Aftonbladet – 20 april 1849, sida 1

slag alt olverga Ull tredje läsmingen ai hela lagen afslogs derefter med 545 röster mot 88, emedan antagandet af Montalemberts smangeldemang i det hela innebar ett kasserande af församlingens nästan hela föregående arbete i 3 denna fråga. Samma amangdemang gaf äfven Crmieux anledning att lemna en liten historisk revue retrospective öfver Februarirevolutionen och dess följder. Sedan kammaren med godmodigt lugn afhört denna föreläsning, uppträdde Ledru Rollin med begäran att följande dagen få interpellera regeringen för dess inblandning i valangelägenheter. Följande 16 personer hafva af nationalförsamlingen samma dag blifvit valde till ledamöter af det s. k. statsrådet (conseil dEtat): Vivien, Macarel, Boulatignier, Jouvencel, Bethmont, Cormenin, Marchand, Stourm, Bonchenet, Jules, Simon, Maillard, Rivet, Carteret, IGautier de Rumilly, Darricau, Landrin, BouIdet, Boulay, Paravey och Havin. Majoritet Thafva dessutom äfven följande 4 erhållit, nemlligen: Pons, Charton, Jean Reynaud och Perignon; men man visste vid postens algång ännu icke om den majoritet, de erhållit, var absolut, såsom författningen föreskrifver. NaItional anmärker i anledning af detta val att det Philippico-royalistiska partiet vunnit en enorm majoritetn. Nationalför samlingen saknar många af sina medlemmar, dels på grund af bortresa, dels af många (60) sjukdomsfall och dels af dödsfall (30). Bland andra notabiliteter hafva Thiers och Oscar Adelsvärd haft choleran, men tiilfrisknat. Choleran hade i öfrigt plötsligen aftagit i Paris. Exministrarne Guizot och Håbert lära verkligen uppträda såsom kaudidater vid de förestående valen. Deremot lärer en tredje kamrat Duchåtel vara mer modest. : Enligt Journal de la Rochelle skall han hafva afslagit kandidaturen, som blifvit honom erbjuden af royalister i Charente-Inferieure. Siecle med : flera tidningar innehålla följande bref från Lamartine till redaktören af Journal des Debats,: Herr Redaktör! I eder tidning har ni upptagit följande strof af hr Ev. Bavouxs cirkulär till valmännen i Seinc-etMarne: Hvarföre har folkets gunst upphöjt Lamartines namn till skyarne? Emedan han var ordningens symbol. Hvarföre försvann hans popularitet? Emedan han syntes öfvergifva sin fana för att följa eller åtminstone tåla anarkisternas. Jag anklagar icke min aktningsvärde embetsbroder br Bavoux, att uppsåtligen vilja framställa mina afsigter och mina handlingar i ett falskt ljus för den allmänna opinionen. Jag är öfvertygad att det skett af öfvertygelse och att han tilloch med tror sig vara ganska mild. Jag begär endast att man må nämna den dag, då jag gjort gemensam sak med anarkien. Var det den 26 Februari, då jag med mina embetsbröder nedref anarkiens fana? Yar det den 49 Mars, då jag förenade mig med dem för att störta klubbarnes öfvyermakt? Var det den 8 Mars, då jag motstod de polska flyktingarnes yrkanden och krigspartiets fanatiska agitationer? Var det den 46 April, då jag med general Changarnier inneslöt mig på rådhuset (hötel de Ville) i den fasta föresats att gå döden till mötes heldre än att gifva vika för upproret och samtycka till bildandet af ett välfärdsutskott, under det mina cembetsbröder läto slå generalmarsch och för första gången återupplifvade den offentliga makten genom att rekonstituera nationalgsrd.t? Var det den 45 Maj. då jag med inrikes ministern marscherade till rådhuset i spetsen för samma nationalgarde och linietrupperna för att hejda orostiftarne, innan emöten antog karakter af en revolution ? i Var det slutligen den 24 Juni, då jag i egen person kämpade mot det anarkistiska partiets barrikader å Faubourg du Temple? Detta är mitt enda förhållande till anarkien. Hvad den omtalta folkgunsten beträffar, så är jag icke inbilsk nog för att tro, det jag alltid förtjonat den; ej heller .äregirig nog för att söka bibel eröfra) den. Jag är ickeså obevandrad i men hjertats historia, att jag skulle beklaga mig öfve dess obeständighet. Folligunsten öfycrgaf mig, dan den är folkgunst, d. v. sen vind, som efter eget tycke. Jag beklagar nfig icke öfver min förlust. Jag inskränker mig till att vänta litet rättvisa af tiden och en smula hågkomst af mina kolleger. Jag väntar till och med mera af hr Bavoux. Mottag, herr redaktör, försäkran om min högaktning! Lamartine. Bestyrelsen för den stora industri-expositionen, som inom kort skall öppnas i Paris, har fattat det bestut, att utlandets produkter skola uteslutas från expositionen. Journal des Dibats tadlar skarpt letta beslut, såsom illiberalt. Den ultra-radikala socialisttidningen Peuple innehöll för några dagar :sedan följande insidiösa anekdot: De telegrafdepescher, som underrättade om Piemontesarnes nederlag, kommo repubiikens president tillhanda Onsdagen den 28 Mars kl. 42 på dagen. Bonaparte lät ögonblickligen kalla hr Achilles Fou!d till Elyste National. Deras samtal varade icke länge. Strax:ofler börsens öppnande gjorde buset Fou!d betydligå inköp i offentliga fonder och spekulerade då la hausse. Huset realiserade en enorm vinst, som lelades med dem, hvilka blifvit associerade för denna ekulation. — Sjelfva depescherna offentiiggjordes örst omkring kl. 2 e. m.n Treprocentsfonderna stodo i Paris den 40 April på 56, 30; femprocents på 89, 23; bankaktierna på 2423 och och nordbanans på 437, 30. i BELGIEN. Regerin en har vidtagit åtgärder för alt berygga utvandrarne till Amerika från. belgiska, hamnar, och ställt alla fartyg som derifrån ned passagerarå afgå under uppsigt, i hvad ingår omsorgen för lifsmedel, frukt, vatten, melikamenter, ljus, och ved o. s. v: Äfven har egeringen kungjort, att de tyska utvandrare som esa genom Belgien öfver Antwerpen få på iernvävägarne medföra. sina reseförnödenheter utan vetalning. STORBRITANNIEN. Sir Charles Napier har den 8 April från sin xpedition till Marocko återkommit till England. Irlands katholska primas, erkebiskopen af rogheda doktor Crolly, har dött af koleran Armagh. Tan hoalanta ahafoon es EA RRR PN