, sämre klädd, mansperson liggande död, med ansigtet nedtryckt i smutsen på landsvägen i Ulriksdals alleen, midt för vägen till lägenheten Polska udden. Då den döda kroppen ännu tycktes äga qvar någon värma, blef han genast införd i eldrum och flera för skendödas återkallande till lif brukliga medel använda utan åsyftad verkan. Redan då han först påträffades, var det smutsiga och uppsvälda ansigtet blånadt kring tinningarne. Denna blånad tilltog skyndsamt och spred sig till bröstet och öfriga närmaste kroppsdelar derintill. Det är således sannolikt, att den aflidne fått slag, fallit framstupa och, oförmögen att resa sig eller ens vrida hufvudet, medelst qväfning påskyndat sin död. Den aflidne, som syntes hafva varit omkring 25 år gammal, var liten till växten, med blåögon, brunt hår och klädd i svarta byxor, blå väst, brun rock, mössa och vantar. Uti kläderna funnos icke några papper som visade hvilken den dödeilifstiden varit, men en näfversnusdosa förvarades i västfickan. — I dag på morgonen påträffades vid vägen till Ropsten i skogen, nära Storängsgrinden, liket af förre artilleristen Carl Ekman, hvilken medelst hängning afhändt sig lifvet. Liket blef till bårhuset affördt och skall af läkare besigtigas. — Förhöret med barnmorskan Löfvenmark fortsattes i dag, dervid flera ytterligare för Löfyenmark besvärande omständigheter, angående ännu ett par andra barn, kommo i dagen. Som förhöret slutade sent, hinner referenten: icke att förr än i morgon redogöra för detsamma, Torr. a RER A NHEP Ä mERIEMAF