Aftonbladet – 17 april 1849, sida 1

0 0 VV NN AR AN OUR antagandet, äfven skulle erkänna folksuveräneteten. Man hade enträget yrkat att han i sitt svar till de deputerade målte yttra: Jag emottager kronan, under förbekåll af de särskilda statsstyrelsernas samtycke; men i stället gaf han de deputerade ett nedslående, till hälften pietistiskt, till hälften absolutistiskt svar. Med .Jkonungarnes konung hade han gått till råds -Joch fått sina ögon öppnade. Centralmyndigheten ville han öfvertaga; men dessförinnan måste regeringarna pröfva hvad som gagnar det tyska fäderneslandet. Detta svar innehöll i sjelfva verket ett undanbedjande; och att sådant var dess innehåll röjdes fullständigt genom noten af den 3 dennes, i hvilken hvarje spår efter folksuveräneteten är med sorgfällighet kringgånget, och tyska nationalparlamentets grundlag betraktas Iblott som ett utkast, öfver hvilket regerinIgarnas ombud komma att sitta till doms, för alt stryka ut hvad de finna lämpligt att förkasta. I Man måste ha varit i Berlin när tidningen (Jom detta svar spridde sig, för att kunna få Jett begrepp om den allmänna nedslagenhet det I väckte, om den harm som gaf sig luft och om ide förbannelser som utöstes öfver kamarilla, Ihof och ministrar. I sjelfva kamrarna kom det till de häftigaste uppträden vid rådplägfningarne om förslaget till en ny adress, hvari Ikamrarne skulle säga konungen att ministrarne Igifvit honom ett heit annat råd än kamrarne, Joch hvari man ville lägga honom fäderneslanIdets väl på hjertat. Man kom icke till någon enighet härom; men ministrarne öfverhopades med förebråelser; man brännmärkte deras politik och hela deras godtyckliga handlingssätt; Iman fästade deras uppmärksamhet på det misstroendevotum, som de redan nödgats emottaga, och framhöll deras embetsförvaltning såsom landets största olycka. Dessa ministrar hafva likväl pådragit ett pantsar af sjufald oblyghet; de skaka beskyllningarna ifrån sig lika beqvämt, som gåsen skakar bort regnet; bakom dem stå 309,000 Dbajonetter, och i medvetandet derom har den möjliga blygseln vid nationens och dess ombuds missbelåtenhet en snar öfvergång. Debatten i förrgårs blef så hetsig, att då d puteranden vy. Bodelsehwing (den förre mink stern) från talarestolen förklarade att statshvälfs ningen i Berlin icke varit annat än ett pöbelupplopp, och gatustriden en vanära för Preus sen och dess hufvudstad, så svarade man höonom med att kalla honom en högförrädare och en usling, som vore skuld till Preussens olycka i den förnäma första kammaren: gick det ännu mera oborstadt till; hrr senatorer debatterade der med knuffar och örfilar, till följd hvaraf en duell egde rum 1 går mellan grefve York och hr Fischer. I trots af allt detta hafva kamarillan och intrigerna segrat fullständigt Konungen har undanbedt sig kejsarkronan och nu skall den tyska enheten bringas 1 ordning genom furstarnes fullmäktige i Frankfurt, allrasednast inom fjorton dagar. Att detta icke sker och icke kan ske, är emellertid säkert; det är, som hr v. Vincke nyligen yttrade från tribunhen, endast begynnelsen till slutet. Här väntar mängden att nationalförsamlingen skall förklara sig permanent; jag väntar nästan att hon skall upplösa sig, eller åtminstone att hon blir upplöst, ifall hon vågar något misshagligt steg. Österrike har nyligen hemkallat sitt oms bud från Frankfurt; Preussen kommer snart att följa exemplet, och slutet på visan blir, alt de begge stormakterna öppet framträda med ett hjertans godt förstånd en entente cordialeo — hvarpå man länge arbetat i hemlighet, och hvilket nu icke längre kan :betviflas. Bajern och de mäktigaste -furstarne i södra Tyskland förena sig högst förnöjda härmed. De mindre furstarne, med ganska få undantag söra så äfven, och så brister den tyska enhetens och frihetens skimrande såpbubbla. En oktrojerad grundlag, som förhjelper skenkonstitutionalismen. till herravälde öfver oss alla, skall åter nedböja oss under polisens och bajonetternas ok. Detta kan icke blott ske; det kommer att ske, så framt icke stora, oväntade, allting skakande händelser inträffa. Dermed är likväl icke skådespelet slutadt, utan endast första akten. Hvad man nu gör, är bästa sättet att bringa en ny revolution till full mognad, och om denne tviflar ingen att det blir en verklig uppnedvändhing; jag fruktar icke att härom uppträda som siare och förutspå, att den skall föra oss till republik, tvertemot vår önskan. Demokratien kan icke mera dödas i Tyskland; man kan, med tillbjelp af soldater och fortfarande våld, ännu några år förfölja, korsfästa och fylla statsfängelser; men hvar förnuftig inser, att denna utväg leder till ofelhart, ohjelpligt förderf; ty det är härndens och våldets bana, vid hvars slut ingen förlikning, ingen försoning, ingen barmhertighet äro tänkbara. n Att kabinetterna i Wien och Berlin äro i bästa harmoni, derpå tviflar ingen mer. I rankfurt räcka hr v. Schmerling och hr v.. Radowitz hvarandra broderligen handen; deras protester mot den tyska grundlagen innehålla roggrannt detsamma, som konungen af Preus. en svarat det tyska parlamentets deputerade. Wiener-Zeitung, det oktrojerade bladet, förunnade äfven hvad konungen skulle svara, ångt innan Frankfurter-deputationen ännu afest hit. i Ministerpresidenten grefve Brandenburg är n ärlig, okonstlad man, men fullkomligt oskickig till minister. Utan all statsmannatalang, utan en politisk tanka, är han blott en vanlig oldat — en exercerkarl. — som genom sin örd blifvit general, och hvars hela förmåga estår i alt exercera och låta exercera. Men akom honom slir såsom rådgifvare och leare den bekante öfverpresidenten, exministern vichmann, det slugaste och mest begåfvade ufvud i helå gamla kamarillan, och jemte maa alla da färndaan ANAR Ttich Ale SS LPO Ean