Aftonbladet – 25 april 1849, sida 2

ler olverensstammande med nr micnherts: KUNGLIGA TEATERN. Francis Jonston, komedi i 5 akter, af mad. Ch. Birch-Pfeiffer. Fader Jonathan Mark (hr Svensson) en rik köpman och senator inågon af de tyska Hansestäderna, är en man af gamla stammen, som äter sin middag på klockslaget och punktligt infinner sig på sitt embetsrum ; han vet ingenting förträffligare än den fria Hansestadens författning och ingenting så afskyvärdt som den tyska tullföreningen; han är konservatif af hjertans grund och anser radikalismen, vare: sig politisk eller social, för en verklig styggelse. Den hedersgubben Jonathans hus är ett mönster för gammaldags ordentlighet och trefnad, och hans dotterdotter, den vackra Arabella ( ru Strandberg), är den förnämsta prydnaden i hans välbeställda hus. Morfar Jonathan är också icke litet stolt öfver sin älskling, hvars hand han redan bestämt åt sine slägtinge och kompagnon Francis Jonston (hr Dahlqvist), en man med ett varmt hjerta och: en ädel, men något excentrisk karakter. Den sköna Arabella har tidigt lärt sig älska och värdera sin tillkommande make, hvilken likväl sedan några år tillbaka vistats på resor, besökt Kina och Ostindien, samt ändtligen återvändt till europeiska kontinenten. Arabella; underrättad att hennes blifvande make anländt till Italien, ställer så till, att hon får göra en resa dit med sina slägtingar, för att okänd få se Jonston, hvilket äfven lyckas. Denne intagen af den unga fliekans fägring fattas af en liflig kärlek, men efterforskar förgäfves den sköne okända, som oförmodadt och spårlöst lemnat Italien. Med den sköna okändas bild i sitt hjerta infinner han sig ändtligen hos senator Jonathan, sin hederlige kompagnon, och presenteras för sin blifvande brud, uti hvilken han till sin stora öfverraskning återfinner den blomstrande sköna, vid hvars fötter han på Italiens jord svurit kärlek och trohet. Man skulle föreställa sig att de båda älskande, nu vid målet af sin lycka, som icke fördunklas af några mötande hinder, skulle finna silt hjertas högsta önskningar tillfredsställda och att styckets utveckling här vore fulländad. Så är dock icke fallet; vi hafva fått löfte om en komedi, det är först här styckets inveckling börjar och de komiska ingredienserna, såsom inslag, sammanväfvas med den allvarsammare ränning, som utgör styckets grundstoff, och för hvilket vi nyss redogjort. : Francis har, såsom vi förut nämnt, en excentrisk karakter; han älskar sin Arabella med passion och är af henne icke mindre älskad tillbaka, men! — hvad för men? Då han såg sin sköna uti Italien, gällde det att göra en eröfring, och då hon så plötsligt försvann, tillkännagifvande att han i fäderneslandet skulle återfinna henne, föresatte han sig att icke förr upphöra alt söka sin lyckas stjerna, än han funnit henne, skulle han än genomsöka hela jordklotet! Hemkommen till sin kompagnon återfinner han, ulan att söka, i Arabella sin italienska skönhet, och den förtjusta gubben Jonathan förer de älskande i hvarandras armar och välsignar dem helt prosaiskt, på gammaldags borgerligt vis. Alltså: ingen möda, inga hinder, intet motstånd! Allt är såsom att gå till ett dukadt bord, och den besynnerlige kinesen, såsom gubben Jonathan på skämt kallar Jonston, tycker ej om att så der Jiksom på beställning ta emot lyckans håfvor! Nog af han börjar inbilla sig alt äfven Arabellas kärlek är — beställd; han fruktar att hon ej skulle velat för egandet af hans kärlek uppoffra allt, och med mindre än så kunde han ej känna sig tillfredsställd. Arabella å sin sida börjar hysa farhågor att hennes älskling finner lifvet i hembygden alltför prosai-kt och henne sjelf allt för litet motsvara hans kärleks ideak. Ett samtal stärker de älskandes ömsesidiga tvifvel; Francis besluter ställa Arabella på ett svårt prof och den unga flickan å sin sida föresätter sig att med resignation uppoffra sin legen lycka, hellre än alt vinna den genom ett tvång på Francis fria böjelse. Francis uppgör nu, i komplott med Arabellas väninna Alice Dufourt (fru Almlöf) en plan att göra sig sjelf så förhatlig för familjen, latt man nödgas köra honom på dörren. Vid lutförande af denna plan, som gifver anledning till flera pikanta situationer, biträdas de sam-Imansvurna kraftigt af en giftaslysten släg-Iting till senatorn baronessan v. Warden (fru -IWennbom), samt hennes älskare, chevalier ; Hippolyt de Brancas, en gammal narr, hvars Iparti utfördes af herr Jolin med verkligt mäIsterskap. — Tillställningen lyckas förträffligt; liksom genom ett troilslag förbytes hela faI miljens välvilja för Francis till ett ursinnigt hat; han förvisas från huset såsom en afskyvärd -Iradikal m. m., och förlofningen med Arabella le rr os roKac hand nn hartlafvagr