Aftonbladet – 23 april 1849, sida 3

——R———rmwewewvmvmewewvvvvs eessmweeeeer rr. äro i tillfälle att sköta sig bättre och lefva mera dietiskt. — En annan icke mindre märklig erfarenhet är den, att i de städer, som koleran nu hemsökt på sin sednare tur, har dödligheten under dess gästande på det hela snarare varit mindre än vanligt; och detta anse läkarne komma endast och allenast deraf, att förskräckelsen för denna farsots hastigt dödande egenskap utgjort en mäktig dr.ffjeder, som annars saknats på menigheterna, att undanrödia ut husen och från gatorna sådana orenligheter, hvilkas utdunstning bemänger med skadliga och förpestande ängor den atmosfer, som menniskorna skola inandas, men hvars inverhningar den allmänna lojheten icke gör sig mödan att observera under vanliga förhällanden. En annan anmärkning scm blifvit gjord under kolerans sednare besök i Eurcpa, är att denna sjukdom, med bibehållande af samma karakter, i sin verkan på de serskilda individerna, likväl skördat ett ojemförligt mindre antal offer, än förra gången den rasade; cm man måhända undantager Ryssland, der förhållandet härmed är mindre bekant. Både i England, Frankrike och Tyskland har koleran äenna gången icke angripit flere, än hvad förhållandet tidtals plägar vara med rödsoter och nervfebrar. Men de förskräckliga sjukdomssymptomerna komma alltid att göra den mera fruktad, än någon ef de förutnämnda. — TOPBAKSSMUGGLINGEN I EnGIAND. Sednaste engelska tidningar innehålla intcressanta upplysningar, publicerade af finansreformföreningen i Liverpool, hvilka lemna ett interessant och märkvärdigt bevis på till hvad grad öfverdrifvet höga tullafgifter framkalla och underhålla lurendrejeriet. Dessa upplysningar bestå hufvudsakligen uti vittnesmål, afgifna år 4844 inför en amerikansk handelsbyrå eller kollegium, af personer, som i många år importerat tobak till Liverpool. Häraf inhemtar man, att tullen på tobak i England i medeltal är 49 gånger högre, än inköpsvärdet, hvilket föranledt inrättandet af ett så väl ordnadt system för smugglingen, att det är omöjligt för tullbeyakningen att förekomma densamma mer än till en liten del. Smugglarne hafva nemligen inrättat sådana öfverenskommelser med kustbevakningen på vissa trakter, att de först och främst betala denna 200 p. st. af hvarje 4060 p. st. värde som införes, och dessutom lemna ungefär hvar 6:e bal eller packa till spillo, som kustbevakningen får taga i beslag, för att ådagalägga sitt nit och vaksomhet inför sina förmän; vinsten på den återstående insmugglingen ersätter i alla fall rikligt den nyssnämnda uppoffringen. Vid beslagen tillställes då naturligtvis på det sättet, att enugglarne sjelfva komma undan för sina personer. Ofta har det äfyen händt, att de packor, som skulle tagas af tullbetjeningen, Hlifvit kemligen inforslade i hus celler farkoster till sådana personer, scm anrgifvit någon föregående smuggling, och hvilka derigencm blifvit oskyldigt antastade och hårdt straffade. — ERIEREANALEN I ÅMERIKA. De flesta läg sare känna utan tvifvel till den bekanta hanalen med detta pamn, som förenar den vestra delen af Förenta Staterna, ifrån de stora insjöarne, eler ifrån Buffalo till Albany, vid öfra ärdan af Bufforfloden. Denna kanal, som anlades för båttransport, med 40 fots bredd och 4 fots djup, samt fullbordades år 4822, har varit af utomordentlig nytta för transporten af de vestra staternas produkter ned till kafvet. Men trafiken derpå har till följd bäraf också blifvit så utomordentlig, sedan de vestra