Aftonbladet – 26 april 1849, sida 2

— ewweeeeemeeewrr ee IS—SNej, icke prinsen, men Horn!y Horn ...? Hertigens guvernör? Om hvilken hertigen yttrar sig med så mycken vänskap och tillgifvenhet?... Så mycket säkrare äro vi för, att ej misskänna hans patriotism och oegenpytta. Han fruktar att Carls oerhörda makt i en svag furstes händer skulle råga fosterlandets olyckor. Nu beherrskas det åtminstone af en hjelte.n Men Reginal yttrade Stjernros, efter ett litet uppehåll. Om prinsessan kommer underfund med ert förhållande till prinsen ...? Det skall hon ej. Gud bevare mig ifrån att vilja bereda Carls älskade syster ett sådant lidande. Han är nu öfver fyratio år... men jag skall alltid blifva hans vän, och jag vet hvad inflytande en vän äger på honom... Men bäste Stjernros! ni måste gå, ni har tillbringat mer än en timme hos mig... Betänk emedlertid hvad jag sagt er! Jag måtte väl ej behöfva påminna om obrottslig tystnad ... Elisabeth skall bli er maka, och ni Fredriks vän. Farvällp Han gick. Näppeligen var dörren stängd, innan hon utropade: Han är vår, och Bernhard min! Plötsligen bredde sig ett tungt allvar öfver hennes anletsdrag. Egentligen borde jag vredgas på honom. Intet lidande; icke ens det rysligaste armod har ur mina ögon förmått utpressa så bittra tårar, som hans beklagande! Om han skymfat, om han misshandlat mig, skulle det hafva smärtat mig mindre., Stjernros återkom hem. För att i fred få begrunda sitt samtal, rapporterade han sig sjuk. Han satte sig, och öfvervägde hvart ord. Hvilken lyckans stege kan ej denna Regina blifva mig! Men det första och sista är, att Elisabeth blir min!, I början uppreste sig hans förra redlighet mot dessa planer ..Men huru lätt dåras ej menniskan af passionen! Och huru många äro ej dygdiga i brist af frestelser! Stjernros hade aldrig älskat... De fala qvinnor han mött på sin väg, hvad vore de för honom? Nu trädde emot honom en ren och oskuldsfull flicka och hennes dygd hlef hans undergång. Det tunna täcke, som hittills i hans själ höljt lastens bördiga fält, sönderrefs af passionen. .. han kunde ej mer strida..ban va beröfvad alla vapen... han var oåterkalleligt hemfaller åt brottets fasor. Man må, enligt bibeln, personiGera det onda, eller låts AA