Aftonbladet – 17 april 1849, sida 3

rikhetert hos denne veterindr-landtman; ty, såsom kändt är, hafva snillena ofta en stor vedervilja för satt räkna och öfverhufyud för de matematiska vetenskaperna; åtminstone snillen, som ligga åt sammå håll som detta. Slutligen önskar veterinärlandtmannen, att någon kemist skulle undersöka vattnet i trakten kring Ramlösa, för att utröna, om ej detta vatten innehåller jern, och dymedelst få den der förargliga teorien om jernhaltigt vatten såsom preservatif förkastad. Denna utväg är sannerligen icke illa uttänkt; insändaren undrar likväl, om det ej vore säkrare och ändamålsenligare, att, der den elakartade lungsjukan härjar, gifva jernhaltigt vatten åt kreatur, som ännu äro friska, för att utröna, om de derigenom skyddades. Då vore åtminstone något nyttigt vunnet med försöket. Men kanske har man ej gifvit akt på det vigtigaste af denne veterinärmans artikel! Han säger: Sjelf har jag med framgång användt syror vid den ondartade lungsjukan, likväl understödd af åderlåtning och afförande medel, emedan sådant behöfdes — likasom äfven jag voterar för frisk luft 8c. — Vill icke detta säga, att den utmärkte mannen botat sjukdomen? — och det med syror till! — ty icke kan veterinärmannen mena, att djuren dogo? — det vore, minst sagdt, en underlig framgångp. Nej, sjukdomen är icke längre obotlig — den har blifvit botad här i Sverige, och det af vår snillrike veterinär! Allmänheten bör skynda att uppmana honom att gifva sig tillkänna, på det man af honom må få närmare råd och upplysningar om huru sjukdomen skall botas, och må slippa att använda den der fina medicinen, slaktarknifven, som annars blifvit förordad af herrar veterinärer. Hvad beträffar det der tillägget, att kuren blifvit understödd af åderlåtning och afförande medel, så skulle det, i en annan veterinärläkares mun, än vår snillrike anmärkares, genast blifvit ansedt såsom det sista möjliga försöket att saurera kodiljen, sedan man redan förut tappat spelet; ty att det egentligen är medelst syror, som veterinärmannen vunnit sin framgång öfver sjukdomen, säger han tydligt nog. Men detta användande af syror har väl aldrig vårt snille lärt sig af hr Nathhorst eller af någon af hanslikar under den tyska resan? Det synes dock längre ned hvarföre vår man anfört och medgifvit det ofvan citerade, såväl som det följande, han säger nemligen: Jag medgifver således, att icke ailt uti ofvannämnde uppsats (hr N:s föredrag) är alldeles förkastligt; likväl tarfvas en noggrann gallring. Detta har jag nämnt, på det jag icke med skäl må anses partisk. O, snille, snille! du framlyser på hvarje rad! — och om äfven ett och annat är litet bitande mot en allmänt aktad man, så kan han icke vredgas deröfver; han kan icke undgå att tänka på Sokrates ord: Om du sparkas af en ... så vredgas du icke. Visserligen kunde många fler blomster samlas på detta boskapsfält; men det må vara nog för denna säng af den här sorten, under afvaktan på framträdandet af flera dylika snillrika vanmärkningar öfver sakrika, faktiska anföranden af hr Nathhorst eller andra kända, praktiska och dugliga landtmän, som icke sky att framdraga sanningen, om de äfven derigenom skulle stöta sig med någon konservatif korporation eller med en och annan af dess notablalelamöter. Aqgronom.