staterna blifvit mera odlade, samt städer och byar blifvit anlagde öfver allt utmed flodens stränder, att dimensionerne numera blifvit alldeles otillräckliga. Man har derföre företagit det svåra arbetet, att utvidga kanalen till 80 fots bredd cch 8 fots djup; cch deita arbete har fortgått få, att det nu är nära fullbordadt. Under tiden hafva pennsylvanierne an!sgt en annen stor kanal, som löper ungefär parallelt med Erierkanalen, ifrån vester till öster gercm hela staten, och kommer att utgöra en direkt förening emellan Mississippi-da!en och hafvet, sort dessutom bafva mårga sidokanaler. Ett tred:e arbete af san ma kholcssala slag i Förenta Staterna är Chesepcake cch Okic-kanalcn, som kommer alt genomlöpa staterna Mervland cch Virgirien, men i synnerhet cen förre. Ben törjar vid A!exandria i Virginien, der den utfaller i ficden Potemac; Ecnomskär der cn landströcka af nigot örver en svensk mi!; ledes dereficr tvärt öfver Potcmec-floden, genom en ofantlig vattenlednirvg af trö, bygd på stenpelare, semt stiger derifrön uppåt Petomacs-dalen på Morylands-sicon. Perra kenel är ru 8 svenska mil lirg, men bemmer att fortsättas äpnu mycket längre. Änru mårga erdra kanalarteten äro under utförande i Förenta Staterra; mon I kväl enser man det ej kunna dröja lärgre in nigra och tjugo år, irnen de blifva etilröck!iga för trafiken, i anseende till den hastigt vexande befolkningen och irdustrien hos denna kraftiga ration, som kanske redan ör, eller säkert inom ett par årtionden kommer att blifva den mäktigaste i verlden. — ÖMLEYIE FÖRNÖJER SINDENA, SÄGER OEDSPRÅKET. Detta fck man nyligen höra vid en polisdemstol i London under följande ovanliga förhållanden. En man, scm uppgaf sig vara fakrikant af modevaror för damer, infann sig en dag vid en af poiiskemrarne, jemte sin hustru och dotter. Han sjelf var 44 är, hustrun 38 och dottern 47, och han bade varit gift i 0 år. Bide frun och mamsellen voro mycket vackra. Mannen berättade vidare, att för en tid sedan kade en resande, som uppgifvit sig vara från landsorten, kommit och ackorderat sig in i deras bus, samt befunnits så hygglig, att både frun och dottren efter 8 dagars förlepp hade lupit bort med bonem ifrån hemmet, och tagit med sig alla penningar cch redbarheter, samt småsaker scm de kunnat medföra. Perpå bade de följts åt till en annan stad och tagit in på ett värdshus; mep efter ett par dagar, hade den hyggliga gästen rymt ifrån damerna, tagende med sig alla penningar och dytbarheter, sem funnits i deras gömmor, byarpå de med stor svårighet och ångerfulla hjertan återvände kem. Nu önskade mannen erhålla en upplysning huru han bäst skulle bära sig åt, för att få reda på bedregaren och få igen sina penningar. — Frun å sin sida, tycktes under denna berättelse vara något brydd; men när ordföranden frågade henne hvarföre hon hade rymt ifrån bemmet, om hon hade blifvit illa bebandlad af sin man, scm å sin sida gaf henne vitsord att dittills alltid hafva uppfört sig väl, så svarade bon, att hen icke hade något att klaga öfver, men hede tyckt, att då hon nu hade varit gift i 20 är, så kunde det vara roligt att försöka ett ombyte och den fremmande hade haft en sådan magnetisk förmåga att öfverväldiga och förbrylla sinnena både på kenne och dottern, att de knappast vetat hvad de gjort. Häruti instämde äfven mamsellen, och bad kr polismästaren bedja pappa att ban ändtligen måtte förlåta mar me. — Ansökan till en orgeltramparetjenst ingifven till pastorsembetet i F—ds församling inom Skara stift: -