Aftonbladet – 20 april 1849, sida 2

yu ULL vIUL Avi UldlldllUutCt DIC Ydl ICKU al Ständerna någon underdånig skrifvelse till K. Maj:t aflåten med sådan hemställan, som adeln och presteståndet beslutat; men hr v. Hartmansdorff och hans parti hade emedlertid för denna riksdag lyckats afböja lagförslagets framgång. I afseende å dess öde för framtiden, hade de sökt draga försorg på annat sätt. Man har trott sig finna, att dessa patrioter, som säga sig vilja bevara fäderneslandet för skadliga omstörtningar, hafva vid sina tillgöranden, för att afböja den befarade lagreformen, tagit till rättesnöre den kända regeln divide et impera. — Till justitieombudsmannabefattningen utsågo de personer, hvilka såsom embetsmän mest gjort sig kända för förmågan att bereda sig frihet från utöfningen af de dem anförtrodda embeten, och således icke gerna kunde, :såsom det åligger justiteombudsmannen, tillhålla andra embetsmän att upp: fylla deras åligganden. Men det var något annat som denna gång låg partiet om hjertat. Man ihågkom, att justitieombudsmannen hade sig uppdraget att deltaga i lagkommitteens eller lagberedningens arbeten, en omständighet, som icke kunde lemnas obegagnad af. dem, som gjort till sin uppgift att förhindra lagförslagets framgång. Kammarrådet Theorell hade dels under den tid han var arbetande ledamot i lagberedningen, dels ock sedermera genom af trycket utgifna skrifter visat sig vara en ihärdig motståndare både mot den plan och de detalj-åsigter, som vid lagverkets utarbetande varit följda, och kanske ännu mera personligen mot herr expeditionssekreteraren Richert, som åt nämnde verk egnat sina kunskaper och en betydlig del af sin lefnad. Vid sådant förhållande hade någon lämpligare åtgärd knappt kunnat utfinnas för befordrande af hr v. Hartmansdorffs et c:is intresse, än den som af partiet vidtogs, att utse hr Theorell till justitieombudsman, samt i och med detsamma till sjelfskrifven ledamot i lagberedningen. — Kunde man ock icke beräkna, att hans envisa opposition skulle in verka på de öfriga ledamöternas åsigter, så borde den likväl betydligt försena arbetets gång; äfvensom derigenom mnärdes det hoppet, att en sådan olikhet af ider, jemte derpå grundad motsägelse och strid från hr Theorells sida, skulle i längden uttrötta äfven en person med den humanitet och det tålamod att afhöra och, till det afseende de förtjena, upptaga andras skäl och meningar, hvarför hr Richert är känd. Att få hr Richert aflägsnad skulle vara af yttersta vigt, emedan han, ensam öfrig af den ursprungliga kommittcens ledamöter, mer än någon annan känner det vigtiga lagverket i alla dess delar, likasom lagstiftningens utveckling och ståndpunkt i serskilda länder, och således icke lätt kunde, genom framkastade invändningar och sofisterier, ledas vilse från den väg, som vid arbetets utförande i öfrigt varit följd, i öfverensstämmelse med civilisationens framsteg och vår tids fordran på en mindre ensidig brottmålslatstiftning. Att partiets mening varit att skingra lagberedningen och tillintetgöra det arbete, hvarmed den under sednare åren varit sysselsatt, ådagalägges eller rättare utsäges uten förbehållsamhet i en från känd hand härfluten artikel i Tiden (M 25 d. 31 Mars). Deri yttras: det vore alldeles ändamålslöst att (lagstiftnings-) arbetet skulle fortgå just efter de af nationens ombud i grundlagsenlig ordning (?!) redan förkastade grunder. — Ganska naturligt var derföre, att den gamla beredningens ledamöter efter hand drogo sig undan,. — Och ,syntes det oss förunderligt — tillägger hr. v. Hartmansdorff et co. — att själen i beredningen, dess spiritus rector, ändock stod qvar; men den enda upplösningen af denna gåtav var funnen, och det skulle icke dröja innan äfven han (hr Richert) lemnade sin plats i beredningen. Sedan vi sålunda tagit eh hastig öfversigt af sednaste ställningar och förhållanden i afseende å lagreformen eller den del deraf, som omfattar strafflagförslaget, skola vi något närmare betrakta hr justitieombudsmannens tillgöranden i den vägen. Ingen har tviflat, att hr Theorell skulle rättfärdiga sina valmäns förtroende; men sannolikt öfverstiger det mångens förväntan, att hr Theorell ville gå deras ärenden till den grad, som skett genom den till justitiestatsdepartementet inkomna Rikets ,Ständers herr justitieombudsmansunderdåniga skrifvelse angående behandlingen a Strafflagförslaget. Skrifvelsen omfattar tvåserskilda frågor:den ena om hvad som nu bör åtgöras i afseende i reformen af brottmålslagen, och den andra an gående arbetssättet inom lagberedningen. I afseende å förra delen har justitieombudsmannen, efter uttaladt omdöme öfver behandlingen af lagreformen under förflutna tider och orsaken till reformens saknade framgång, meddelat K. M:t underrättelse om hvad vid strafflagsförslagets handläggning hos Rikets Ständer under sistlidna riksdag, såsom vi ofvan nämnt, förelupit. Deraf deducerar justitieombudsmannen sig till den slutsatts, dels att adelns samt presteståndets i ämnet fattade ofvanberörde beslut böra såsom Rikets Ständers betraktas, samt såsom sådant af regeringen och lagberedningen respekteras, dels ock, att ständerna önskade införande af ett straffsystem, deri upptagas lämpligen strängare, äfven affliktiva straff. I följd deraf och då strafflagförslaget skulle vara fallet, utan att bättre framgång för detsamma i framtiden vore latt vänta,, återstod ej annat val för reformens befordrande än att föranstalta och till nästa riksdag föreslå ett sådant straffsystem och en sådan serskild förordning, som med ständernas önskan öfverensstämde; hvartill likväl borde läggas en sådan revision af gällande brottmålslag, som hr Theorell för längre sedan förordat. Uti sednare afdelningen klagar justitieomIbudsmannen deröfver, att lagberedningens arbetande ledamöter hafva sammankomster alla Idagar, så att arbetet fortgår lika hvarje söckFT a I